Dag 85 – Belgien: Bryssel.

https://i0.wp.com/belgiuminabox.com/blog/wp-content/uploads/2011/02/a_la_mort_subite_12.jpg

Under våra sista skälvande morgontimmar tillsammans i  Bryssel innan fotografen skulle åka hem, vandrade vi desperata från krog till krog sökande odruckna ölsorter. På Drug Opéra fann vi  Öl 50: Vieux temps (5%) ett ljust ale, ursprungligen från Branbant men nu bryggt av Interbrew i Leuven; på Windsor Arms hittade vi ännu en variant av Hoegaarden,  Öl 51: Hougaardse Das, ett veteöl som innehåller 20% majs kryddat med koriander och apelsinskal – och på den mest beryktade av krogar, A la mort subite, (ovan) tömde vi helt fegt en simpel  Öl 52: Grimberger blonde (7%), ett gyllene abbeyöl.

104 - Vieux Temps

https://i0.wp.com/blog-imgs-16.fc2.com/i/m/p/importbeer/hougaerdse_das.pnghttps://i2.wp.com/everydaydrinkers.com/wp-content/uploads/2008/04/b_grimbergen.jpg
Belgien har så många olika ölsorter att det räcker till minst 10 fulla veckor till, och fotografen har nu för framtiden skaffat autofocus. Själv var jag på väg till Antwerpen för hembesök.

NÅGRA EXTRA ÖL

– Titta, farbrorn har tre öl, viskade antagligen den lilla pojken till sin mamma.

I varje fall pekade han mot mitt bord och skrattade. Eftersom han pratade flamländska kunde jag inte vara säker, men då jag satt ensam på blanka eftermiddagen med tre flaskor och tre glas, så låg det nära till hands att det var detta ovanliga uttryck för extrem törst som var orsaken till pojkens munterhet.

Åter igen en svensk i utlandet som försöker bli full så fort som möjligt, eller? Nej, inte riktigt, om jag blev påverkad, så kunde det inte hjälpas. Här var det seriös forskning som gällde. Jag hade upptäckt en krog med ett stort antal oprövade ölsorter i belgiska Leuven, och det var mindre än en timme till avresan. Det fanns ingen garanti att dessa öl återigen skulle komma i närheten av mina läppar i min livstid.

condomus

Domus är ett av Belgiens många lokala småbryggerier. Att hitta deras produkter annat än i Leuvens närhet var inte så troligt. Några av dem såldes antagligen bara på bryggeriets eget Café Domus. Ett öl var tillägnat stadens många studenter, Condomus; ett annat uppfyllde profetior om det levde upp till sitt namn, Nostradomus.

Men det var det tredje ölet som fick mig att darra på handen när jag förde glaset mot mustaschen. Den kungliga familjen bland Belgiens många hundra ölsorter är de som bryggs vid trappistkloster. Efter att ha levt i tron att det bara fanns fem belgiska trappistöl (och ett i Holland) började mitt öra sedan något år nås av rykten om ett sjunde.

På Domus i Leuven blev aningarna verklighet, när jag i menyn hittade både en blond och en bruin Achelse Kluis från Acheln, precis vid gränsen till Holland. Detta trappistkloster har bara brygt öl sedan 1999. Det är en doldis som väntar på att upptäckas. Risken är att man måste åka till nordvästra Belgien för att hitta ett café som har det.

Acheln

Under en period fortsatte jag att anteckna nya belgiska ölsorter tills jag vid nr 183 tröttnade. Antagligen är ca 250 öl totalsumman. Den som gjorde starkast intryck av de senare var en senapsöl i Ghent.

1. Abbaye des Rocs
2. Achel blond
3. Achel bruin
4. Affligen Doubel
5. Affligen Tripel
6. Antwerp Bruin
7. Arabier
8. Augustijn
9. Augustijn Grand Cru
10. Bacchus
11. Barbar
12. Belle-Vue Geuze
13. Belle-Vue Kriek
14. Belle-Vue Primeur Kriek 2003
15. Blanche de Bruxelles
16. Blanche de Namur
17. Blanche des Honnelles
18. Bon Secour blond
19. Bon Secour bruin
20. Boon geuze
21. Bosbier
22. Bourgogne des Flandres
23. Brigand
24. Brugse Straffe Hendrik blond
25. Brugse Straffe Hendrik bruin
26. Brugs Tarwebier
27. Brugs witbier
28. Brugse Triple
29. Bush Beer
30. Cantillon Geuze Lambic
31. Cantillon Geuze Vignerone
32. Cantillon Iris
33. Cantillon Kriek Lambic
34. Cantillon Rosé de Gambrinus
35. Carolus
36. Caves
37. Charles Quint
38. Chimay Rouge
39. Chimay Blanche
40. Chimay Bleu
41. Chimay Bruine
42. Chimay Cinq Cents
43. Chimay Grand Reserve
44. Chocolat
45. Ciney blond
46. Ciney bruin
47. Condomus
48. Corsendonk Agnus
49. Corsendonk Bruin
50. Corsendonk Pater Noster
51. Cuvée de l’An Neuf
52. Cuvée René
53. Cuvée van de Keizer
54. De elfte geboot
55. De Koninck (Ale)
56. De Koninck Cuvee
57. De Kring
58. De Troch bananöl
59. De Troch Chapeau Framboise
60. De Verboden Vrucht
61. Delirium Tremens
62. Deugniet (Wicked)
63. Duchess de Bourgogne
64. Dupont (Saison)
65. Duvel
66. Ename Tripel
67. Fantôme (Saison)
68. Faro
69. Felix (Brown)
70. Floreffe Meilleure
71. Florival blond
72. Florival triple
73. Galgen Beer
74. Gouden Carolus
75. Gildenbier
76. Ginder Ale
77. Glühkriek
78. Gordon’s Xmas
79. Gordon Scotch
80. Gouden Carolus
81. Grimberger blonde
82. Grimberger double
83. Haacht Primus (Pils)
84. Haecht Tarwebier (Wit)
85. Hansen(Dwoerp) kriek
86. Hapkin
87. Hesbaye brune
88. Hoegaarden Grand Cru
89. Hoegarden Julius
90. Hoegaarden Witbier
91. Hoegaardse Das
92. Jan van Gent
93. John Martin Pale Ale
94. Judas (Wicked)
95. Julius (Wicked)
96. Jupiler
97. Karmeliet Tripel
98. Kasteelbier
99. Kwak
100. La Chouffe
101. La Gauloise brun
102. La Medieval
103. Leffe Blond
104. Leffe Bruin
105. Leffe Radieuse
106. Leffe Triple
107. Leeuwse witte
108. Liefmans Kriek
109. Livinius brune
110. Loburg
111. Lucifer
112. Maes Pils
113. Maredsous Blonde (Abbey)
114. Maredsous Tripel
115. Mechelschen Bruyne
116. Moinette Blonde
117. Moinette Brune
118. Mort Subite
119. Mort Subite Kriek
120. Mosterdbier
121. ‘n Dievere
122. Nostradomus
123. Nen Bangelijk
124. Orval
125. Palm (Ale)
126. Palma
127. Pater Lieven Blond (Abbey)
128. Pater Lieven Triple
129. Petrus Old Bruin
130. Petrus Triple (Abbey)
131. Pipaix (Saison)
132. Piraat
133. Poorter (Regional)
134. Poperings Hommelbier
135. Primus Haacht Pils
136. Rochefort 8 (Trappist)
137. Rodenbach
138. Rodenbach Alexander
139. Rodenbach Grand Cru
140. Roman Ename triple
141. St Bernardus Abt (Abbey)
142. St Bernardus Pater
143. St Bernardus Prior
144. St Bernadus Tripel
145. St Feuillien
146. St Feuillien Cuvee de Noêl
147. St Idesbald double
148. St Idesbald triple
149. Saint-Paul
150. St Sebastiaan Grand Cru
151. St Sebastiaan Dark
152. Satan (Wicked)
153. Scotch Silly
154. Sloeber
155. Special Roman Abpt
156. Special Roman Tripel
157. Stella Artois
158. t’Smisje double
159. t’Smisje triple
160. Steenbrugge dubbel bruin
161. Timmermans Kriek
162. Toison d’Or/Tripel Carolus
163. Tongerloo Double Blond
164. Trollebier
165. Troublette
166. Uitzet
167. Ultra (Amber)
168. Val-dieu triple
169. Villers-la-Ville (Abbey)
170. Vieux temps
171. Watau abt
172. Watau blond
173. Watau dubbel
174. Watau pater
175. Watau’s Wit
176. Westmalle double
177. Westmalle triple
178. Westvleteren 12
179. Westvleteren 10
180. Westvleteren 8
181. Witkap Triple (Abbey)
182. Witkap Stimulo (Abbey)
183. Zuitz

