”Voersint eer Ghy begint”
På resans andra dag korsade vi som sagt sjön och började vår färd på allvar in i det främmande landet. Vi var fortfarande kvar i Holland (dvs Nederländerna), men vi var också i Friesland, det västligaste av landskapen norr om IJsselmeer.
Friesland är holländarnas Wales. Man har en egen flagga, nationalsång och språk, frisiskan (det låter som engelska, tyska och holländska samtidigt) som talas av 70% av infödingarna. I Friesland finns världens äldsta planetarium, Hollands största fyr (Brandaris), Europas längsta nudiststrand (på ön Vlieland) och här föddes Margaretha Geertruida Zelle. Till skillnad från Wales ligger mer än hälften av landet under havsytan.
Dagens mål var Franeker, en viktig stad i den europeiska historien, dit både Descartes och drottning Kristina vallfärdat, kanske något bortglömd i våra dagar. Men först var det då det här med cykelturen. Vi brukar inte göra det onödigt lätt för oss på våra resor och cykeln är trots allt ett seriöst transportmedel i Holland, med rätt att köra mot enkelriktningar, och man bör anpassa sig till traditionerna i landet.
När vi planerade turen hemma på kartan såg det ut som en bra idé att cykla längsmed IJsselmeer. I verkligheten ser man inget av sjön, bara den flera meter höga skyddsvallen, men det fanns mycket kor att titta på.
Framåt lunchtid minskade inslaget av kreatur och vi förstod av vi närmade oss en stad. Hindeloopen är kanske mest känt för Het Eerste Friese Schaatsmuseum, som vi antog betydde Det Första Frisiska Skridskomuseet, eftersom det var fullt av skridskor. Det här var vårt första möte med de många märkliga specialmuseer för udda intressen (ost, öl, snäckor, dykarutrustningar) som Holland tycks var fyllt av.
Den som gillar skridskor ska verkligen ta sig till Hindeloopen eller som broschyren säger det: ”Voor schaatsliefhebbers is een bezoek aan dit museumn bijna een must.” Den riktige entusiasten väntar till en kall vinter när kanalerna fryser till (ungefär vart femte, sjätte år) och deltar i det traditionella Elfstedentocht (elvastädersloppet) då man på skridskor (gärna traktens traditionella trämodeller) tar sig mellan provinsens elva städer.
Vi trampade vidare på den sista cykelsträckan, till vår nästa övernattningsstad Workum och De Gulden Leeuw, som både till namn och läge, ovanför en krog vid marknadstorget, i högsta grad påminde om ett engelskt värdshus.
*
År 1774, i maj, söndagen den 8:e, tidigt på morgonen, inträffade ett himla ovanligt fenomen, planeterna Mars, Venus, Merkurius och Jupiter stod med månen i Vädurens tecken. En holländsk präst hade i veckor propagerat för att domedagen var nära och paniken började sprida sig bland massorna. Det blev den utlösande faktorn för en ullmakare i Franeker.
Eise Eisinga föddes 1744 och började omedelbart studera euklidisk geometri. Innan han var aderton hade han publicerat tre böcker i ämnet utan någon formell utbildning. Ett år senare var hans beräkningar om kommande sol- och månförmörkelser klara.
I sitt enkla bostadshus mitt emot stadshuset började han göra en modell över sina teorier i sovrummet, och 1781 var världens första planetarium klart. Det gick inte helt smärtfritt. Större delen av modellen var i taket och på väggarna, men när en planet började närma sig golvet hotade hustrun att gå sin väg.
I takets plankor är cirkelformade skåror uppsågade så att metallpinnar med små kulor (planeterna) kan kretsa kring solen. Cirklarna är förskjutna för att simulera verklighetens ellipiska banor. Varje kula tar lika lång tid på sig att komma runt taket som planeten i rymden. Saturnus behöver nästan 30 år för ett fullgöra ett kretslopp, så den kulan har inte hunnit med många varv sedan den kom till. Uranus, Neptunus och Pluto är av naturliga skäl inte med.
I en sjunde skåra visar två nålar stjärntecknen och aktuellt datum. Någon automatik för skottår klarade Eisa inte av, så den 29/2 måste man pilla tillbaka nålen en dag.
På väggen ovanför sängskåpet visar tavlor solens upp- och nedgång, dagarnas olika längd och stjärnhimlens rotation. En något ovanlig klocka är uppdelad i sju segment (ett för varje veckodag), som i sin tur är uppdelade i tjugofyra mindre segment (ett för varje timme).
Allt detta drivs av ett maskineri som är dolt mellan planettaket och det riktiga taket. Varje vecka måste verket skruvas upp så att de åtta tyngderna kan fortsätta att falla. Oregelbundenheter i rörelser åstadkoms genom ett genialisk kombination av oliktandade kugghjul.
Eisa dog 1828, 84 år gammal. Han lämnade noggranna instruktioner om hur apparaten skulle handhas. Över den lilla porten vid sidan av Eisas hus finns ett motto. Det inleder den här artikeln.
Om Franeker inte låg så avsides skulle Eisas planetarium vara en stor och välkänd turistattraktion, nu är den bara stor. Annat var det förr. Då var staden var Hollands kulturella centrum. Landets andra universitet grundades här 1585 där Anna Maria van Schurman blev den första kvinna som deltog i universitetsundervisningen, bakom en särskilt byggd skärm. Om henne ska vi berätta mer i nästa avsnitt.
FOTNOTER (för mindre vetande läsare):
1: Margaretha Geertruida Zelle är kanske mer känd under namnet Mata Hari.
2: De naturliga skälen för att tre av planeterna inte är med i planetariet är förstås att de ännu inte var upptäckta.
3: Översättning av mottot: ”Titta innan du hoppar”.
Från Edinburgh till Istanbul 