Turisthistoria: Resecheckar

Den enda gångbara internationella valutan för forna tiders turister var guldmynt, ett tungt och i rövartrakter något riskabelt betalningsmedel. Så när Thomas Cook 1865 började utfärda kuponger (vouchers) som ett alternativ, blev de ganska snart populära.

Hotellägare i fjärran länder var i början tveksamma. Visserligen hade Samuel Morse uppfunnit telegrafen redan 1839 (den första linjen upprättades mellan Paddington och Slough – utanför London – 1843; tvärsöver USA 1861 och Australien 1872), men det gick fortfarande inte att kommunicera på ett enkelt sätt över längre avstånd. Att ligga ute med tjänster mot en papperslapp som enda garanti var alltså i högsta grad osäkert, men när hotellen märkte att det ledde till en stadig ström av gäster, så ökade intresset.

Även individuella resenärer hade nytta av kupongerna. Övernattningspriset på de deltagande hotellen var fixerat, så samma kupong gällde hos alla som var med. Den var uppdelad i fyra delar: för den första fick man ett rum (inklusive service och ett ljus, de flesta hotell hade fortfarande ingen elektricitet), för den andra frukost, den tredje lunch och den fjärde middag. Och det bästa av allt: för de delar man inte använde fick man pengarna tillbaka när man kom hem.

Småningom kunde man köpa alltmer för kupongerna: te i restaurangvagnen på de siamesiska tågen eller en bärstol med två bärare i Peking. Steget var nu inte långt till kuponger som kunde växlas in mot pengar och därmed såg resecheckarna dagen.

Efter inbördeskrigets slut i USA ökade intresset för de utvandrade européerna att komma tillbaka och hälsa på i det gamla landet. Deras behov blev den direkta orsaken till införandet av resecheckarna, men det var i början fortfarande hotellen som fick ställa upp. Det fanns ingen utvecklad internationell bankverksamhet, så amerikanerna visade upp sitt utfärdade äkthetsintyg i receptionen och fick lösa in sina checkar mot dollar, pund eller guldmynt.

Den stabila världsekonomin gjorde att man till och med kunde trycka växelkursen på checken. $10 motsvarade £2 10d, ₣51,25 eller DM41,65. Även priserna låg stilla, en 15 dagars rundresa i Italien kostade 1890 £25. 1938 hade priset gått ner till till £23. Fler resenärer gav lägre kostnader.

Turisthistoria – Resecheckar

Den enda gångbara internationella valutan för forna tiders turister var guldmynt, ett tungt och i rövartrakter något riskabelt betalningsmedel. Så när Thomas Cook 1865 började utfärda kuponger (vouchers) som ett alternativ, blev de ganska snart populära.

Hotellägare i fjärran länder var i början tveksamma. Visserligen hade Samuel Morse uppfunnit telegrafen redan 1839 (den första linjen upprättades mellan Paddington och Slough – utanför London – 1843; tvärsöver USA 1861 och Australien 1872), men det gick fortfarande inte att kommunicera på ett enkelt sätt över längre avstånd. Att ligga ute med tjänster mot en papperslapp som enda garanti var alltså i högsta grad osäkert, men när hotellen märkte att det ledde till en stadig ström av gäster, så ökade intresset.

Även individuella resenärer hade nytta av kupongerna. Övernattningspriset på de deltagande hotellen var fixerat, så samma kupong gällde hos alla som var med. Den var uppdelad i fyra delar: för den första fick man ett rum (inklusive service och ett ljus, de flesta hotell hade fortfarande ingen elektricitet), för den andra frukost, den tredje lunch och den fjärde middag. Och det bästa av allt: för de delar man inte använde fick man pengarna tillbaka när man kom hem.

Så småningom kunde man köpa alltmer för kupongerna: te i restaurangvagnen på de siamesiska tågen eller en bärstol med två bärare i Peking. Steget var nu inte långt till kuponger som kunde växlas in mot pengar och därmed såg resecheckarna dagen.

Efter inbördeskrigets slut i USA ökade intresset för de utvandrade européerna att komma tillbaka och hälsa på i det gamla landet. Deras behov blev den direkta orsaken till införandet av resecheckarna, men det var i början fortfarande hotellen som fick ställa upp. Det fanns ingen utvecklad internationell bankverksamhet, så amerikanerna visade upp sitt utfärdade äkthetsintyg i receptionen och fick lösa in sina checkar mot dollar, pund eller guldmynt.

Den stabila världsekonomin gjorde att man till och med kunde trycka växelkursen på checken. $10 motsvarade £2 10d, ₣51,25 eller DM41,65. Även priserna låg stilla, en 15 dagars rundresa i Italien kostade 1890 £25. 1938 hade priset gått ner till till £23. Fler resenärer gav lägre kostnader.