Annonser

Dag 84 – Belgien: Bryssel – Cantillon.

https://europaresa.files.wordpress.com/2013/04/mechelen_979215c.jpg

Nu var det en dag kvar innan veckan var slut. Skulle vi nå vårt mål, att dricka minst 50 olika sorters belgiska öl på en vecka? När man klarat av de vanligaste sorterna är det faktiskt inte helt lätt att hitta nya. Det gäller att gå till barer med tillräckligt stort eller ovanligt sortiment eller att ge sig iväg ut i regionen.

https://i1.wp.com/m.hetanker.be/sites/default/files/ankr_0006_CLASSIC.jpghttps://i0.wp.com/lifeisameal.leogems.org/dishesbelgium_files/image010.jpg

En morgonutflykt till  Mechelen, halvvägs till Antwerpen, gav oss Öl 39: Gouden Carolus (7,5-8,2%) och Öl 40: Mechelsen Bruyne (6%). De tillverkas av Het Anker, ett veteranbryggeri från medeltiden. Carolus är ett komplext öl sammansatt av mörk och ljus malt, vetemjöl, två sorters humle, apelsinskal och koriander.

https://i2.wp.com/www.beerhere.co.uk/acatalog/BG104_StFeuillien_glass.jpg
Tillbaka i Bryssel slank Öl 41: St Feuillien (ett ljust abbey-öl 7,5-8%) ned vid en sen lunch på café Le Cirio.

Femton minuter syd-väst om Grand-Place ligger det traditionella bryggeriet Cantillon. Det grundades 1900 av Paul Cantillon och var då ett av hundratals bryggerier i Bryssel. Idag är det inte alls många kvar i huvudstaden och Cantillon är det enda som brygger enligt traditionella metoder.

https://i2.wp.com/cache.graphicslib.viator.com/graphicslib/media/ef/cantillon-brewery-gueuze-museum-photo_1394927-770tall.jpg

Patrick Huyberechts, ingift i bryggarfamiljen, tog emot oss och visade runt. Normalt får besökarna gå omkring i bryggeriet på egen hand med en utförlig beskrivning som berättar om processen steg för steg, rum för rum, men det var sommarstängt och Patrick hade tid över.

Det krävs fyra ingredienser för att det ska bli öl: vatten, korn, humle och jäst. Vi har redan i våra tidigare avsnitt berättat om hur de tre första påverkar ölet. Nu har vi kommit till  jästen, den store skiljedelaren.

På 1830-talet upptäckte den bajerske bryggaren Sedlmayr ett sätt att tillverka underjäst öl och pilsnern (lagern) var uppfunnen. Lite senare redde Pasteur ut förvirringen kring jästprocesser, och 1883 lyckades Emil Hansen vid Carlsbergs bryggeri att isolera en typ av jäst som kunde odlas och standardiseras. I den här metoden sjunker jästen undan till botten och ger upphov till en klarare öl, vilket inte var helt fel eftersom man vid den tiden började ersätta lerkärl med genomskinliga glas.

https://i1.wp.com/i3.photobucket.com/albums/y74/knutalbert/Cantillionbrewery.jpg

Den traditionella, naturliga metoden var överjäsning, där jästen flyter upp till ytan. Även denna metod är numera kontrollerad med särskilt utvecklade jästkulturer. Nästan all belgisk öl, engelsk ale och porter, är gjord på det här sättet.

Det finns ett tredje sätt, spontan jäsning: Det flyger tydligen alltid jäst omkring i luften och när omständigheterna är de rätta, som till exempel på ett bryggeri, så uppstår öl, ett väldigt speciellt öl.

Lambic kallades inte för öl tidigare, berättade Patrick Huyberechts, men när kanadensiska tullen fick se flaskorna första gången undrade de vad det var i. “En sorts öl”, blev svaret. “Då ska det stå öl på etiketten.” Och så blev det.

Till lambic krävs det en femte ingrediens, vete. Vid Cantillon blandar man 450 kg vete med 850 kg kornmalt och 22 kg humle. Det är ovanligt mycket humle, men det gör att man under processen kan utvinna tillräckligt med naturligt konserveringsämne. Man kompenserar det genom att använda tre år gammal humle som har förlorat det mesta av sin bitterhet.

Efter att vetet och malten krossats och blandats värms det upp med vatten, så att sockret kan utvinnas. Det krävs 10 000 liter vatten till vårt recept. Råmaterialet filtreras bort och används som foder. Vörten pumpas vidare och blandas med humlen innan den får koka 3-4 timmar tills 2500 liter har dunstat bort.

Cantillon 1

Nu kommer det mest kritiska momentet, kylningen. De kvarvarande 7 500 literna pumpas ut i ett stort grunt, koppartråg där vätskan svalnar under natten tills den nått 18-200. Ingen konstgjord nedkylning förekommer, annat än att fönsterluckorna varieras för att anpassa ventilationen efter väderleken. Under sommaren är det för varmt för att det ska fungera och man stänger produktionen från början av april till slutet av oktober. De flesta bryggerier använder idag ett kylsystem som gör att de kan producera öl året om.

