Dag 86 – Belgien: Hemma hos Christopher Plantin i Antwerpen.

https://i1.wp.com/www.112antwerpen.be/uploads/news/id3805/NaamloosVrijdagmarkt.jpg

Västerut, ständigt västerut. Från Rubenshuis på morgonen hade mina promenader under dagen fört mig allt längre in i Antwerpens gamla stadskärna. Efter lunchvisiten i Mayer van den Berghs borgarhem stod jag nu på ett av de äldsta torgen, bara ett par kvarter från  floden Scheldt.

Det har funnits en marknad på Vrijdagmarkt sedan 1549; i dag är det antikviteter och annat begagnat som säljs på onsdagar och fredagar. Men för mig väntade det tredje hembesöket, det mest spännande, för hos Plantin-Moretus är det inte tavlor och skulpturer som gäller, utan böcker.

Christopher Plantin föddes i Tours 1514, kom till Antwerpen när han var 34 och startade ett litet bokbinderi. 1555 skadades han av karnevalsfirare, som misstog honom för en annan. Från den ersättning han fick för att hålla tyst om saken kunde han bygga upp en tryckpress, som nådde en sådan framgång, att han fick ensamrätt på att trycka officiella handlingar och liturgiska verk för hela det spanska imperiet.

https://i1.wp.com/upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/b/ba/Antwerpen-Plantin_Moretus_Museum.jpg

Plantins motto, Labore et Constantia, illustreras av en gyllene kompass där den rörliga nålen representerar arbetet och de fasta väderstrecksmarkeringarna det konstanta. När han dog
gick företaget till svärsonen Jan Moerentorf, som latiniserade sitt namn till Moretus, därav namnet på museet i dag, Plantin-Moretus.

Det är en märklig tidsresa som labyrintiskt leder genom en blandning av bostads- och arbetsrum, 34 olika på tre våningar. De flesta är möblerade i en flamländsk barockstil med blyinfattade fönster som sprider ett magiskt ljus.

I bottenvåningens inledande serie av privata rum hänger flera porträtt utförda av Rubens, inte mindre än 18 av hans målningar är spridda runt om i huset. Det var en stor familj, med hela fem döttrar, kanske den direkta orsaken till att Plantins första lilla skrift blev en tvåspråkig (italienska och franska) handledning i etikett för unga damer.

Bokhandeln låg i hörnrummet. I dag är de gamla böckerna i hyllorna inte längre till salu, men en gång i tiden kom boklärda och samlare från hela Europa för att köpa de mest luxiösa volymer direkt från den berömde boktryckaren. Försäljningen noterades i stora räkenskapsböcker, en av dem visas upp i ett rum längre fram. Där kan man se att Rubens betalade för sina arkitekturböcker genom att måla familjemedlemmar.

https://europaresa.files.wordpress.com/2013/04/antwerpen10118727.jpeg

Det är en liten bokhandel, och det blir trångt när en grupp tyskar med högljudd guide dyker upp och lägger beslag på tillvaron. Jag flyr ut till innergården. Det är en liten och vilsam rektangel, omgiven av fasader där vildvinet klättrar. Men det tog många år innan den fick sin harmoni. Den östra sidan mot torget, den som jag precis passerat igenom, kom till först på 1700-talet, efter att en rad med småhus rivits.

https://europaresa.files.wordpress.com/2013/04/p1020394.jpg
Under andra världskriget var samlingarna gömda i ett slott i södra Belgien, men när slaget om Ardennerskogen var som värst flyttade man tillbaka dem till Antwerpen. Under transporten skadades de vid ett allierat bombanfall. 1945 föll en tysk V-raket på Vrijmarkt och orsakade stora skador på Plantin-Moretushuset, men det märks inte i dag.

Plantin

Tyskarna närmar sig, och jag försvinner in genom en dörr i den västra längan. Här satt korrekturläsarna, deras slitna bänk finns kvar. Det kan inte ha varit ett lätt jobb, för böcker trycktes på alla språk “som nyttjades i hela kristenheten”, t ex ett sjuspråkigt lexikon för 1600-talsresenärer.

