Dag 76-77 – Holland: Franeker – Sappho – It Heidenskip – Vledder.

Franekers mest internationellt kända innevånare var Anne Marie van Schurman, Sappho kallad av sin samtid. Som vi nämnde i föregående avsnitt var hon den första kvinna som deltog i undervisningen vid stadens ryktbara universitet, grundat 1585. Descartes var 1629 en annan av studenterna innan Napoleon 1811 stängde läroanstalten.

Sappho van Schurman var en synnerligen lärd dam som talade franska, tyska, italienska och spanska flytande och kunde göra sig förstådd på latin, grekiska, hebreiska och etiopiska. På det senare språket skrev hon dikter. Hon var entomolog (insektskännare) och tecknade, målade, skulpterade, arbetade med vaxmodeller och silhuettkonst. Prov på hennes delikata broderier finns i stadens eleganta stadshus.

Hon korresponderade med Richelieu och andra av den tidens storheter. Drottning Kristina besökte henne vid ett tillfälle. När hon var drygt 20 år gammal hörde hon predikningar av Jean de Labadie (en tidigare jesuit) som grundat en mystisk sekt. Hon lär senare ha gift sig med honom i hemlighet.

Vi var förstås nyfikna på denna märkliga mångsysslare och under vår alltför korta eftermiddag i Franeker gjorde vi ett besök i ‘tCoopmanshûs för att titta på deras van Schurman-samling. Museer kan vara sådana tidstjuvar, så vi var inställda på att göra en snabb och koncentrerad visit, men bland museiplanens rumsbeskrivningar hittade vi fascinerande mackapärer, som fick oss att rusa omkring på upptäcktsfärd.

På vinden fanns ett ytterst komplicerat objekt, en metallmodell över Salomos första domslut. När Jan K Elzinga slutade som låssmed 1901 drog han sig tillbaka i fyra år. Resultatet blev ett virrvarr av trådar, kugghjul och hävstänger som när de sätts i rörelse spelar upp bibelberättelsen. Under tjugofem år reste han omkring i landet med modellen.

I en annan del av museet står Jacob Kooistras skapelser. Redan som barn byggde han modeller av sådant han hittade. Byborna lärde sig snart att Kooistra hade användning för allt och istället för att slänga bort något slängde man in det i hans trädgård. Huvudnumret på museet är ett komplett tivoli, där allt rör sig, från karusellen till dansparen på dansbanan.

De bogt fen Gune (som förstås betyder Guinea-bukten) är namnet på Hollands äldsta ännu verksamma studentkrog. Innan vi lämnade Franeker funderade vi en stund med hjälp av en öl över vad vi varit med om: Eisingas planetarium, Elzingas och Kooistras mekaniska apparater och inte minst Sapphos mångsidighet. Aldrig tidigare under våra resor hade vi träffat på sådana uttryck av individuell kreativitet samlade på en så liten plats.

Dagen började lida mot sitt slut och vi med den. Vi hade inte hunnit se mycket av Stavoren och Hindeloopen på förmiddagen därför att den mesta tiden hade gått åt till att cykla mellan platserna. Båda städerna har haft livliga kontakter med Skandinavien, den förra genom påhälsning av vikingar 991. I den senare märks påverkan i möbler och skrin.

Vi hade lika lite tid över för Workum, för vi var inbjudna till It Heidenskip, en frisisk variant av stavhopp. I den gyllene augustikvällen såg vi under några timmar hur mer eller mindre vuxna män och kvinnor sprang ut på en brygga, svingade sig ut med en hög stolpe och försökte landa på andra sidan en vattengrav. Det var en genialisk princip, för även om de som hoppade längst fick de ljudligaste applåderna, så var förlorarna som plumsade i vattnet minst lika uppskattade.

Den tredje dagens morgon ilade vi med bil in i landet, i riktning mot den tyska gränsen. Vi var på väg till Drenthe, ett av norra Hollands mer bortglömda landskap. Torrmossar och ödsliga ljunghedar lockar  inte lika många turister som storstadsliv eller vattenlandskap. Men vi har alltid dragits till det okända och nu väntade oss något verkligt ovanligt – en häst.

I Huifkarrencentrum i Vledder (och på andra ställen i trakten) kan man hyra häst och vagn för dagen, ett veckoslut, en vecka eller längre. Det är ett ovanligt avslappnande sätt att färdas på under förutsättning att man trivs med djur som är större än en själv. Hästen såg snäll ut och man lovade oss att han var det, men vi hade en känsla av att han nog bestämde själv om han tänkte komma när vi ropade på honom.

Det är förstås en perfekt semestervariant om det finns hästtokiga familjemedlemmar och de övriga inte har något emot att sova primitivt. 3-4 personer får plats i den övertäckta vagnen (de ser ut som prärievagnar) medan resten sover i tält. Med hjälp av detaljerade kartor kan man planera färdvägar som är anpassade till hyrtiden.

Efter ett par timmars lunkade och skakande förstod vi varför de gamla västernpionjärernas vagnar kallades för präriens skepp. De som har anlag för sjösjuka bör kanske ha med sig några piller eller man kan alltid stiga av och gå bredvid hästen och försöka vänja sig vid den.

Men vi ville inte komma för sent till vad vi trodde skulle bli resans höjdpunkt: Giethoorn, Hollands Venedig, helt beroende av sitt vattenkanalsystem. Om den staden ska vi berätta i det sista avsnittet innan vi åker till Belgien.

Dag 76 – Holland: Hindeloopen – Workum – Franeker.