– Det här är det viktigaste rummet, underströk Huyberechts. När vi bytte ut taket för några år sedan satte vi tillbaka de gamla tegelpannorna under det nya taket för att inte rubba balansen i mikrofloran mer än nödvändigt.

Det är nu som naturen får sin gång, när luftens jäst spontant kastar sig över vörten och får den att börja jäsa.

– Vi vet att det finns 86 olika sorters jäst i lambic. De viktigaste är Brettanomyces Bruxellensis och Lambicus som reducerar sockerhalten till 0,2% i tre år gammal lambic. Enligt legenden, så är det bara i brysseltrakten, och särskilt i Senne-dalen, som den här typen av spontan jäsning är möjlig.

När vörten kallnat tillräckligt tappas den upp i ek- eller kastanjefat som rymmer 650 eller 250 liter. De första dagarna är jäsningen så våldsam att man inte vågar ha någon kork i på grund av explosionrisken. 5-10 liter skummar bort.

Cantillon 3

Efter tre till fyra veckor kan man försluta faten och nu vidtar en långsam jäsning som under tre år förvandlar vätskan till lambic, en öl som är utan skum och som med sin syrlighet och komplicerade eftersmak inte liknar någon annan öl. Huyberechts mindes med ett skratt:

– Vi hade en delegation från Disney i Ungern på besök. De hade beställt en hel lunch här, men när de efter rundturen smakade på ölen blev det en sådan chock för dem att de betalade notan på en gång och åkte iväg till en restaurang med “riktig” öl.

En sak som man snabbt reagerar på när man går omkring i bryggeri Cantillon är hur mörkt och slitet, nästan smutsigt, det är överallt, i stark kontrast till de moderna skinande bryggerierna.

– Vår öltillverkning  har en direkt koppling till naturen. När våren kommer attraheras insekterna till jäsningen. Bekämpningsmedel skulle förstöra balansen. Därför låter vi alla spindelnät vara ifred och att döda en spindel är otänkbart. De tar hand om skadedjuren.

I slutet av rundvandringen bjuds besökarna på ett glas öl. Den hälls upp från 75 centilitersflaskor som efter uppkorkningen förvaras halvliggande i små korgar för att inte jästfällningen ska skakas om i onödan.

https://i0.wp.com/thefourfirkins.com/_uls/resources/Cantillon_gueuze_100.jpghttps://i0.wp.com/legalbeer.com/images/cantillon%20rose%20de%20gambrinus.jpg

http://dontdrinkbeer.files.wordpress.com/2012/11/20121120-221158.jpghttps://i2.wp.com/thefullpint.com/wp-content/uploads/2011/07/Cantillon-1138-0009-008.jpg

Förutom lambic tillverkar Cantillon ytterligare några varianter: Geuze (Öl 41) är en blandning av ett-, två- och treårig lambic. Kriek är en tvåårig lambic som blandats med körsbär (150 kg för 500 l) under 5-6 månader. Rosé de Gambrinus (Öl 42) och Vigneronne (Öl 43) är samma men med hallon respektive vindruvor. Styrkan i dessa öl ligger på 5-7% beroende på jäsningen i flaskan. Det konstigaste av alla dessa konstiga öl som vi fick smaka ett glas av var Cantillon Iris (Öl 44), ett rent maltöl.

https://i1.wp.com/mw2.google.com/mw-panoramio/photos/medium/64624506.jpg

Vår sista kväll i Bryssel lärde vi oss hur fel det kan bli om man beställer öl på måfå. Till middagen på Falstaff bestämde vi oss för att som vanligt dricka olika ölsorter till varje rätt. Öl 45: Hoegaarden, ett veteöl (“vitt” öl), hade vi erfarenhet av sedan tidigare, både standard (4,8%) och Verboden Frucht (Förbjuden frukt; 9,0%), men inte Grand Cru (8,7%). Eftersom den beteckningen brukar användas för den finaste varianten beställde vi genast en sådan i väntan på förrätten, som vi inte minns vad det var.

Cantillon 2
Tidigare under dagen hade vi hittat The great beers of Belgium av Michael Jackson i en bokhandel. Vad ansåg han om Hoegaarden Grand Cru? Jo, att det var ett fruktigt öl med drag av persika, mango och honungsmelon, “en fin, likörliknande digestiv”, bra för matsmältningen alltså.

Jaha, det här börjar oroväckande, tänkte vi, drack upp, och beställde nästa: Öl 46: Rodenbach Alexander (5,2%), ett “rött” öl. Och vad tyckte herr Jackson? “Rodenbach Alexander är, förstås, ett naturligt dessertöl”. Hoppsan! Kanske vi kan använda det som en sorbet, att neutralisera gommen med mellan rätterna.

http://img5.blogs.yahoo.co.jp/ybi/1/3a/94/brillat_savarin_1/folder/126708/img_126708_31015155_0

Till huvudrätten, som vi glömt bort vad det var, drack vi Öl 47: Leffe Trippel ett klosteröl; Leffe Blonde (6,6%) och Leffe Brune (6,5%) hade vi samplat tidigare hemma i Sverige. För sent upptäckte vi att Michael menade att Trippeln var “ett underbart, friskt apéretif-öl” med en eftersmak av “rosenvatten”.

http://beerinmind.files.wordpress.com/2012/03/bush1.jpg

Till desserten, vad det nu var för något, hade vi slängt alla hämningar och beställde Öl 48: Bush Beer (12%), Belgiens starkaste öl. Sedan var det dags att gå på pubtur i Bryssel.

https://i2.wp.com/finestshop.be/files/pictures/product/80-0-extra-large.0bcde3427bfe787bce3379191887c42d.jpg

Men det blev inte så mycket mer än en Öl 49: Bouigogne des Flandres (5%) – en lakritsaktig blandning av mörkt öl och Timmermans Lambic – på  L’Imaige Nostre-Dame i den mycket obetydliga gränden impasse des Cadeaux 3, som man når från Rue du Marché-aux-Herbes 8. Sedan var det inte bara fotografen som fick problem med skärpan.

För den som vill ha mer.

Dag 82 – Belgien: Floreffe – Musee de la Biere.

https://i1.wp.com/www.belgiumtheplaceto.be/photos/FLOREFFE_ABBAYE_02_D.jpg

Vi ville uppleva Belgiens öl inte bara på insidan, utan från alla andra håll också. I Namurs omgivningar väntade två. Om trappistölet, Belgiens mest prestige- och alkoholladdade öl, har vi redan berättat. I dess andliga skugga lever abbey-ölet en diffus tillvaro.

Det finns cirka 70 klosterliknande byggnader i Belgien, åtminstone hälften av dem är övergivna. Alla kloster-öl bryggs av kommersiella bryggare. Det mest kända är Leffe, som ett lokalt bryggeri i staden Dinant började tillverka på 1950-talet för att ge ekonomiskt stöd till klostret.

