Dag 84 (tidigare)– Belgien: Mechelen.

https://i1.wp.com/www.janbol.be/Images/romboutstoren_mechelen_944.jpg

“Malinovi svon” betyder “klockor från Mechelen”. Det är det ryska uttrycket för klockspel. På engelska och franska heter det “carillon”, men i själva Mechelen säger man “beiaard”. För Mechelen ligger i den flamländska delen av Belgien, ungefär femton minuter med tåg åt Antwerpen-hållet. Här finns världens ledande utbildning för klockspelare, den kungliga klockspelsskolan Jef Denyn, grundad 1922 av Jef Denyn, en virtuos klockspelare som verkade kring sekelskiftet..

Ett klockspel är inget litet instrument. Oftast är det inbyggt i ett kyrktorn, som i Tyska kyrkan i Göteborg, men de finns även som fristående kampaniler. I vilket fall som helst är det inget man kan spela på i smyg, omgivningen blir involverad vare sig den vill eller inte, och det är inte alltid som reaktionerna är positiva. Om några minuters spel i Tyska kyrkan kan irritera, hur står då en hel stad ut med att 50 studenter övningsspelar i sex år? Vi åkte dit för att ta reda på det.

Mechelen är en liten, gammaldags stad med 70 000 innevånare. Ärkebiskopen har sitt säte här. De små gränderna och de låga husen domineras av St Romboutskatedralens enorma torn. Proportionerna tycks överdimensionerade vilket bekräftas av att det 97 m höga tornet från början var tänkt att bli 167 m, men 1521 tyckte man att det räckte och slutade bygga.

https://i0.wp.com/farm1.static.flickr.com/21/97356550_f0795df174.jpg

Det första intrycket av skolan blev både överraskande och förvirrat. Det lilla, nästan kvadratiska, tvåvåningshuset Het Schipke ser mer ut som en tårtprydnad än som ett världsberömt utbildningscentrum för klockspelskonsten. I entré-rummet rådde kaos. Inredningen var flyttad åt sidan och hantverkare gick sin gilla gång. Det var mitt i sommaren, skolan var stängd, och man höll på att renovera.

Här stod Ana Lúcia Elias och väntade på oss. Hon föredrog att stanna kvar i Mechelen på lovet istället för att åka hem till Portugal.

– Jag är bara här i två år, så jag vill passa på att utnyttja all tid.

Klockspel är ju inte direkt ett vanligt instrument, så hur kommer man på tanken att börja spela?

– När jag hörde ett klockspel för första gången blev jag så fascinerad av det att jag bestämde mig för att försöka komma in på skolan, och jag lyckades till slut med att få ett stipendium för två år.

Vad krävs det för att bli antagen?

– Man ska ha betyg i musikteori och notläsning, man ska kunna spela ett instrument, helst piano, orgel eller klavecin, och man måste klara ett inträdesprov.

Carillon 1

Ana Lúcia tar oss med runt i det lilla huset. Det är svårt att föreställa sig att 50 studenter ska kunna samsas på den lilla ytan. Men detta är bara navet i en verksamhet som på 1980-talet växte alltmer. Det började med att drottning Fabiola 1984 blev officiell beskyddare och att klockspelskonsten exporterades till Japan. I dag har man filialer i Leuven, Halle och Roeselare i Belgien och i Osaka i Japan. Man är medlem i den ryska kulturkommittén och utsågs 1995 av den belgiska regeringen till kulturambassadör för Flandern.

http://www.citytripplanner.com/en/picture/get?h=364&w=368&url=/images/pois/Royal-Carillon-School-Jef-Denijn.jpg

Det ryms två-tre rum på varje våning och i nästan alla står något som ser ut som ett klumpigt piano. Det är övningsklockspel. Tangenterna består av stora kläppar som man slår på med undersidan av handen. Ana Lúcia visar upp den undre kanten av sina händer. Den har förhårdnader som om hon hade tränat karate. Även om inte övningsspelen är kopplade till klockor, så är det förstås viktigt att det krävs samma kraft i anslaget för att spela på dem.

Carillon 3

– Vi använder datorer för att simulera ljudkaraktäristiken för olika spel runtom i världen.

Bakom skolhuset står en tegelbyggnad från 1500-talet, Hof van Busleyden. Stadsmuseet ockuperar större delen av det vinkelställda huset, men skolan har också utrymmen för arkiv och bibliotek och ett museum med historiska klockor och spel.

