Dag 82 – Belgien: Namur – Félicien Rops.

https://i1.wp.com/upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/a/a0/F%C3%A9licien_Rops_-_La_tentation_de_Saint_Antoine.jpg

Till att börja med var han inte alls välkommen tillbaka till sin hemstad. Han var liksom inte riktigt rumsren. En satiriker går gärna över gränsen för det som passar sig, särskilt när det handlar om sex och religion.

Félicien Rops (1833-1898) föddes i Namur i Belgien, men tillbringade större delen av sitt liv i Paris. Han var kanske den första surrealisten och många av hans teman anknyter till flera idéer inom senare tiders sexualpsykologi.

När greve Ferdinand Visar de Bocarmé donerade sin Rops-samling till Namur för drygt 30 år sedan visste man först inte riktigt hur man skulle hantera den. 1987 öppnades Musée Félicien Rops i en 1700-talsbyggnad i centrala Namur. Rops födelsehus ligger i närheten, på rue du Président.

https://i1.wp.com/www.nalair.fr/wp-content/uploads/2011/05/Accueil-du-mus%C3%A9e.jpg

Senare förvärv har lett till att museet nu äger 1000 verk, men bara en fjärdedel av dem är utställda. Under våren 1999 invigde man en utbyggnad, som ska göra det lättare att få rum med alla aktiviteter.
Félicien Rops är i dag accepterad och populär, men det finns hörn av museet som man undviker att visa för barn, och det händer då och då att en och annan amerikan lämnar utställningen i upprört tillstånd.

För de som bara känner till Rops från översikter av den erotiska konstens historia kommer hans mångsidighet som en överraskning. Han gjorde satirer över samtidens politiska och sociala liv, men även traditionella oljemålningar av landskap och människor utan ironiska baktankar.

Det började redan i skolan när  lärarna blev utsatta för Féliciens satiriska teckningar. Och fortsatte vid universitetet i Bryssel när han i stället för att studera juridik och filosofi tog sitt fadersarv och startade tidskriften Uylenspiegel. Under sitt eget namn eller pseudonymerna Vriel och Nemrod utförde han litografier som kommenterade dagens politik, moral och seder.

Den 28 juni 1857 gifte han sig med Charlotte Polet de Faveaux och flyttade tillbaka till Namur, där de snabbt fick en son (Paul) och en dotter (Juliette, som dog när hon var sex). Rops angrepp på borgerligheten, “den mest intensiva, dåraktiga och grymma av alla sociala klasser på 1800-talet”, fortsatte med titlar som “Ordning härskar i Warszawa”, “Dödsstraffet”,Bland trappistmunkar” och “Waterloo-medaljen”. Den senare ledde till att han blev utmanad på duell.

Men Paris lockade med sitt hektiska konstliv. Mellan 1864 och 1871 illustrerade han inte mindre än 34 böcker, bland andra Les Epaves, en samling poem av Baudelaire ifrån Les Fleurs du mal. Han blev en av de bäst betalda illustratörerna och på 1880-talet vände sig tidens ledande författare till honom: Stéphane Mallarmé, Paul Verlaine och Joséphin Péladan.

1869 förälskade sig Rops i två unga modeskapare, systrarna Léontine och Aurélie Duluc. De flyttade ihop 1874 och Léontine födde honom en dotter (Claire) medan Aurélie fick en son (Jacques, som bara levde några dagar).

https://i0.wp.com/www.artinthepicture.com/artists/Felicien_Rops/cythera.jpeg

Det var i slutet på 1870-talet som Rops lätt igenkännbara kvinna började dyka upp i hans verk. Han påbörjade en serie med 114 teckningar för en parisisk samlare, “Ett hundra lättsinniga sketcher utan anspråk på att glädja den hederlige medborgaren”. Tonen i “St Antons frestelse” (överst) och “Pornokrater” blev skarpare för att nå sitt fulla ursinne i serien “Satanisterna” (1882). “Helvetet är sexuellt … Helvetet börjar sin pina inuti själva kroppen. Döden finns i livet, den är exstasen pris. Kvinnan, det villiga offret, har själv valt sitt öde.”

