Turisthistoria: Blandad

1889 färdades 2 445 fartyg genom Suez-kanalen på natten med vägledning av elektriskt ljus. Året innan var det 1 611. Bestämmelserna för användande av elektriskt ljus i sjöfarten togs i mars 1887 och under det första året vågade sig 394 skepp igenom kanalen på natten.

1890 fanns det planer på att starta en daglig båtförbindelse mellan Liverpool och New York för att motverka den tyska dominansen. Samma år introducerades sov- och restaurangvagnar på den algeriska järnvägen vars linjer hade ökat från 50 till 3 000 km på 28 år. Herr Roederer hälsade premiärresenärerna välkomna med några ord:

– När infödingarna såg vårt första lok kallade de oss för demoner; låt oss visa dem, emellertid, att vi är goda sådana.

Tåg är populära miljöer för filmer och böcker. Förutom den mest kända av dem alla, Mordet på Orientexpressen, vill vi påminna om En dam försvinner, 4.50 från Paddington, Chicagoexpressen, Agent 007 ser rött, Människans lägre jag och Sjungande sand (Josephine Tey). Att Freeman Wills Crofts, författaren till bland andra 12.30 från Croydon, Tåg 127 mördat, Sista resan och Mysteriet på nattexpressen var lokförare på Northern Counties Committee-järnvägen innan han började skriva deckare förvånar väl ingen.

I Sherlock Holmes-berättelsen ”The disappearance of Lady Frances Carfax” gör doktor Watson förfrågningar om försvunna damens resplaner på Thomas Cooks lokalkontor i Lausanne, öppnat i april 1891.

Världens befolkning, 1 400 miljoner människor, skulle få plats på isen på Bodensee och ändå få 0,4 m per person. Om isen brast och alla sjönk skulle vattenytan bara höjas med 15 cm.

Turisthistoria: Nilen

Suezkanalens öppnande 1869 gjorde att Egypten hamnade mitt på den livliga rutten till kolonierna. Tiotusentals tjänstemän, militärer, affärsmän och emigranter passerade på sin väg till Indien, Malaysia, Burma, Kina, Australien eller Nya Zeeland. Thomas Cook insåg påpassligt att turister skulle följa och redan samma år började han med ångbåtstrafik på Nilen.

På den här tiden tillhörde Egypten det Ottomanska riket och styrdes av khediven i Istanbul. Inom några år blomstrade verksamheten och Cook lyckades få ensamrätt till alla Nilångare. Lokalbefolkning anställdes som besättning, uppassare och städare. Deras hårdaste arbete bestod i att dra båtarna upp till den andra katarakten vid Assuan.

De tidigaste båtarna var enkla hjulångare, men efter den första pionjärtiden kom kravet på lyx. Möbler, badrumsinteriörer, köksredskap och liknande inventarier kom från England, och det var inte alltid lätt i en tid med bristfälliga kommunikationer att få det att fungera över det långa avståndet.

John Mason Cook och hans son Thomas var ansvariga på plats och deras korrespondens med huvudkontoret i London visar på vidden av problem:

Eftersom det inte finns något anslag som definierar damernas badrum och WC som reserverat för damer, så går männen dit ideligen.

Det verkar som det har blivit någon hopplös sammanblandning med kexen. Lord Waterford klagade med eftertryck på dem… jag är benägen att tro att Huntley and Palmer har sänt oss ett gammalt lager.

Trots alla problem ökade verksamheten, och när den var som störst fanns närmare 50 ångbåtar i drift. Under det arabiska upproret i mitten av 1880-talet hamnade båtarna i militärtjänst. Vid undsättningen av general Gordon i Khartoum användes 28 ångare för att transportera 40 000 ton kol från Tyne i England till Alexandria och 6 000 järnvägsvagnar mellan Alexandria och Boulac/Assiout. För att frakta militär utrustning krävdes ytterligare 7 000 vagnar, 800 valfångare, 27 Nilångare och 650 segelbåtar. 11 000 engelska soldater, 7 000 egyptiska, 70 000 ton förråd inklusive kameler och andra fraktdjur transporterades. Och ansvaret för alltsammans låg hos Thomas Cooks resebyrå.

1886 kom turistresandet igång igen på Nilen. Nya fartyg byggdes för att ersätta dem som förstörts under kriget. Nu inreddes de med luftkonditionering och elektricitet. De var faktiskt handikappvänliga eftersom Egyptens luft ansågs hälsosam för invalider och tuberkelossjuka.

Vid kriget 1939 blev ångarna åter indragna i krig och vid Suez-krisen 1956 stoppades all utländsk verksamhet i Egypten och tillgångar beslagtogs. Båtturer på Nilen är fortfarande en populär sysselsättning, men Thomas Cooks monopol tillhör det förflutna.