Utbildningen motsvarar högskola och erbjuder två diplom-nivåer. De teoretiska delarna behandlar harmonilära och komponering, klockspels- och kampanilhistoria; de praktiska, förutom spelövningar, även sång och rörelseteknik – det är ett väldigt gnidande fram och tillbaka på bänken för att nå alla tangenter och pedaler, särskilt för mindre musiker.

Till Hof van Busleyden hör en kampanil där skolans riktiga klockspel i naturlig storlek är installerat. Varje tangent och pedal är förbunden med en stålvajer till en av 49 olika klockor. Till skillnad från en vanlig kyrkklocka så sitter ett klockspels klockor fastmonterade, det är bara kläppen som rör sig när musikern slår på tangenten. Karaktären på anslaget kan varieras genom att spänna vajern olika hårt.

Carillon 5

https://i2.wp.com/www.mechelenblogt.be/bestand/resize/media/39/20070222-SV500038-430x350.JPG

 

– Vi får spela här från tio på morgonen till åtta på kvällen varje dag, säger Ana Lúcia. Inför en examen är det en lång kö. Alla i omgivningen hör förstås när man spelar fel.

 Spelet i katedralens torn har två uppsättningar med 49 klockor vardera. Ljudet härifrån hörs långt utanför Mechelen, så det är bara tillåtet att övningsspela tre dagar i veckan.

– Ibland kan de spela samma melodi timme efter timme, säger en man som vi träffar på gatan, men man vänjer sig och tänker inte på det. Först när det blir tyst igen blir man medveten om att de har hållit på hela tiden.

Vid ett tillfälle lär nog alla ha lagt märke till det. Ana Lúcia berättar:

– Klockan två på natten gick en full student upp i katedralens torn och började spela We are the Champions. Belgien hade precis vunnit en viktig match.

Carillon 4

Carillon 2

Hur ser arbetsmarknaden ut för klockspelare?

– Jag lär mig flamländska, så jag hoppas kunna undervisa i Belgien. I Portugal finns det bara två klockspel och de har redan klockspelare.

Förkunskaper: gymnasium och intyg som visar kunskaper i musikteori och notläsning, man måste kunna spela ett instrument (helst piano eller orgel).
Antagning genom inträdesprov.
Undervisningen sker på engelska.
Utbildningens längd: normalt sex år, men variationer förekommer.
Adress: Frederik de Merodestraat 63, B-2800 Mechelen, België.
Skolan är inte öppen för allmänheten, men ibland kan man få tillträde till klockmuseet under Stadsmuseets öppettider.

Annonser

Dag 84 – Belgien: Bryssel – Cantillon.

https://europaresa.files.wordpress.com/2013/04/mechelen_979215c.jpg

Nu var det en dag kvar innan veckan var slut. Skulle vi nå vårt mål, att dricka minst 50 olika sorters belgiska öl på en vecka? När man klarat av de vanligaste sorterna är det faktiskt inte helt lätt att hitta nya. Det gäller att gå till barer med tillräckligt stort eller ovanligt sortiment eller att ge sig iväg ut i regionen.

https://i1.wp.com/m.hetanker.be/sites/default/files/ankr_0006_CLASSIC.jpghttps://i0.wp.com/lifeisameal.leogems.org/dishesbelgium_files/image010.jpg

En morgonutflykt till  Mechelen, halvvägs till Antwerpen, gav oss Öl 39: Gouden Carolus (7,5-8,2%) och Öl 40: Mechelsen Bruyne (6%). De tillverkas av Het Anker, ett veteranbryggeri från medeltiden. Carolus är ett komplext öl sammansatt av mörk och ljus malt, vetemjöl, två sorters humle, apelsinskal och koriander.

https://i2.wp.com/www.beerhere.co.uk/acatalog/BG104_StFeuillien_glass.jpg
Tillbaka i Bryssel slank Öl 41: St Feuillien (ett ljust abbey-öl 7,5-8%) ned vid en sen lunch på café Le Cirio.

Femton minuter syd-väst om Grand-Place ligger det traditionella bryggeriet Cantillon. Det grundades 1900 av Paul Cantillon och var då ett av hundratals bryggerier i Bryssel. Idag är det inte alls många kvar i huvudstaden och Cantillon är det enda som brygger enligt traditionella metoder.

https://i2.wp.com/cache.graphicslib.viator.com/graphicslib/media/ef/cantillon-brewery-gueuze-museum-photo_1394927-770tall.jpg

Patrick Huyberechts, ingift i bryggarfamiljen, tog emot oss och visade runt. Normalt får besökarna gå omkring i bryggeriet på egen hand med en utförlig beskrivning som berättar om processen steg för steg, rum för rum, men det var sommarstängt och Patrick hade tid över.

