Dag 86 – Belgien: Hemma hos Christopher Plantin i Antwerpen.

Västerut, ständigt västerut. Från Rubenshuis på morgonen hade mina promenader under dagen fört mig allt längre in i Antwerpens gamla stadskärna. Efter lunchvisiten i Mayer van den Berghs borgarhem stod jag nu på ett av de äldsta torgen, bara ett par kvarter från  floden Scheldt.

Det har funnits en marknad på Vrijdagmarkt sedan 1549; i dag är det antikviteter och annat begagnat som säljs på onsdagar och fredagar. Men för mig väntade det tredje hembesöket, det mest spännande, för hos Plantin-Moretus är det inte tavlor och skulpturer som gäller, utan böcker.

Christopher Plantin föddes i Tours 1514, kom till Antwerpen när han var 34 och startade ett litet bokbinderi. 1555 skadades han av karnevalsfirare, som misstog honom för en annan. Från den ersättning han fick för att hålla tyst om saken kunde han bygga upp en tryckpress, som nådde en sådan framgång, att han fick ensamrätt på att trycka officiella handlingar och liturgiska verk för hela det spanska imperiet.

Plantins motto, Labore et Constantia, illustreras av en gyllene kompass där den rörliga nålen representerar arbetet och de fasta väderstrecksmarkeringarna det konstanta. När han dog gick företaget till svärsonen Jan Moerentorf, som latiniserade sitt namn till Moretus, därav namnet på museet i dag, Plantin-Moretus.

Det är en märklig tidsresa som labyrintiskt leder genom en blandning av bostads- och arbetsrum, 34 olika på tre våningar. De flesta är möblerade i en flamländsk barockstil med blyinfattade fönster som sprider ett magiskt ljus.

I bottenvåningens inledande serie av privata rum hänger flera porträtt utförda av Rubens, inte mindre än 18 av hans målningar är spridda runt om i huset. Det var en stor familj, med hela fem döttrar, kanske den direkta orsaken till att Plantins första lilla skrift blev en tvåspråkig (italienska och franska) handledning i etikett för unga damer.

Bokhandeln låg i hörnrummet. I dag är de gamla böckerna i hyllorna inte längre till salu, men en gång i tiden kom boklärda och samlare från hela Europa för att köpa de mest luxiösa volymer direkt från den berömde boktryckaren. Försäljningen noterades i stora räkenskapsböcker, en av dem visas upp i ett rum längre fram. Där kan man se att Rubens betalade för sina arkitekturböcker genom att måla familjemedlemmar.

Det är en liten bokhandel, och det blir trångt när en grupp tyskar med högljudd guide dyker upp och lägger beslag på tillvaron. Jag flyr ut till innergården. Det är en liten och vilsam rektangel, omgiven av fasader där vildvinet klättrar. Men det tog många år innan den fick sin harmoni. Den östra sidan mot torget, den som jag precis passerat igenom, kom till först på 1700-talet, efter att en rad med småhus rivits.

Under andra världskriget var samlingarna gömda i ett slott i södra Belgien, men när slaget om Ardennerskogen var som värst flyttade man tillbaka dem till Antwerpen. Under transporten skadades de vid ett allierat bombanfall. 1945 föll en tysk V-raket på Vrijmarkt och orsakade stora skador på Plantin-Moretushuset, men det märks inte i dag.

Tyskarna närmar sig, och jag försvinner in genom en dörr i den västra längan. Här satt korrekturläsarna, deras slitna bänk finns kvar. Det kan inte ha varit ett lätt jobb, för böcker trycktes på alla språk “som nyttjades i hela kristenheten”, t ex ett sjuspråkigt lexikon för 1600-talsresenärer.

Bottenvåningen söder om innergården upptas helt av rummet med tryckpressarna. Att trycka böcker på 1500-talet kunde vara livsfarligt. Katolikerna gjorde förteckningar på förbjudna böcker. Plantin gav regelbundet ut dessa listor, trots att han själv i hemlighet var kalvinist. Han kom flera gånger i konflikt med myndigheterna och till slut var han tvungen att betala ett så betydande belopp för att rädda livhanken att han höll på att gå i konkurs. Nästan alla arbetare avskedades och 17 av de 22 tryckpressarna såldes.

 

Av de sju pressar som finns kvar i dag är två från Plantins tid, medan de övriga kommer från 1700- och 1800-talen. De fungerar fortfarande och det händer att man trycker upp nya exemplar av Denna världens lycka, en sonett av Plantin, på sju olika europeiska språk, bl a ryska eftersom det finns en hel del ryska sjömän i Antwerpen.

Rummen på andra våningen hyser de riktigt stora klassikerna: Biblia Regia på fem språk, hebreiska, syriska, grekiska, latin och armeniska och Gutenbergbibeln, ett av tretton exemplar i hela världen. Biblioteket rymmer 25 000 böcker och i Max Horn-rummet kan man hitta praktiskt taget all fransk litteratur från 1500- 1600 och 1700-talen.

I det geografiska rummet ligger 1500-talskartor utspridda, vackra som konstverk, och där finns både en jordglob och himmelsglob från 1600-talet. Rubens arbetade som illustratör åt Plantin och ett särskilt Rubensrum är fyllt med skisser, utkast och annan rubensiana.

Allra högst upp i huset är gjuteriet, där typerna tillverkades. Det fanns en tanke bakom placeringen. Det smälta blyet utgjorde en brandrisk, men teoretiskt sätt är det svårare för en eld att sprida sig nedåt. För säkerhets skull är golvet stenbelagt.

Min dag i Antwerpen har nått sitt slut. Tre olika hembesök har visat mig tre olika världar eller kanske riktigare tre olika infallsvinklar på samma värld. Museer är nog bra, men hemma-hos är bäst.