”Voersint eer Ghy begint”

På resans andra dag korsade vi som sagt sjön och började vår färd på allvar in i det främmande landet. Vi var fortfarande kvar i Holland (dvs Nederländerna), men vi var också i Friesland, det västligaste av landskapen norr om IJsselmeer.

Friesland är holländarnas Wales. Man har en egen flagga, nationalsång och språk, frisiskan (det låter som engelska, tyska och holländska samtidigt) som talas av 70% av infödingarna. I Friesland finns världens äldsta planetarium, Hollands största fyr (Brandaris), Europas längsta nudiststrand (på ön Vlieland) och här föddes Margaretha Geertruida Zelle. Till skillnad från Wales ligger mer än hälften av landet under havsytan.

Dagens mål var Franeker, en viktig stad i den europeiska historien, dit både Descartes och drottning Kristina vallfärdat, kanske något bortglömd i våra dagar. Men först var det då det här med cykelturen. Vi brukar inte göra det onödigt lätt för oss på våra resor och cykeln är trots allt ett seriöst transportmedel i Holland, med rätt att köra mot enkelriktningar, och man bör anpassa sig till traditionerna i landet.

När vi planerade turen hemma på kartan såg det ut som en bra idé att cykla längsmed IJsselmeer. I verkligheten ser man inget av sjön, bara den flera meter höga skyddsvallen, men det fanns mycket kor att titta på.

Framåt lunchtid minskade inslaget av kreatur och vi förstod av vi närmade oss en stad. Hindeloopen är kanske mest känt för Het Eerste Friese Schaatsmuseum, som vi antog betydde Det Första Frisiska Skridskomuseet, eftersom det var fullt av skridskor. Det här var vårt första möte med de många märkliga specialmuseer för udda intressen (ost, öl, snäckor, dykarutrustningar) som Holland tycks var fyllt av.

Den som gillar skridskor ska verkligen ta sig till Hindeloopen eller som broschyren säger det: ”Voor schaatsliefhebbers is een bezoek aan dit museumn bijna een must.” Den riktige entusiasten väntar till en kall vinter när kanalerna fryser till (ungefär vart femte, sjätte år) och deltar i det traditionella Elfstedentocht (elvastädersloppet) då man på skridskor (gärna traktens traditionella trämodeller) tar sig mellan provinsens elva städer.

Vi trampade vidare på den sista cykelsträckan, till vår nästa övernattningsstad Workum och De Gulden Leeuw, som både till namn och läge, ovanför en krog vid marknadstorget, i högsta grad påminde om ett engelskt värdshus.

*

År 1774, i maj, söndagen den 8:e, tidigt på morgonen, inträffade ett himla ovanligt fenomen, planeterna Mars, Venus, Merkurius och Jupiter stod med månen i Vädurens tecken. En holländsk präst hade i veckor propagerat för att domedagen var nära och paniken började sprida sig bland massorna. Det blev den utlösande faktorn för en ullmakare i Franeker.

Eise Eisinga föddes 1744 och började omedelbart studera euklidisk geometri. Innan han var aderton hade han publicerat tre böcker i ämnet utan någon formell utbildning. Ett år senare var hans beräkningar om kommande sol- och månförmörkelser klara.

I sitt enkla bostadshus mitt emot stadshuset började han göra en modell över sina teorier i sovrummet, och 1781 var världens första planetarium klart. Det gick inte helt smärtfritt. Större delen av modellen var i taket och på väggarna, men när en planet började närma sig golvet hotade hustrun att gå sin väg.

I takets plankor är cirkelformade skåror uppsågade så att metallpinnar med små kulor (planeterna) kan kretsa kring solen. Cirklarna är förskjutna för att simulera verklighetens ellipiska banor. Varje kula tar lika lång tid på sig att komma runt taket som planeten i rymden. Saturnus behöver nästan 30 år för ett fullgöra ett kretslopp, så den kulan har inte hunnit med många varv sedan den kom till. Uranus, Neptunus och Pluto är av naturliga skäl inte med.

I en sjunde skåra visar två nålar stjärntecknen och aktuellt datum. Någon automatik för skottår klarade Eisa inte av, så den 29/2 måste man pilla tillbaka nålen en dag.

På väggen ovanför sängskåpet visar tavlor solens upp- och nedgång, dagarnas olika längd och stjärnhimlens rotation. En något ovanlig klocka är uppdelad i sju segment (ett för varje veckodag), som i sin tur är uppdelade i tjugofyra mindre segment (ett för varje timme).

Allt detta drivs av ett maskineri som är dolt mellan planettaket och det riktiga taket. Varje vecka måste verket skruvas upp så att de åtta tyngderna kan fortsätta att falla. Oregelbundenheter i rörelser åstadkoms genom ett genialisk kombination av oliktandade kugghjul.

Eisa dog 1828, 84 år gammal. Han lämnade noggranna instruktioner om hur apparaten skulle handhas. Över den lilla porten vid sidan av Eisas hus finns ett motto. Det inleder den här artikeln.

Om Franeker inte låg så avsides skulle Eisas planetarium vara en stor och välkänd turistattraktion, nu är den bara stor. Annat var det förr. Då var staden var Hollands kulturella centrum. Landets andra universitet grundades här 1585 där Anna Maria van Schurman blev den första kvinna som deltog i universitetsundervisningen, bakom en särskilt byggd skärm. Om henne ska vi berätta mer  i nästa avsnitt.

FOTNOTER (för mindre vetande läsare):
1: Margaretha Geertruida Zelle är kanske mer känd under namnet Mata Hari.
2: De naturliga skälen för att tre av planeterna inte är med i planetariet är förstås att de ännu inte var upptäckta.
3: Översättning av mottot: ”Titta innan du hoppar”.