Det krävs fyra ingredienser för att det ska bli öl: vatten, korn, humle och jäst. Vi har redan i våra tidigare avsnitt berättat om hur de tre första påverkar ölet. Nu har vi kommit till  jästen, den store skiljedelaren.

På 1830-talet upptäckte den bajerske bryggaren Sedlmayr ett sätt att tillverka underjäst öl och pilsnern (lagern) var uppfunnen. Lite senare redde Pasteur ut förvirringen kring jästprocesser, och 1883 lyckades Emil Hansen vid Carlsbergs bryggeri att isolera en typ av jäst som kunde odlas och standardiseras. I den här metoden sjunker jästen undan till botten och ger upphov till en klarare öl, vilket inte var helt fel eftersom man vid den tiden började ersätta lerkärl med genomskinliga glas.

https://i1.wp.com/i3.photobucket.com/albums/y74/knutalbert/Cantillionbrewery.jpg

Den traditionella, naturliga metoden var överjäsning, där jästen flyter upp till ytan. Även denna metod är numera kontrollerad med särskilt utvecklade jästkulturer. Nästan all belgisk öl, engelsk ale och porter, är gjord på det här sättet.

Det finns ett tredje sätt, spontan jäsning: Det flyger tydligen alltid jäst omkring i luften och när omständigheterna är de rätta, som till exempel på ett bryggeri, så uppstår öl, ett väldigt speciellt öl.

Lambic kallades inte för öl tidigare, berättade Patrick Huyberechts, men när kanadensiska tullen fick se flaskorna första gången undrade de vad det var i. “En sorts öl”, blev svaret. “Då ska det stå öl på etiketten.” Och så blev det.

Till lambic krävs det en femte ingrediens, vete. Vid Cantillon blandar man 450 kg vete med 850 kg kornmalt och 22 kg humle. Det är ovanligt mycket humle, men det gör att man under processen kan utvinna tillräckligt med naturligt konserveringsämne. Man kompenserar det genom att använda tre år gammal humle som har förlorat det mesta av sin bitterhet.

Efter att vetet och malten krossats och blandats värms det upp med vatten, så att sockret kan utvinnas. Det krävs 10 000 liter vatten till vårt recept. Råmaterialet filtreras bort och används som foder. Vörten pumpas vidare och blandas med humlen innan den får koka 3-4 timmar tills 2500 liter har dunstat bort.

Cantillon 1

Nu kommer det mest kritiska momentet, kylningen. De kvarvarande 7 500 literna pumpas ut i ett stort grunt, koppartråg där vätskan svalnar under natten tills den nått 18-200. Ingen konstgjord nedkylning förekommer, annat än att fönsterluckorna varieras för att anpassa ventilationen efter väderleken. Under sommaren är det för varmt för att det ska fungera och man stänger produktionen från början av april till slutet av oktober. De flesta bryggerier använder idag ett kylsystem som gör att de kan producera öl året om.

– Det här är det viktigaste rummet, underströk Huyberechts. När vi bytte ut taket för några år sedan satte vi tillbaka de gamla tegelpannorna under det nya taket för att inte rubba balansen i mikrofloran mer än nödvändigt.

Det är nu som naturen får sin gång, när luftens jäst spontant kastar sig över vörten och får den att börja jäsa.

– Vi vet att det finns 86 olika sorters jäst i lambic. De viktigaste är Brettanomyces Bruxellensis och Lambicus som reducerar sockerhalten till 0,2% i tre år gammal lambic. Enligt legenden, så är det bara i brysseltrakten, och särskilt i Senne-dalen, som den här typen av spontan jäsning är möjlig.

När vörten kallnat tillräckligt tappas den upp i ek- eller kastanjefat som rymmer 650 eller 250 liter. De första dagarna är jäsningen så våldsam att man inte vågar ha någon kork i på grund av explosionrisken. 5-10 liter skummar bort.

Cantillon 3

Efter tre till fyra veckor kan man försluta faten och nu vidtar en långsam jäsning som under tre år förvandlar vätskan till lambic, en öl som är utan skum och som med sin syrlighet och komplicerade eftersmak inte liknar någon annan öl. Huyberechts mindes med ett skratt:

– Vi hade en delegation från Disney i Ungern på besök. De hade beställt en hel lunch här, men när de efter rundturen smakade på ölen blev det en sådan chock för dem att de betalade notan på en gång och åkte iväg till en restaurang med “riktig” öl.