Andra klosteröl som brygger åt levande munkar är Grimbergen, Maredous, Affligem och Corsendonk, medan de flesta övriga som använder abbey-beteckningen kan ha tagit namnet från vilket ledigt nedlagt kloster som helst för att ge lite andlig status till sin dryck.

https://i0.wp.com/www.abbaye-de-floreffe.be/images/article/bg_histoire2.jpg

Floreffe, 18 km väster om Namur, är ett sådant kloster, grundat på 1100-talet, men med de flesta byggnaderna från 1600- och 1700-talen. I dag är det delvis en skola. Klosterkyrkan har vackra bänkar, och det gamla bryggeriet har blivit värdshus för turistgrupper. Öl 32: Floreffe Meilleure (8%) och två andra varianter bryggs av Lefèbvre, och en del av intäkterna går till skolan.

https://i0.wp.com/www.bouteille-de-biere.com/media/catalog/product/cache/3/image/9df78eab33525d08d6e5fb8d27136e95/8/7/879-4.jpg

I Lustin, strax söder om Namur, ligger det minst sagt udda Musee de la Biere. En handmålad skylt utanför berättar att mer än 1000 olika sorters ölglas finns utställda. Varje belgiskt öl kräver sitt eget utformade glas för att smak och lukt bäst ska komma till sin rätt.

https://i0.wp.com/www.biblebiere.com/Musees/Lustin/Lustin1.jpg

Vi anlände till museet på eftermiddagen och fann dörren igenbommad. Madame Abeels tittade misstänksamt ut genom dörrspringan, en hund skällde vilt inne i huset och en bedövande äcklig lukt sipprade ut och misshandlade vår näsborrar. Vi kände oss lite som Hans och Greta.

Egentligen öppnade man inte förrän nästa dag, men Madame kunde, om än tveksamt, tänka sig göra ett undantag, men luckorna för fönstren skulle hon inte öppna bara för oss. Många turister som hittar hit blir besvikna när de upptäcker att det enda som finns att se är tusentals tomma ölflaskor och ölglas (sammanlagt ca 7000). Man kan grabba en näve ölunderlägg ur en stor låda och betala dem per centimeter. Det är fascinerande, stökigt och groteskt, och man förstår snart att det ligger en amatörsamlares entusiasm bakom alltsammans.

https://i1.wp.com/www.nostalgie-lustinoise.be/photosmuseebieres/musee_bieres_belge2.jpg

Grunden till museet kom från ett ölprovargäng som träffades varje vecka och efter 15 år tyckte att det skulle göra något med alla flaskor. Sedan 1988 har det varit öppet vid veckoslut och skollov(!), utom efter ett åskväder då huset stod under en dryg halvmeter vatten. I dag träffas Lustin Guilde of the beer tasters i museet den 3:e helgen i månaden.

Vi drogs ganska snabbt mot museets lilla bar, där flaskorna inte var tomma, här fanns elva öl på fat och ett par hundra på flaska, och undrade lite omtumlade hur många sorters öl det finns egentligen.

IMG_5337_med

– Det har existerat 15 000 öl och 10 000 bryggerier, svarade Abeels. I dag finns det 700 sorter men eftersom man sätter olika etiketter på samma öl så kan det bli ända upp till 1600 i affären.

https://i2.wp.com/www.biblebiere.com/Bieres/L/Livinus/Btl_Verre_Livinus_Brune.jpghttps://i1.wp.com/lh5.ggpht.com/-p6XHheZy-MM/TLSrrQfPQ_I/AAAAAAABGoY/HyO4bWQ089E/Hesbaye%252520Brune.JPG

Vi frågade om hon i sitt sortiment hade något ovanligt, som kanske inte ens Michael Jackson hade hört talas om, och hon slår upp en Öl 33: Livinius brune (9%, bryggs bara en gång om året) och en Öl 34: Hersbaye brune (9%). Sedan utsätter hon oss för ett experiment. Efter att ha tagit några klunkar ur ölets ordinarie glas dricker vi samma öl från lerskålar.

– Märker ni hur smaken förändras, hur den blir intensivare. Ursprungligen drack man öl enbart ur lerkärl. Att halsa en öl direkt ur flaskan är förstås helt förkastligt.

http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/2/24/Caves_(beer).jpg/220px-Caves_(beer).jpg

Hennes hänförelse blir desto märkligare när det visar sig att hon själv inte dricker öl. Som dessert i vår tre-rätters flytande lunch rundade vi av med den geuze-liknande Öl 35: Caves (5%), ett “rött” öl.

https://i0.wp.com/www.belgianbeerandgiftshop.com/images/Ciney_blond2.jpghttps://i2.wp.com/www.flockingsomewhere.com/wp-content/uploads/2012/11/Belgian_Beer_Field_Guide_DSCN3762.jpg

Kvällen blev lugn. Till middagen på L’espieglerie begick vi två varianter av Ciney, Öl 36: blond och Öl 37: bruin (båda 8,5%), ett av dessa vaga Abbey-öl. Det tillverkas av Alken Maes i Union-bryggeriet i Jumet, i närheten av Charleroi. På etiketten finns en bild på kyrkan i Ciney. Ölet har varken någon koppling till kyrka, kloster eller Ciney, men det var gott.

L’eblouissant är en typisk studentpub i Namur, men det var nästan tomt när vi kom dit, både på gäster och öl, för det var sista kvällen före sommarstängningen, och dessutom satt personalen och tittade på en viktig fotbollsmatch på TV (finns det någon fotbollsmatch som inte är viktig?).

https://i2.wp.com/images-02.delcampe-static.net/img_large/auction/000/088/527/406_001.jpg

Men vi lyckades få en Öl 38: Cuvée de l’An Neuf i en 75-centilitersflaska. Många öl i sydvästra Belgien förekommer bara som 75:or och den här baren hade specialiserat sig på dem. Priset för en flaska var ungefär som en stor stark i Sverige. Vi drack ur den snabbt, och skyndade oss iväg för att de skulle få se på TV i fred. Och så vi behövde spara på våra krafter för de två sista dagarna i Bryssel.

Dag 81 – Belgien: Namur.

Namur

Efter fyra dagar i Flandern var vi nu på väg till Namur, en timme söder om Bryssel i den franskspråkiga halvan av Belgien. Men vi höll nästan inte på att hitta dit. I vår tidtabell var alla platser namngivna på flamländska medan den tillhörande kartan gav dem, mer logiskt, på franska eller flamländska beroende på vilken del av landet de låg i. Det var med en viss möda vi kom fram till att Namen var det samma som Namur. Nu är väl inte alla turister som är lika klyftiga som vi, så vi utgår ifrån att alla besökare inte alltid hamnar där de tänkt sig.

