De första organiserade ”turistresorna” torde ha varit pilgrimsfärderna. Nu var det förstås si och så med organisation förr i tiden och någon reklamationsnämnd kunde man inte vända sig till. Att det överhuvudtaget nådde fram några muhammedaner till Mecka är förvånande med tanke på hur lätt de kunde bli lurade och rånade på vägen.
Många av pilgrimerna reste den sista biten med båt från Indien till Arabien. Ofta hade de då kommit vandrandes ned från det inre av Asien, Afghanistan, Samarkand och andra fjärran platser. Vid ankomsten till Bombay var de i regel i dålig kondition, för att använda ett milt uttryck, och lättplockade byten för skrupulösa värvare som låtsades ta sig an dem och ge dem husrum. De kvarhölls tills de gick med på att betala överpris för båttransporten.
Pilgrimscenter i Indien
Värvarna, eller Haj-mäklarna som de själva föredrog att kalla sig, överbokade gärna skeppen, och när dessutom fripassagerare lätt kunde ta sig ombord blev det något trångt under resan. Avresedagen bestämdes med kort varsel och vid rusningen ombord hände det att pilgrimer blev klämda till döds.
Under den två veckor långa överfarten stängdes passagerarna in i lastutrymmena. En sjökapten berättade för The Times of India: Män, kvinnor och barn packades som sardiner i en låda… Män ropade på Allah, kvinnor skrek och barn och bebisar grät och sakernas tillstånd var sådana att den mest hårdhudade man kunde dra slutsatsen att pilgrimstrafiken var en skam för varje civiliserad nation.
I Aden stannade man för en tio dagars karantän, vilket gjorde det möjligt att skölja ur skeppet innan det fortsatte till Jeddah och ytterligare en karantänsperiod på Ed Abassad-ön, innan pilgrimerna slutligen kunde nå fram till Mecka. Vid det här laget hade många dött av umbärandena.
När Indien 1877 blev en del av det Brittiska imperiet föll ansvaret för pilgrims-handeln på engelsmännen och i ett försök att förbättra villkoren gavs 1885 Thomas Cooks resebyrå uppgiften att ta hand om transporterna. Det var ett svårt jobb, Haj-mäklarna ville förstås inte bli av med sin inkomstbringande verksamhet.
1892 skickade Cook en räkning till den indiska regeringen och krävde att bli kompenserad med £1000 för förluster i samband med transporten av 12032½ pilgrimer på 18 ångare. Året därpå lades verksamheten ned.
—-
Den första riktiga järnvägen öppnades i Kina i september 1888. Den var bara 10 km lång och gick mellan Tientsin, Taku och Tong-shan. Försök hade gjorts tidigare på sträckan Shanghai-Woosung men mandarinerna gillade inte järnvägen, utan slängde den i Formosa-kanalen.
Från Edinburgh till Istanbul 