Det hände sig att en rörmokare stod på en stege i en källare i York. Han arbetade med att försöka slå hål i en vägg, för det var tidigt 50-tal, och centralvärme hade kommit på modet, och detta var det sätt som engelsmän hanterade dylika ting.
Långt borta hörde han någon som spelade trumpet, inte särskilt bra, och rörmokaren brydde sig inte mycket om det. Men ljudet växte, tills han insåg att det var alldeles intill. När han vände sig om, såg han hur en romersk soldat i hjälm kom ut direkt genom väggen, följd av en stor häst med ryttare.
Rörmokaren ramlade förstås ner från stegen, och liggande på golvet betraktade han i tvivlande förvåning hur en hel trupp marscherade tvärs över rummet och ut genom motsatta väggen. Han såg dem bara från knäna och uppåt, utom på ett ställe där arkeologiska utgrävningar hade frilagt den gamla romerska landsvägen en bit under källargolvet.
Harry, rörmokaren alltså, tog sig upp till våningen ovanför för att pusta ut. När intendenten för den gamla byggnaden kom förbi och såg Harrys vilda uppsyn, sa han lite skämtsamt: ”Du ser ut som om du just har sett de romerska spökena.”
Rörmokaren blev senare utfrågad om händelsen av lärda män och det visade sig att han kunde ge en mycket korrekt beskrivning av hur soldaterna hade varit klädda. Hans tidigare erfarenheter av romare hade bestått av Hollywoodfilmernas varianter och de var inte alls likadana.
När vi kom tillbaka till civilisationen, efter äventyren på heden, och anlände till York på tisdagskvällen visste vi att staden var känd för två saker som vi var särskilt intresserade av: spöken och antikvariat.
Men York har annat också:
* den näst bäst bevarade medeltida stadsmuren i landet (nästan 5 km lång);
* en katedral – som inte kallas för ”cathedral”, utan ”minster” (en av blott tre som går under den benämningen) – och som har 1/4 av allt färgat medeltida fönsterglas i England;
* ett välbevarat medeltida gatunät och byggnader – den mest kända gatan, Shambles, är så smal att grannarna tvärs över kan skaka hand med varandra från fönstren i de överhängande övervåningarna;
* Whip-Ma-Whop-Ma-Gate, som måste vara det längsta namnet på den kortaste gatan (namnet kommer av att brottslingar piskades vid en påle på gatan);
* Blake’s Book’s Coffeeshop på Micklegate, som är det andra stället vi hittat i England där man kan få ett riktigt gott kaffe (på den här tiden) – att det dessutom ligger innanför en bokhandel som har öppet till nio på kvällen gör att York får ett nattliv som börjar påminna om Londons (nåja).
* En förvirrande detalj, inte bara för de som kan lite engelska, är att i York kallas ”streets” för ”gates”,”gates” för ”bars”, och ”bars” självfallet för ”pubs”.
Treasurer’s House är antagligen Yorks mesta kända spökhus, förutom att det innehåller välbevarade vackra rum från 1500-talet. Vi hade förstås inga förväntningar på att verkligen få se några spöken, varken romare eller andra, under våra tre dagar i staden (de följer ju inte några bestämda visningstider), men vi ville i alla fall titta på den romerska trottoaren i källaren. Men ack, det visade sig att det inte fanns något att visa, källarrummet var bara ett källarrum. Och borde vi ha väntat oss något annat förresten, det var rörmokarens upplevelse som hade varit det märkvärdiga, inte platsen för den.
York har ett tio-tal antikvariat, och de flesta specialiserar sig på ett antal ämnen – Taikoo Books har t ex, Orienten, Polartrakterna, storviltsjakt och bergsklättring inmutat, medan Pandion Books lovar att alltid ha böcker illustrerade av ”B.B.” och Tunnicliffe i lager.
Vi hittade till vår förvåning inga reseskildringar om Yorkshire i Barbicans 14 rum. När vi frågade efter dem fördes vi ut igenom en sidodörr, över en bakgård och in i ett rum i en angränsande byggnad. Det var fyllt av böcker om England (Bokhandeln stängde tidigare i år).
P.S. För de som undrar: Chester är den engelska stad som har den bäst bevarade medeltida stadsmuren; Beverly och Southwell är de andra två katedralerna som kallas för “minster” och Pasticceria capucetto på Moor Street i London är det andra stället där vi gärna drack kaffe utan att tveka i England (numera stängt).
Från Edinburgh till Istanbul 