Belgarna är alltså inga föredömen när det gäller europeisk gemenskap, och det blev vi påminda om på något sätt varje dag; det roligaste exemplet var kanske på järnvägsstationen i Mechelen när vi försökte köpa en biljett, på engelska, och mannen svarade, på engelska:

– Jag har en laglig rätt att inte behöva tala något annat än flamländska – och det kan ni hälsa Tony Blair.

Vi förde resten av samtalet med honom på svenska.

https://i1.wp.com/www.shopbelgium.net/662-720-large/bouteille-grimbergen-double-33cl.jpghttp://quadernodellecosebuone.files.wordpress.com/2011/03/gaulose.jpghttps://i0.wp.com/www.jarngler.is/wp-content/uploads/products_img/trappist_rochefort_8_beer.jpg

När vi väl var framme i Namur fanns det inte så mycket mer att göra än att äta mat och dricka öl. Så då gjorde vi det. Först på Brasserie Henri där vi inledde med Öl 27: Grimbergen Double (6,5%), ett Abbey-öl, nu bryggt av Alken Maes; tätt följd av Öl 28: La Gauloise brun och Öl 29: Trappistes Rochefort 8 (11,3%).

https://i0.wp.com/shop.belgianshop.com/acatalog/Hapkin_beer.jpghttps://europaresa.files.wordpress.com/2013/03/scotch_silly_beer.jpg

På den lilla baren Le Chapitre i katedralens skugga tog vi efterrätten i form av Öl 30: Hapkin (8,5%), ett “syndigt” öl från Kortemarkt, och Öl 31: Scotch Silly, som vi inte minns så noga.

Namur (97 845 innevånare) ligger en timme söderut med tåg från Bryssel, vid mötet mellan de två floderna Sambre och Meuse. Högt uppe på landtungan mellan floderna står ett citadell med anor tillbaka till romartiden; på 1600-talet var det en av Europas största befästningar.

Stadens stoltaste skatt är Hugo d’Oignies samling av silversmide, förvarat i Maison des Sœurs de Notre-Dame.

Två trevliga barer med stort ölsortiment är Le Chapitre, rue du Seminaire 4, bakom katedralen och L’Eblouissant på rue de l’Armee Grouchy i studentkvarteren. Den senare har stort urval med öl i 75 cl-flaskor.

https://i2.wp.com/upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/d/db/Namur,_la_Cath%C3%A9drale_Saint-Aubain.JPG

Dag 79-80 – Belgien: Ghent.

Ghent laken

Först spöregnade det bara, men när hela himlen fläkte upp sig som en njursjuk ko tvingades vi att ta skydd under baldakinen till en servering. Det satt redan fullt med folk vid kafé Monopols utebord, men en efter en flydde gästerna när det visade sig att väven var full av hål som skapade små lokala regnskurar.

Till slut var det bara vi och en mamma med barn vid bordet intill som satt någorlunda skyddade. Servitrisen vågade sig inte ut i regnet och medan vi väntade betraktade vi skadeglatt hur den lynniga markisen gång på gång samlade upp vatten för att med nästa vindpust ösa det över förbipasserande på trottoaren.

Vi befann oss i Ghent och var inställda på en blöt kväll, men inte riktigt på det här sättet. Ghent betraktas som en spirituell stad, inte bara på grund av många intressanta estaminet (krogar), utan också därför att det är en studentstad och Belgiens näst största hamnstad, trots att den ligger halvvägs mellan Bryssel och kusten.

Ghent katedral

De traditionella sevärdheterna, som krävde en viss balans och sinnesnärvaro, hade vi klarat av tidigare på dagen: St.-Baafskathedraal (med många konstverk), Lakenhalle (överst) med sitt Belfort (klocktorn med hissnande utsikt från 91 meters höjd) och Stadhuis.

Westmalle trip

Den vattenrädda servitrisen tittade så småningom fram och serverade oss en våffla och Öl 14: Westmalle Tripel (9%). Detta är det ljusaste av alla trappistöl, gjord från en pilsnerliknande malt. Deras Double (6,5%) är mer traditionellt mörk. Klostret grundades 1794 och började brygga öl i mitten av 1800-talet. Inför 150-årsjubileet gav man ut en liten broschyr med råd i stil med: “Två glas Trappist reducerar stress med 50%”.

https://i2.wp.com/belgiumview.com/foto/smvote/0004017aa.jpg

Rusande genom regnet mot den första krogen på vår lista snubblade vi över den minsta krog vi sett. ‘t Galgenhuisje på Groentenmarkt (Grönsakstorget) har formen av en stövel, med ingång i tån och plats för två-tre bord en bit upp i skaftet. Pyttebaren lyckas faktiskt servera 80 olika öl, imponerande med tanke på att varje öl kräver sitt eget glas. De har en egen öl, Galgen Beer (Öl 15), som endast serveras här, men det gav inget bestående intryck.

https://i1.wp.com/peterdedecker.eu/sites/peterdedecker.eu/files/Gent%20Graslei%20nacht.jpg

Grasslei (Kryddkajen) är Ghents gamla hamn. De välbevarde byggnaderna (från 1100-1600-talen) på båda sidorna om kanalen tillhör stadens stora sevärdheter. På kvällen är fasaderna upplysta och att sitta vid ett bord framför Tullhuisj är som att vara en del av en operett med påkostade kulisser. Det gamla tullhuset från 1682 är ett av de smalaste hus vi sett och ölutbudet är inte mycket bredare, men vi lyckades hitta två som vi aldrig smakat förr:

http://belgianbeershrimper.files.wordpress.com/2009/12/bacchus.jpg?w=500https://i2.wp.com/www.lesmoules.cz/photos/pivo2011/Palm.png
Öl 16: Bacchus (4,5%), ett rött öl från Van Honsebrouck i västra Flandern och Öl 17: Palm (5,2%), ett ale från Brabant, bryggt av det största familjebryggeriet i Belgien med ölanor tillbaka till 1500-talet.

https://i2.wp.com/www.nieuwingent.be/wordpress/wp-content/uploads/2008/04/tempelier-algemeen.jpg

http://hopgeek.files.wordpress.com/2013/01/p1010564.jpghttps://i1.wp.com/www.bestbeersfrombelgium.eu/contents/media/augustijn_cru.jpg

De Tempelier är en mörk och murrig bar med predikstol. För att smälta in beställde vi klosteröl  Öl 18: Augustijn (8% – gyllene och med markerad humlesmak) och Öl 19: Augustijn Grand Cru (9% – ljusare och torrare) Till skillnad från trappistölen så har klosterölen i dag inget att göra med munkar, utan bryggs av kommersiella bryggerier som vill utnyttja abbey-stämpeln. Augustijn görs av Van Steenberge i Ertvelde i östra Flandern.

http://www.visitflanders.us/binaries/Ghent%20De%20Dulle%20Griet%20Facade%20(c)%20free%20use%20(500%20x%20375).jpg

