Suezkanalens öppnande medförde att en hel del människor började fundera på hur man skulle kunna korta restiden till Kina ännu mer genom att bygga järnväg genom Mellan-Östern. En av dem var J R Pilling från byn Rossendale i Yorkshire. Han fick sin idé om en järnväg i Syrien, som tänkt länk i en superlinje från England till Kina, genom att läsa Bibeln.
Mellan-Östern var under turkisk kontroll vid den här tiden och när den turkiska regeringen 1888 ställde sig öppen för förslag lade Pilling in anbud på sträckan från Haifa till Damaskus. Ganska snart upptäckte det nybildade bolaget Asia Ltd att den planerade sträckningen skulle leda spåren in i en återvändsgränd i den bergiga terrängen. Den turkiska ingenjörspartnern avskedades utan krusiduller, men skadad var redan skedd.
För att undvika ytterligare skandaler krävde nu turkarna att bolagen måste vara turkregistrerade och Pilling bildade därför två nya: Syrian Ottoman Railway Company och Syrian Construction Company. Till en stor invigningsfest i Haifa inbjöds guvernörer, konsuler, shejker och viktiga affärsmän. Dagen förklarades en allmän helgdag och skolbarnen fick ledigt. Det dröjde inte länge förrän bolagen hade gått i konkurs.
År av rättegångsförhandlingar följde för Pilling som därmed lämnade järnvägsbranschen. 1899 påbörjades byggandet på sträckan av Thames Ironworks and Shipbuilding Company. Småningom kom den att ingå i linjen Haifa-Dera och är numera en del av den Israeliska Järnvägen.
Från Edinburgh till Istanbul 