Bottenvåningen söder om innergården upptas helt av rummet med tryckpressarna. Att trycka böcker på 1500-talet kunde vara livsfarligt. Katolikerna gjorde förteckningar på förbjudna böcker. Plantin gav regelbundet ut dessa listor, trots att han själv i hemlighet var kalvinist. Han kom flera gånger i konflikt med myndigheterna och till slut var han tvungen att betala ett så betydande belopp för att rädda livhanken att han höll på att gå i konkurs. Nästan alla arbetare avskedades och 17 av de 22 tryckpressarna såldes.

 

Printing presses in the Museum Plantin-Moretus.

Av de sju pressar som finns kvar i dag är två från Plantins tid, medan de övriga kommer från 1700- och 1800-talen. De fungerar fortfarande och det händer att man trycker upp nya exemplar av Denna världens lycka, en sonnett av Plantin, på sju olika europeiska språk, bl a ryska eftersom det finns en hel del ryska sjömän i Antwerpen.

Rummen på andra våningen hyser de riktigt stora klassikerna: Biblia Regia på fem språk, hebreiska, syriska, grekiska, latin och armeniska och Gutenbergbibeln, ett av tretton exemplar i hela världen. Biblioteket rymmer 25 000 böcker och i Max Horn-rummet kan man hitta praktiskt taget all fransk litteratur från 1500- 1600 och 1700-talen.

https://i1.wp.com/farm3.static.flickr.com/2089/2211949701_a7d8707aea.jpg
I det geografiska rummet ligger 1500-talskartor utspridda, vackra som konstverk, och där finns både en jordglob och himmelsglob från 1600-talet. Rubens arbetade som illustratör åt Plantin och ett särskilt Rubensrum är fyllt med skisser, utkast och annan rubensiana.

Allra högst upp i huset är gjuteriet, där typerna tillverkades. Det fanns en tanke bakom placeringen. Det smälta blyet utgjorde en brandrisk, men teoretiskt sätt är det svårare för en eld att sprida sig nedåt. För säkerhets skull är golvet stenbelagt.

Min dag i Antwerpen har nått sitt slut. Tre olika hembesök har visat mig tre olika världar eller kanske riktigare tre olika infallsvinklar på samma värld. Museer är nog bra, men hemma-hos är bäst.

Annonser

Dag 86 – Belgien: Hemma hos Rubens i Antwerpen.

En helt ny dag i en helt ny stad. Jag står i början av Meir, Antwerpens breda gågata, min första pusselbit av gator, torg och prång, som till kvällen kommer att sammanfalla i en bild av den nya erövringen. Det här ögonblicket, innan det första steget tagits, är nästan det bästa. Förväntningarna är som högst, och alla sinnen är nollkallibrerade. I slutet av dagen slåss intrycken med varandra, och benen bultar från allt promenerande.

Rubenshuis_tcm9-24672

I varje större stad finns det något som alla måste se. I Antwerpen är det Rubenshuisj. Det är det första av de tre hembesök jag planerat under dagen, och det ligger alldeles runt hörnet från Meir.
En paviljong för biljetter, böcker och souvernirer står på Wapper, ett långsmalt torg framför Rubens hus, för att ta hand om turisthorderna. Men det är fortfarande tidigt och ingen trängsel, när jag vandrar över innergården och ut i trädgården, för att njuta av stillheten och på en bänk kontemplera över historia, konst och arkitektur, alltid ett bra sett att börja dagen på.

https://i1.wp.com/static.skynetblogs.be/media/1794/dyn008_original_1000_667_jpeg_47901_b10d6ec3aa5ef5f96ed0097daf5cdd33.2.jpg

Rubens köpte huset 1610 efter att han återvänt från en tid i Italien. Året innan hade han gift sig med Isabella Brant som gav honom tre barn innan hon dog 1622. Fyra år senare blev Hélène Fourment hans andra hustru, och de hann med fyra barn innan Rubens avled 1640. Det kan vara bra att ha alla dessa familjemedlemmar i åtanke när man vandrar genom de trånga rummen och försöker föreställa sig hur det kan ha varit att leva här.