Krogen De Dulle Griet är uppkallad efter en kanon. På 1300- och 1400-talen hade Ghent-borna som vana att attackera sina grannar i Oudenaarde. Vid ett tillfälle tog de med sig jättekanon Dulle Griet (Mad Meg) men den sprack redan vid första salvan. I dag står den nere vid kanalen, ett kvarter från krogen med samma namn.

filename-mobile-pics

westmalledubbel

Som  Öl 20 nöjde vi oss med en Westmalle Dubbel, för jämförelsens skull. Vi ville försöka göra det här någorlunda vetenskapligt. På vägen ut upptäckte vi en halv meter långa smala glas med en kula i botten. Tillhörde de verkligen ett öl eller var de bara prydnad. Jodå, berättade bartendern. Ölet heter Max, och man måste lämna ifrån sig ena skon när man dricker det, som pant, för att förhindra att kunderna springer iväg med det ovanliga glaset eller som garanti att det ersätts om det går sönder. Risken är särskilt stor när ölet i botten släpper från kulan och faller en halv meter ned mot strupen. Vi bestämde oss för att återkomma och ta en Max som sängfösare på vägen tillbaka till hotellet.

https://i1.wp.com/www.trollekelder.be/DSC00998m.jpg

Trollekelder var den mest imponerande av de belgiska barer vi besökte, inte så mycket för att det är fullt med troll i fönstret, utan därför att det är fullt med kylskåp längs väggen bakom bardisken. Alla har olika temperatur för att varje öl ska kunna serveras på rätt sätt. De förvaras en grad kallare än respektive serveringstemperatur eftersom upphällningen i glaset gör att ölet blir en aning varmare.

https://i1.wp.com/pages.infinit.net/andreroy/StIdesbaldTriple.jpg

På Trollekelder fick vi för första gången öl i en skål, den påminde om en stor cappucino med skum, utom till smaken. Det var Öl 21: St Idesbald Triple (klosteröl; 9%) som serverades på det här sättet. Vår entusiasm över denna belgiska påhittighet gjorde att bartendern snabbt förstod att vi inte var några vanliga öldrickare.

Resten av kvällen visade Igor Houwey ett särskilt intresse för oss. Om det dök upp  några norska ord då och då i hans berättelser, så berodde det på ett förflutet som bartender vid ett högfjällshotell. Han plockade fram en grön skål med fyra handtag som tillhör ölet Charleroi. Och så berättade han legenden om kungen och bonden och hur bonden alltid gav skålen till kungen på fel sätt, genom att hålla i det enda handtaget själv istället för erbjuda det till kungen. Med två handtag höll bonden i båda när han sträckte fram skålen, osv. Först när skålen fått fyra handtag fungerade överlämnat på ett socialt acceptabelt sätt.

https://i0.wp.com/www.truebeer.com/assets/images/tripel-karmeliet-beer-glass.gif

Snart var vi inbjudna till en levande demonstration av Igors favoritöl. Öl 22: Tripel Karmeliet (8%) är antagligen det mest komplexa öl vi druckit. Det görs ifrån en blandning av korn, vete och havre, som används både i rå form och som malt. Resultatet är ett öl som inte tillhör någon kategori och som är lätt som champagne, med en smak som dunstar i munnen.

https://i2.wp.com/s3.amazonaws.com/beertourprod/beers/pictures/000/000/003/original/Optimized-rsz_arabier4.jpghttps://europaresa.files.wordpress.com/2013/03/dscn0096.jpg

Öl 23: Arabier (8%) står också utanför alla kategorier. Det är fullt med engelskt humle i det och det bryggs av De Dolle Brouwers (De tokiga bryggarna) i Esen, nära Ostend. Husets eget öl, Öl 24 heter förstås Trollebier.

http://74.220.207.189/~nobleuni/beta/images/2008/01/detroch_chapeau_row.jpg

Finns det då inga gränser för hur öl kan smaka? Nej, egentligen inte, inte i Belgien, men smakvarianter bortom de som redan nämnts betraktas som udda och exotiska. När jag beställde Öl 25: De Trochs bananöl fick jag en beklagande kommentar från Igor och fotografen ville inte smutta på den, inte ens i tjänsten så att säga. Hur den smakade? Som banan. Det finns aprikos, ananas, smultron och mint också, men det är bara början. I fantasins bortersta ödemarker existerar både teöl och Glühkriek, ett körsbärsöl som dricks hett kring jultid.

https://europaresa.files.wordpress.com/2013/03/imgp4656.jpg

Som final bjöd Igor på sitt personliga favoritöl Öl 26: Kriek Lambic Cantillon (5%), som bryggs i Bryssel. Vi besökte det bryggeriet ett par dagar senare och återkommer till deras vildjästa öl.
Det var inte meningen att det skulle bli så många öl på Trollekelder, men det hade varit oartigt att tacka nej till all experthjälp. I vårt tillstånd var det dock inte att tänka på att försöka hantera en halv meter Max. Först sedan vi lämnat Ghent blev vi medvetna om att De Dulle Griet är det enda ställe som serverar Max. Så nu ångrar vi oss bittert, trots att chansen var stor att vi hade fått lulla hem med bara en sko.

Not
Egentligen gjordes pubrundan i Ghent under två kvällar, men av dramatiska skäl är de här sammanblandade till en. Vi vill bara nämna det för säkerhets skull, utifall någon försöker göra om den.

Barer
Det finns 35000 platser i Belgien som serverar öl. Det betyder att man kan besöka ett nytt café eller en ny bar från den dag man föds tills man fyller 100.  Jämfört med England har Belgien dubbelt så många pubar per innevånare.

En oslagbar kombination

https://i2.wp.com/mw2.google.com/mw-panoramio/photos/medium/11427198.jpg

Het Waterhuis aan de Bierkant, Groentenmarkt 9. Mer än 100 sorters öl.
‘t Dreupelkot, Groentenmarkt 10. Över 100 sorters genever. Dessa två barer ligger alldeles intill varandra, så om man springer mellan dem kan man dricka öl med schuss. Man får också motion, men det kan det vara värt.

Tripel
Från början användes Singel, Dubbel och Tripel för att beteckna styrkan på ölet. I dag är det mer grumligt. Singel används nästan inte alls, Dubbel är i regel ett mörkt öl på ca 6% medan Tripel kan vara lite av varje, ofta ett ljusare öl på mellan 8 och 9,5%, men ett bryggeri kan helt enkelt välja att sätta den etiketten på sitt bästa öl. Precis som termen Trapist, så innebär Tripel inte en speciell typ av öl.

 

Dag 79 – Belgien: Poperinge – Westvleteren.

https://i0.wp.com/upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/0/05/Poperinge_1914.jpg/450px-Poperinge_1914.jpg

Tolv kilometer väster om Ieper i västra Flandern ligger Poperinge. Under första världskriget, medan fronten låg stilla i Ieper, fungerade Poperinge som engelsmännens högkvarter. Tusentals soldater, kanoner, lastbilar, cyklar, ambulanser och hästar trängdes på de smala gatorna. Dubbeldäckarbussar från London fyllde ständigt på med nya soldater.