http://fabelachtigewezens.files.wordpress.com/2010/12/les-sataniques-de-lijdensweg-1882-felicien-rops-1833-18981.jpg

Rops reste en hel del, till Monte Carlo, Sverige (“absolut häpnadsväckande… fantastiskt storslagen och ofantligt”), Spanien, Nord-Afrika, och till USA följde han systrarna på en modeturné. När han fyllde 50 köpte han en förfallen stuga i Corbeil 30 km söder om Paris. Stugan hade ett motto sedan tidigare, Rien a demy! (Inga halvmesyrer), som han tog som sitt eget när han där i den lantliga friden fortsatte att arbeta under de sista tio åren av sitt liv.

Klockan elva på kvällen den 23 augusti 1898 dog han omgiven av Léontine och Aurélie och dottern Claire.

Annonser

Dag 81 – Belgien: Namur.

Namur

Efter fyra dagar i Flandern var vi nu på väg till Namur, en timme söder om Bryssel i den franskspråkiga halvan av Belgien. Men vi höll nästan inte på att hitta dit. I vår tidtabell var alla platser namngivna på flamländska medan den tillhörande kartan gav dem, mer logiskt, på franska eller flamländska beroende på vilken del av landet de låg i. Det var med en viss möda vi kom fram till att Namen var det samma som Namur. Nu är väl inte alla turister som är lika klyftiga som vi, så vi utgår ifrån att alla besökare inte alltid hamnar där de tänkt sig.

Belgarna är alltså inga föredömen när det gäller europeisk gemenskap, och det blev vi påminda om på något sätt varje dag; det roligaste exemplet var kanske på järnvägsstationen i Mechelen när vi försökte köpa en biljett, på engelska, och mannen svarade, på engelska:

– Jag har en laglig rätt att inte behöva tala något annat än flamländska – och det kan ni hälsa Tony Blair.

Vi förde resten av samtalet med honom på svenska.

https://i1.wp.com/www.shopbelgium.net/662-720-large/bouteille-grimbergen-double-33cl.jpghttp://quadernodellecosebuone.files.wordpress.com/2011/03/gaulose.jpghttps://i0.wp.com/www.jarngler.is/wp-content/uploads/products_img/trappist_rochefort_8_beer.jpg

När vi väl var framme i Namur fanns det inte så mycket mer att göra än att äta mat och dricka öl. Så då gjorde vi det. Först på Brasserie Henri där vi inledde med Öl 27: Grimbergen Double (6,5%), ett Abbey-öl, nu bryggt av Alken Maes; tätt följd av Öl 28: La Gauloise brun och Öl 29: Trappistes Rochefort 8 (11,3%).

https://i0.wp.com/shop.belgianshop.com/acatalog/Hapkin_beer.jpghttps://europaresa.files.wordpress.com/2013/03/scotch_silly_beer.jpg

På den lilla baren Le Chapitre i katedralens skugga tog vi efterrätten i form av Öl 30: Hapkin (8,5%), ett “syndigt” öl från Kortemarkt, och Öl 31: Scotch Silly, som vi inte minns så noga.

Namur (97 845 innevånare) ligger en timme söderut med tåg från Bryssel, vid mötet mellan de två floderna Sambre och Meuse. Högt uppe på landtungan mellan floderna står ett citadell med anor tillbaka till romartiden; på 1600-talet var det en av Europas största befästningar.

Stadens stoltaste skatt är Hugo d’Oignies samling av silversmide, förvarat i Maison des Sœurs de Notre-Dame.

Två trevliga barer med stort ölsortiment är Le Chapitre, rue du Seminaire 4, bakom katedralen och L’Eblouissant på rue de l’Armee Grouchy i studentkvarteren. Den senare har stort urval med öl i 75 cl-flaskor.

https://i2.wp.com/upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/d/db/Namur,_la_Cath%C3%A9drale_Saint-Aubain.JPG