Efter Rubens död höll en ridskola till i trädgården. Senare ägare lät husen förfalla och inredning försvinna. Staden försökte köpa fastigheten redan på 1700-talet, men lyckades inte förrän 1937, och då fanns det inte mycket kvar av byggnaderna.

Rubens hade ofta använt både hus och trädgård som bakgrund i sina målningar, så med hjälp av dessa och gamla tryck kunde man rekonstruera byggnadsdetaljer och blomsterrabatter. Efter en så lång väntan lät man sig inte hindras av tyska soldater. Europa är fullt av historiska byggnader och gamla stadskärnor som byggts upp efter kriget, som om ingenting hänt. Rubenshuis är kanske den enda som återuppförts mitt under kriget. 1946 var det klart för invigning.

Hakebössegillet var Rubens närmaste grannar, och när han ville ha en bit av deras exercisplan till sin trädgård, begärde de som betalning ett porträtt av St Kristoffer, gillets skyddshelgon. Av någon anledning blev det istället den triptyk över nedtagningen från korset som i dag hänger i katedralen. Gillet var missnöjt, och man kan lätt föreställa sig att Rubens under hakebössehot målade dit Kristoffer på ett av sidofälten.

Den högra (norra) flygeln, ett typiskt flamländskt patricierhus i två våningar, fungerade som bostad, medan den vänstra byggdes till som ateljé i en mer spektakulär italienskinspirerad barock. Gårdsplanen mellan flyglarna avskiljs från trädgården genom en portik designad av mästaren själv.

Rundvandringen börjar i gatuhusets bottenvåning med förmaket, köket, följt av serveringsrummet och matsalen i flygeln. Rummen är påtagligt smala. Alla fungerar också som passage till nästa rum, så möbleringen är hänvisad till den ena sidan. I dag utgör filen av rum ett praktiskt sätt att slussa stora grupper igenom huset. Med ett rep som spärrar av den möblerade delen blir det som att passera en serie tablåer.

https://i2.wp.com/static2.hln.be/static/FOTO/pe/8/11/4/media_xl_3726649.jpg

Den riktiga hemkänslan infinner sig aldrig, inte ens i sovrummen på övervåningen. I ett av dem dog Rubens, men hans säng är inte hans. Alla tidstrogna möbler är hopsamlade för att illustrera hur det var att leva i huset. Den museala rekonstruktionen blir tydligast i hörnrummet mot gatan där en en stol som konstnären verkligen suttit i, visserligen inte i det här huset, men ändå, står utställd  i en glasmonter.

En passage leder över till den andra flygeln. Här är utrymmena större för att ge plats åt Rubens alla medarbetare. Från ett galleri kunde klienter titta ned på den stora ateljén och se hur arbetet med deras beställning framskred.

https://i2.wp.com/i617.photobucket.com/albums/tt257/blog-plutomeisje/92120.jpg

Det finns några få målningar av Rubens i huset, men den mest intressanta är en tavla av Willem van Haecht som kallas Cornelis van der Geests tavelgalleri. Syftet var att dokumentera en privatspersons samlingar. Hela 43 verk är avbildade i miniatyr, 24 av dem är identifierade och finns bevarade; den stora tavlan intill fönstret föreställer Amazonernas kamp av Rubens.

På den högra väggen, direkt ovanför statyn i hörnet, hänger ett verk vars original försvunnet. Forskare tror att det var målat av Jan van Eyck och utgjorde en pendang till hans bröllopsporträtt av Arnolfini. Rummet med ett fönster till vänster och en konvex spegel i den bakre väggen, samt andra detaljer, är lika i de båda målningarna.

Så blir van de Geests tavla en bild för hela huset den förvaras i. När inte originalet finns bevarat får man glädjas åt att det åtminstone finns dokumenterat i en kopia.

kulminator

Jag behöver en öl innan jag går vidare. Antwerpens mest berömda ölkrog, Kulminator, ligger i närheten, på Vleminckveld 32. De serverar mer än 500 sorter och deras meny är tjock som en postorderkatalog. Flera märken finns som lagrat årgångsöl till betydligt högre priser. Mjuka soffor med kuddar, högar med tidskrifter och en huskatt skapar en trevlig hemkänsla.
Men ett nytt husbesök väntar bakom nästa knut.