Staden blev helt engelsk med engelska dagstidningar, egg & chips, filmer, varieteer och bordeller. De som överlevde fyra dagar vid fronten fortsatte ytterligare två-tre dagars tjänst vid de bakre linjerna innan de kunde se fram emot två-fyra dagars vila i Poperinge. Då gällde sömn, tvål och vatten, mat och dryck samt kvinnor – i den ordningen.

https://i0.wp.com/www.webmatters.net/txtpat/images/2355.jpg

En sista påminnelse om kriget får vi i Poperinges stadshus där man restaurerat två dödsceller som användes för desertörer. Krigföringen bedrevs efter gammalmodiga metoder som inte var anpassad till de nya vapnen. Den meningslösa slakten gjorde att allt fler soldater deserterade, och till slut gjord hela förband uppror mot sina officerare. Sammanlagt mer än tusen soldater avrättades som straff av sina egna, och de utgör ändå bara 10% av alla de som dömdes till döden, de övriga domarna verkställdes aldrig. På gården utanför dödscellerna är en av avrättningspålarna rest till minne.

https://europaresa.files.wordpress.com/2013/03/hopmuseumcourtyard.jpg

Vi hade kommit till Poperinge därför att staden är centrum för humleproduktion ända sedan 1400-talet. Det gamla våghuset (stadsschaal) där humlen fram till 1968 vägdes, sorterades, torkades och pressades har i dag förvandlats till ett museum – ett humlemuseum, det lär inte finnas så många i världen.

http://fotoalbum.seniorennet.be/incl/getimage2.php?imageid=1908104&albumid=32088&typeid=4

Ett av de mer rörande utställningsföremålen var en plukstuhl (en plockstol alltså), som tydligt visar att det inte var ett lätt jobb. Det billiga ölet som gavs till humleplockarna kallades för dödssvett.

http://lambikstoemper.files.wordpress.com/2012/03/watous-witbier.jpg

Vid museet samplade vi resans Öl 9: Watou’s Wit, ett koriandersmakande vitt öl och Öl 10: Hommelbier (7,5%) med särskilt mycket humlesmak, båda från familjebryggeriet Van Eecke i Watou väster om Poperinge.

https://europaresa.files.wordpress.com/2013/03/poperingshommelbier3.jpg

Som det tredje elementet i öl, efter vatten och malt kommer humlen, som har en både aromatisk och konserverande funktion. Den tillhör Cannabis-familjen, och har i historien använts som lugnande medel, till och med balsamering (lugnare än så kan det inte bli).

Man kan tycka att med bara de tre ingredienserna vatten, malt och humle, så borde all öl smaka ungefär likadant, men variationerna verkar vara oändliga. På samma sätt som det finns olika typer av malt, så är humlets bidrag till helheten mycket skiftande: olika bitar av plantan kan användas, de kan torkas på olika sätt och de kan tillsättas vid olika stadier i processen, en eller flera gånger. Det som ger många av de engelska ölsorterna sin karaktäristiska “bittra” smak (och upphov till namnet “bitter”) är att humlet tillsatts på ett sent stadium, så att mycket av humlesmaken blir kvar i ölet.

Den belgiska humleodlingen är koncentrerad till västra Flandern, men den utgör bara 1% av världsproduktionen. I Bayern, Böhmen och Kent finns de riktigt stora odlingarna med export till andra ölproducerande länder. Plantorna finns i han- och honform, men det är bara tillåtet att odla honor i Flandern. Hur de förökar sig lyckades vi aldrig lista ut.

https://i0.wp.com/www.dagjeweg.nl/img/afb/1/d/8/r0-4b-300-225-5350-dagjeweg-poperinge-hopmuseum.jpg

Även de som har svårt att känna igen växter och träd bör klara av humle. De mycket höga växterna slingrar sig uppför ett nätverk av stolpar och vajrar som ser ut som en ekologisk variant av ett kommunikationssystem med yttre rymden.

Bortom humlefälten, norr om Poperinge, kom vi ut på den platta, tomma slätten med sol utan skugga så långt de plågade ögonen kunde se. Ödsligheten bröts av några låga klosterbyggnader skyddade från omvärlden av en mur. Mitt emot, på andra sidan vägen, låg kaféet In De Vrede i ett ihopsnickrat ruckel som påminde om något man har större chans att stöta på längs Route 66 i den amerikanska mellanvästern än i belgiska Flandern. Vi hade kommit till Vestvleteren, hemort för det minst kända trappistölet.

https://i1.wp.com/www.gentlemenofleisure.net/blog/wp-content/uploads/2009/09/IMG_1317.jpg

Trappistölen är ölvärldens kejsare. De tillverkas av munkar vid bara fem kloster i Belgien (Chimay, Orval, Rochefort, Westmalle och Westvleteren) och ett i Holland. Till skillnad från de andra trappistölen, så säljs Westvleteren bara från en lucka i klostermuren och i kaféet på andra sidan gatan. Vissa barer och affärer i andra delar av Belgien kan sälja ölet genom att de själva åker dit och handlar som privatpersoner.

Det tycks fungera lite olika vid de olika trappistklostren hur besökare är välkomna. I Westvleteren är det tillåtet att delta i andaktsstunden i kapellet, men resten av byggnaderna är strikt privata. Vi slank in samtidigt med några som var på väg till kapellet i tron att vi skulle kunna “gå vilse” när vi väl var inne, men hejdades av en munk som presenterade sig som den yngste munken i klostret (“om inte i klosterår”). Han var konstant vänligt leende och avvisande, trots våra enträgna böner att få se åtminstone bara en liten bit av interiören.

https://i1.wp.com/www.travelandbeer.com/wp-content/uploads/2010/12/westvleteren-trappist-beersfrombelgium.jpg

Vi fick nöja oss med att betrakta klostret från ett bord på kaféet med ett glas av Öl 11: Westvleteren 12 (10,5-11,5%). Flaskan är slank och svart, helt naken med bara en gul kapsyl på toppen. Klostret är från 1830-talet och munkarna började omedelbart göra öl. Man varken filtrerar eller centrifugerar ölet så jäst och proteiner blir kvar och bidrar till den komplexa smaken. Att styrkan varierar beror på att ny jäst tillsätts vid buteljeringen för att processen ska fortsätta, ett oskick tycker den svenska tullen som kräver exakthet för att kunna fastställa skattesats.

https://i1.wp.com/www.classiccitybrew.com/belgium05_wv_joris.jpg

Den som är van med den spritiga smaken i Elephant-öl (7,2%) blir förvånad över hur milt en Westvleteren 12 smakar. De andra varianterna heter Westvleteren 8 (8% och blå kapsyl) och 6 (6% och röd kapsyl). Vi drack dem för säkerhets skull lite senare i veckan, men för att inte krångla till det så bockar vi av dem redan nu som Öl 12 och Öl 13. Munkarna själva dricker ett ljusare öl på 4,5% med grön kapsyl.

