Utsikten från borgen var exalterande. Det är bara ett problem med vyer, ju bättre de är desto högre upp ligger de, och det är inte alltid det finns hiss.
Würzburg domineras av fästningen Marienberg, långt uppe på klippan på andra sidan floden Main. Würzburg tillhör Bayern, den allra nordligaste delen, men det bryr man sig inte om. Bayern förknippas med öl, Würzburg föredrar vin. Den här delen av Bayern kallas för Franken, närmare bestämt Unterfranken, och de frankiska vinerna i sina karaktäristiska platta, breda flaskor tillhör Tysklands mest välsmakande druvor. Fickuret och jordgloben har uppfunnits i Franken. Det är det inte många som vet.
Stadens mest berömda kungliga besökare knackade på den yttre stadsporten den 4 oktober 1631 klockan nio på morgonen genom att placera en petard på den. Det var Gustav Adolf som på sin trettioåriga resa genom Tyskland hade hunnit fram till Würzburg. Stadsborna anade oråd och bad om tjugotre timmars betänketid. Kungen gav sitt samtycke och under natten passade stadens alla viktiga män på att samla ihop sina värdesaker och försvinna med dem upp till fästningen.
Nästa dag släpptes kungen och hans soldater innanför stadsmuren utan att möta något motstånd, men det var inte över med det. Uppe på den branta, höga, till synes ointagliga kullen stod en stor kanon som nu riktades mot de svenske nere i staden. Situationen var inte tillfredsställande.
Under några dagar dundrade kanonen från skyn medan svenskarna provade olika vägar att ta sig över floden och uppför sluttningen. Klockan fem på morgonen lördagen den 8 oktober gick man till allmän stormning. Fallbron, på den bortre mindre branta sidan, besattes av svenskar och något senare nådde man kanonen på vallen och vände den mot slottet.
Vid flera tillfällen hade fienden getts möjlighet att ge upp, men vägrat. När slottet till slut intogs slaktades motståndarna och de segrande soldaterna fick en timme på sig för plundring, eller som den gamla tyska folkvisan säger:
Der Schwede ist kommen,
hat alles genommen,
hat Fenster einschlagen,
hat Bley daraus g’nommen,
hat Kügeln draus g’gossen,
hat Bauern erschossen.
(“Svensken är kommen,
har alltsammans tagit,
har fönstren inslagit,
har bly’t från dem tagit,
har kulor från dem gjutit,
och bönder beskjutit.”)
Även utan beskjutning är det för en nutida besökare mödosamt att ta sig upp till fästningen. Den som genast vid ankomsten med tåg till Würzburg vill gå i våra anfäders fotspår har bara att följa gågatan som slingrar sig genom staden från stationen till bron över Mainz. På andra sidan leder en liten gränd, Tellsteige, in bland husen, och sedan följer en blandning av trappor och branta gångstigar uppför den gräsbevuxna sluttningen. Till höger står en redutt, Djävulsskansen, som möjligen kan vara den där den stora kanonen stod.
Den första försvarslinjen med porten Neutor kommer drygt halvvägs upp mot slottet.
Sedan kommer en serie av murar och portar innan man når den port, Echter Tor, där svenskarna vände slaget.
En stenbro (1716) och den gotiska Scherenberg-porten måste forceras för att nå den innersta borggården. Marienberg är en långsmal fästning som balanserar på den 266 m höga klippryggen ända fram tills den stupar lodrätt ned mot de branta vinodlingar som tar vid och fortsätter på sluttningen nästan till floden.
För att se slottets inre delar måste man följa med någon av de rundturer som startar vid fasta tidpunkter, men det finns många gratisattraktioner utanför. På den innersta borggården står Tysklands äldsta kyrka öster om Rhen, Marienkirche från 706. Här begravdes regenternas inälvor, medan resten av kroppen lades till vila i katedralen, utom hjärtat som hamnade på Ebrach-klostret. Detta bruk upphörde 1753.
Innanför det bortersta hörnets väggar, på den övre våningen, låg det berömda biblioteket. De flesta av böckerna finns nu i Uppsala som en del av krigsbytet; några skickade drottning Kristina vidare till Vatikanen.
Den största belöningen, efter den långa vandringen upp, är utsikten över Würzberg från Prinsarnas trädgård på terrassen framför borgen. Från Alte Mainbrücke kan blicken vandra in bland stadens gator på andra sidan floden till tornet som hör till Grafeneckart (rådhuset) och strax bortom domkyrkans dubbla spiror (1000-1100-talen; den fjärde största romanska kyrkan i Tyskland) fram till Würzburgs stolthet, Residenset (1719-44), med en slösande praktfull inredning, bland annat världens största målning.
Halvvägs till järnvägsstationen syns den höga, smäckra spiran till den sengotiska Mariakapelle. Här ligger marknadsplatsen med många trevliga kaféer och krogar på de öppna platserna och längsmed de smala gränderna. Nere vid kajen står en gammal kran, Alter Kranen, från omkring 1730.
Den 9 november lämnade Gustav Adolf Würzburg och marscherade vidare genom Main-dalen. Den 16 mars 1945 utplånades staden nästan helt vid ett brittiskt luftanfall.
NOT
Petard: metallcylinder fylld med krut; användes förr i tiden när man saknade nyckel.
Från Edinburgh till Istanbul 