En sak som man snabbt reagerar på när man går omkring i bryggeri Cantillon är hur mörkt och slitet, nästan smutsigt, det är överallt, i stark kontrast till de moderna skinande bryggerierna.

– Vår öltillverkning  har en direkt koppling till naturen. När våren kommer attraheras insekterna till jäsningen. Bekämpningsmedel skulle förstöra balansen. Därför låter vi alla spindelnät vara ifred och att döda en spindel är otänkbart. De tar hand om skadedjuren.

I slutet av rundvandringen bjuds besökarna på ett glas öl. Den hälls upp från 75 centilitersflaskor som efter uppkorkningen förvaras halvliggande i små korgar för att inte jästfällningen ska skakas om i onödan.

https://i0.wp.com/thefourfirkins.com/_uls/resources/Cantillon_gueuze_100.jpghttps://i0.wp.com/legalbeer.com/images/cantillon%20rose%20de%20gambrinus.jpg

http://dontdrinkbeer.files.wordpress.com/2012/11/20121120-221158.jpghttps://i2.wp.com/thefullpint.com/wp-content/uploads/2011/07/Cantillon-1138-0009-008.jpg

Förutom lambic tillverkar Cantillon ytterligare några varianter: Geuze (Öl 41) är en blandning av ett-, två- och treårig lambic. Kriek är en tvåårig lambic som blandats med körsbär (150 kg för 500 l) under 5-6 månader. Rosé de Gambrinus (Öl 42) och Vigneronne (Öl 43) är samma men med hallon respektive vindruvor. Styrkan i dessa öl ligger på 5-7% beroende på jäsningen i flaskan. Det konstigaste av alla dessa konstiga öl som vi fick smaka ett glas av var Cantillon Iris (Öl 44), ett rent maltöl.

https://i1.wp.com/mw2.google.com/mw-panoramio/photos/medium/64624506.jpg

Vår sista kväll i Bryssel lärde vi oss hur fel det kan bli om man beställer öl på måfå. Till middagen på Falstaff bestämde vi oss för att som vanligt dricka olika ölsorter till varje rätt. Öl 45: Hoegaarden, ett veteöl (“vitt” öl), hade vi erfarenhet av sedan tidigare, både standard (4,8%) och Verboden Frucht (Förbjuden frukt; 9,0%), men inte Grand Cru (8,7%). Eftersom den beteckningen brukar användas för den finaste varianten beställde vi genast en sådan i väntan på förrätten, som vi inte minns vad det var.

Cantillon 2
Tidigare under dagen hade vi hittat The great beers of Belgium av Michael Jackson i en bokhandel. Vad ansåg han om Hoegaarden Grand Cru? Jo, att det var ett fruktigt öl med drag av persika, mango och honungsmelon, “en fin, likörliknande digestiv”, bra för matsmältningen alltså.

Jaha, det här börjar oroväckande, tänkte vi, drack upp, och beställde nästa: Öl 46: Rodenbach Alexander (5,2%), ett “rött” öl. Och vad tyckte herr Jackson? “Rodenbach Alexander är, förstås, ett naturligt dessertöl”. Hoppsan! Kanske vi kan använda det som en sorbet, att neutralisera gommen med mellan rätterna.

http://img5.blogs.yahoo.co.jp/ybi/1/3a/94/brillat_savarin_1/folder/126708/img_126708_31015155_0

Till huvudrätten, som vi glömt bort vad det var, drack vi Öl 47: Leffe Trippel ett klosteröl; Leffe Blonde (6,6%) och Leffe Brune (6,5%) hade vi samplat tidigare hemma i Sverige. För sent upptäckte vi att Michael menade att Trippeln var “ett underbart, friskt apéretif-öl” med en eftersmak av “rosenvatten”.

http://beerinmind.files.wordpress.com/2012/03/bush1.jpg

Till desserten, vad det nu var för något, hade vi slängt alla hämningar och beställde Öl 48: Bush Beer (12%), Belgiens starkaste öl. Sedan var det dags att gå på pubtur i Bryssel.

https://i2.wp.com/finestshop.be/files/pictures/product/80-0-extra-large.0bcde3427bfe787bce3379191887c42d.jpg

Men det blev inte så mycket mer än en Öl 49: Bouigogne des Flandres (5%) – en lakritsaktig blandning av mörkt öl och Timmermans Lambic – på  L’Imaige Nostre-Dame i den mycket obetydliga gränden impasse des Cadeaux 3, som man når från Rue du Marché-aux-Herbes 8. Sedan var det inte bara fotografen som fick problem med skärpan.

För den som vill ha mer.