Klostret har en telefonsvarare som berättar om ölproduktionen. De dagar tolvan är nybryggd bildas det långa bilköer utanför luckan i muren. Varje bil får köpa högst tio backar.

https://i1.wp.com/forum.touteslesbieres.fr/userimages/audi-westvleteren.jpeg

Dag 78 – Belgien: Oudenaarde, senare.

https://i2.wp.com/www.beer-pages.com/images/oudenaarde.jpg

Öltältet var inte stort och alla tycktes känna alla, så när vi klev in märktes det genast att vi var utsocknes. Öl 6: Det tog inte lång stund förrän plastglas med okänt innehåll var placerade i våra händer. Vi har fortfarande inte listat ut vad det var, utom att det bör ha varit en variant av det lokala bruna ölet.

belgien rose

Innan vi hann ta itu med problemet stod vi öga mot öga med traktens legend, Rose Blancquaert-Merkx, på sin tid den enda kvinnliga bryggaren i Belgien, nu pensionerad. Hon var balletdansös från början, innan hon blev sekreterare vid Liefmans bryggeri. Chefen tyckte om att åka på semester, så utifall Rose behövde rycka in någon gång berättade han bryggerihemligheterna för henne.

Så småningom tog hon över, och under 1970- och – 80-talen gjorde hon bryggeriet vida känt. Hon höll hårt på traditionerna, men var samtidigt öppen för att justera smaken på någon av sorterna för att den skulle passa kvinnor bättre.

Oudenaarde är en liten stad med 27 012 invånare, en timme väster om Bryssel i Vlaanderen, den flamländska norra halvan av Belgien. Staden är berömd för främst två saker: sina gobelänger (Jean Gobelin föddes här) och sitt bruna öl.

De viktigaste brun-ölsbryggerierna i Oudenaarde-trakten är Liefmans, Roman, Cnudde och Felix. Endast Liefmans är representerat i Systembolagets utbud, med framförallt Goudenband, som lätt känns igen på att flaskan är inslagen i papper. Fyra personer krävs för att manuellt slå in flaskorna, 3 000 var om dagen hinner de med. Buteljerna finns också i större varianter, vad sägs om en Balthazar-storlek, 12 liter.

https://europaresa.files.wordpress.com/2013/03/goudenband.jpg

Goudenband är en blandning av fyra månader gammal öl och ett-årigt öl. Mer jäst tillsätts i flaskan, så att processen fortsätter. Bryggeriet säljer ända upp till tio år lagrad öl, medan man i vissa belgiska barer kan hitta 25-åriga flaskor.

Liefmans-Glühkriek-1

Liefmans gör en öl som kanske är det märkligaste av dem alla, Glühkriek. Det innehåller kanel, kryddnejlikor, anis och körsbär, och ska serveras varm, som glögg.

Kring Oudenaardes stora torg var festen i gång, den första kvällen av en tre dagar lång ölfestival. Ett tiotal krogar hade flyttat ut sina bord och från lika många småscener konkurrerande man om kunderna med live-uppträdanden.

De Cridts en de Bierstube sprattlade Sally & Go-Go överröstade av Angry Eye en Beamer utanför Camargue en bit därifrån. Vi valde Katholieke Kring på andra sidan torget, för deras Dixieland Band var tystast, men om man satt riktigt nära kunde man ändå höra dem, trots deras elektroniska grannar.

Den billigaste bruin bier på ölfesten kostade 10 kr glaset, normalt betalar man mellan 20 och 25 kr för en öl på en belgisk krog. Två ord är vägledande när vi sitter med en meny full av vilt främmande ölnamn: trappist och tripel. De brukar vara garantier för exceptionella smakupplevelser.

Ename_Tripel_900

Öl 7: Det dröjde inte länge förrän en Roman Ename tripel passerade våra läppar, (tripel används som regel om ett bryggeris starkaste öl). Familjebryggeriet Roman ligger i Mater, strax utanför Oudenaarde. Det grundades 1545 och har gått i arv i fjorton generationer.

https://i2.wp.com/blogimages.bloggen.be/belgische_brouwerijen/9-457c627e5b99bb8f66835e42c4f6c330.jpg

Hur kommer det sig att lilla Belgien är världens största ölland? Det ligger mitt i det europeiska ölbältet, som sträcker sig från Irland i väster till Tjeckien/Slovakien och Österrike i öster. I söder återfinns vinländerna, Frankrike, Spanien, Portugal och Italien och i norr snapsbältet med Sverige och Norge samt delar av Danmark och Skottland. Klimat och geografiskt läge är alltså en orsak.

Belgien blev sent en egen nation. Under större delen av historien har området tillhört olika riken och imperier. Egen konstitution och kung kom först 1831. Lokalpatriotism och individualism dominerar fortfarande; känslan för nationen som helhet störs av språkkonflikten mellan flamländare och valloner, många institutioner, som filminstitut och turistbyrå, finns i dubbla upplagor.

En sådan miljö bidrar antagligen till att små, lokala familjeföretag har lättare att överleva. Strax norr om Oudenaarde, i byn Eine,  ligger bryggeriet Cnudde. Deras öl säljs bara i byns tio krogar, och trädgårdens körsbär räcker blott till körsbärsöl för den egna familjen.

Mitt på Oudenaardes stortorg stod ett litet trähus uppfört särskilt för ölfesten. När det plötsligt tog eld i huset slog lågorna högt upp mot kvällshimlen. Antändningen var ingen olyckshändelse, utan en minnesceremoni,  inte som minne av att de bränder som attackerna från grannstaden Ghent ställt till med, utan för att hedra ett gammalt uppror mot hatade handelstullar. Med ett rytande var hela huset nedbrunnet på några minuter.

453

Öl 8: För jämförelsen skull beställde vi en Special Roman (5,5 %), men vi började få lite svårt att urskilja nyanserna och ölguidebokens beskrivning “kryddig chokladsmak” var förlorad på oss. Problemet med öl är att man påverkas av dem, ju fler man dricker desto fullare blir man. Detta gäller i synnerhet i Belgien, som visserligen har mer svaga öl än något annat land, men också mer starka öl. Och det är där uppe kring 8 och 10 % som de intressanta trappist- och tripel-ölen väntar på att erövras. Så mycket enklare livet vore om man inte blev onykter av alkohol.

Är en belgare någon som bälgar i sig? Och kommer uttrycket bälgaspel därifrån? Det här är tankar som lätt far omkring i huvudet medan magen drunknar i öl och natten sluter sig kring bordet på ett torg i Flandern. Det kommer att bli en tuff vecka.

https://i0.wp.com/b-live.in/wp-content/uploads/2012/05/beer2.jpg