I en datoriserad tid, när vi på en minut kan boka en restresa till Rhodos eller en sovplats på tåget mellan Paris och Madrid, kan det vara lätt att glömma bort att liknande rutiner en gång i tiden handhavts av människor som helt förlitat sig på sitt eget huvud och högarna av papper som de producerat. Utan hjälp av telefon, telex, fax, elektroniska skrivmaskiner och ordbehandlare hölls en världsomfattande turistindustri igång.
Tänk att världen har fungerat utan kopieringsmaskiner. Det är fortfarande helt lagligt att kopiera sina originalhandlingar genom att skriva av dem, men kommer någon någonsin på den tanken i dag, medan faxmaskinen fick lagstiftarna att börja tänka om vad det gäller kraven på namnteckningars originalitet.
1890 producerade Thomas Cook 30 348 olika biljetter som gällde för alla tillgängliga resrutter i världen. Detta omfattande sammanlagt 2 935 360 km längs vägar, järnvägar, på floder och över hav. Under ett år utfärdades 3 262 159 biljetter. Bakom varje färdbiljett fanns ett berg av handlingar: hotellkuponger, resecheckar, information, tidtabeller, försäkringar, prislistor, reklam etc.
Det mesta förekom i triplikat, så att bland annat lokalkontoren världen runt kunde få uppgifter om individuella passagerares förflyttningar. Förutom de papper som producerades i relationen med varje resenär fanns även de kontinuerliga kontakterna med hotell och transportbolag för uppdateringar och bekräftelser av hotelltaxer och tidtabeller för tåg och båtar. Den världsomfattande hanteringen med resecheckar genererade sina egna pappershögar.
Det är inte säkert att det har blivit bättre bara för att det är snabbare att boka och få bekräftelser. Användare av dataterminaler hamnar på något sätt utanför själva processen och deras hjälplöshet när systemet bryter ihop eller datorn producerar fel resultat (”Det är datorn det är fel på.”) gör att man ibland längtar tillbaka till den tid det var möjligt att rätta till misstag genom att leta i pärmar med papper.