Dag 79-80 – Belgien: Ghent.

Ghent laken

Först spöregnade det bara, men när hela himlen fläkte upp sig som en njursjuk ko tvingades vi att ta skydd under baldakinen till en servering. Det satt redan fullt med folk vid kafé Monopols utebord, men en efter en flydde gästerna när det visade sig att väven var full av hål som skapade små lokala regnskurar.

Till slut var det bara vi och en mamma med barn vid bordet intill som satt någorlunda skyddade. Servitrisen vågade sig inte ut i regnet och medan vi väntade betraktade vi skadeglatt hur den lynniga markisen gång på gång samlade upp vatten för att med nästa vindpust ösa det över förbipasserande på trottoaren.

Vi befann oss i Ghent och var inställda på en blöt kväll, men inte riktigt på det här sättet. Ghent betraktas som en spirituell stad, inte bara på grund av många intressanta estaminet (krogar), utan också därför att det är en studentstad och Belgiens näst största hamnstad, trots att den ligger halvvägs mellan Bryssel och kusten.

Ghent katedral

De traditionella sevärdheterna, som krävde en viss balans och sinnesnärvaro, hade vi klarat av tidigare på dagen: St.-Baafskathedraal (med många konstverk), Lakenhalle (överst) med sitt Belfort (klocktorn med hissnande utsikt från 91 meters höjd) och Stadhuis.

Westmalle trip

Den vattenrädda servitrisen tittade så småningom fram och serverade oss en våffla och Öl 14: Westmalle Tripel (9%). Detta är det ljusaste av alla trappistöl, gjord från en pilsnerliknande malt. Deras Double (6,5%) är mer traditionellt mörk. Klostret grundades 1794 och började brygga öl i mitten av 1800-talet. Inför 150-årsjubileet gav man ut en liten broschyr med råd i stil med: “Två glas Trappist reducerar stress med 50%”.

https://i2.wp.com/belgiumview.com/foto/smvote/0004017aa.jpg

Rusande genom regnet mot den första krogen på vår lista snubblade vi över den minsta krog vi sett. ‘t Galgenhuisje på Groentenmarkt (Grönsakstorget) har formen av en stövel, med ingång i tån och plats för två-tre bord en bit upp i skaftet. Pyttebaren lyckas faktiskt servera 80 olika öl, imponerande med tanke på att varje öl kräver sitt eget glas. De har en egen öl, Galgen Beer (Öl 15), som endast serveras här, men det gav inget bestående intryck.

https://i1.wp.com/peterdedecker.eu/sites/peterdedecker.eu/files/Gent%20Graslei%20nacht.jpg

Grasslei (Kryddkajen) är Ghents gamla hamn. De välbevarde byggnaderna (från 1100-1600-talen) på båda sidorna om kanalen tillhör stadens stora sevärdheter. På kvällen är fasaderna upplysta och att sitta vid ett bord framför Tullhuisj är som att vara en del av en operett med påkostade kulisser. Det gamla tullhuset från 1682 är ett av de smalaste hus vi sett och ölutbudet är inte mycket bredare, men vi lyckades hitta två som vi aldrig smakat förr:

http://belgianbeershrimper.files.wordpress.com/2009/12/bacchus.jpg?w=500https://i2.wp.com/www.lesmoules.cz/photos/pivo2011/Palm.png
Öl 16: Bacchus (4,5%), ett rött öl från Van Honsebrouck i västra Flandern och Öl 17: Palm (5,2%), ett ale från Brabant, bryggt av det största familjebryggeriet i Belgien med ölanor tillbaka till 1500-talet.

https://i2.wp.com/www.nieuwingent.be/wordpress/wp-content/uploads/2008/04/tempelier-algemeen.jpg

http://hopgeek.files.wordpress.com/2013/01/p1010564.jpghttps://i1.wp.com/www.bestbeersfrombelgium.eu/contents/media/augustijn_cru.jpg

De Tempelier är en mörk och murrig bar med predikstol. För att smälta in beställde vi klosteröl  Öl 18: Augustijn (8% – gyllene och med markerad humlesmak) och Öl 19: Augustijn Grand Cru (9% – ljusare och torrare) Till skillnad från trappistölen så har klosterölen i dag inget att göra med munkar, utan bryggs av kommersiella bryggerier som vill utnyttja abbey-stämpeln. Augustijn görs av Van Steenberge i Ertvelde i östra Flandern.

http://www.visitflanders.us/binaries/Ghent%20De%20Dulle%20Griet%20Facade%20(c)%20free%20use%20(500%20x%20375).jpg

Krogen De Dulle Griet är uppkallad efter en kanon. På 1300- och 1400-talen hade Ghent-borna som vana att attackera sina grannar i Oudenaarde. Vid ett tillfälle tog de med sig jättekanon Dulle Griet (Mad Meg) men den sprack redan vid första salvan. I dag står den nere vid kanalen, ett kvarter från krogen med samma namn.

filename-mobile-pics

westmalledubbel

Som  Öl 20 nöjde vi oss med en Westmalle Dubbel, för jämförelsens skull. Vi ville försöka göra det här någorlunda vetenskapligt. På vägen ut upptäckte vi en halv meter långa smala glas med en kula i botten. Tillhörde de verkligen ett öl eller var de bara prydnad. Jodå, berättade bartendern. Ölet heter Max, och man måste lämna ifrån sig ena skon när man dricker det, som pant, för att förhindra att kunderna springer iväg med det ovanliga glaset eller som garanti att det ersätts om det går sönder. Risken är särskilt stor när ölet i botten släpper från kulan och faller en halv meter ned mot strupen. Vi bestämde oss för att återkomma och ta en Max som sängfösare på vägen tillbaka till hotellet.

https://i1.wp.com/www.trollekelder.be/DSC00998m.jpg

Trollekelder var den mest imponerande av de belgiska barer vi besökte, inte så mycket för att det är fullt med troll i fönstret, utan därför att det är fullt med kylskåp längs väggen bakom bardisken. Alla har olika temperatur för att varje öl ska kunna serveras på rätt sätt. De förvaras en grad kallare än respektive serveringstemperatur eftersom upphällningen i glaset gör att ölet blir en aning varmare.

https://i1.wp.com/pages.infinit.net/andreroy/StIdesbaldTriple.jpg

På Trollekelder fick vi för första gången öl i en skål, den påminde om en stor cappucino med skum, utom till smaken. Det var Öl 21: St Idesbald Triple (klosteröl; 9%) som serverades på det här sättet. Vår entusiasm över denna belgiska påhittighet gjorde att bartendern snabbt förstod att vi inte var några vanliga öldrickare.

Resten av kvällen visade Igor Houwey ett särskilt intresse för oss. Om det dök upp  några norska ord då och då i hans berättelser, så berodde det på ett förflutet som bartender vid ett högfjällshotell. Han plockade fram en grön skål med fyra handtag som tillhör ölet Charleroi. Och så berättade han legenden om kungen och bonden och hur bonden alltid gav skålen till kungen på fel sätt, genom att hålla i det enda handtaget själv istället för erbjuda det till kungen. Med två handtag höll bonden i båda när han sträckte fram skålen, osv. Först när skålen fått fyra handtag fungerade överlämnat på ett socialt acceptabelt sätt.

https://i0.wp.com/www.truebeer.com/assets/images/tripel-karmeliet-beer-glass.gif

Snart var vi inbjudna till en levande demonstration av Igors favoritöl. Öl 22: Tripel Karmeliet (8%) är antagligen det mest komplexa öl vi druckit. Det görs ifrån en blandning av korn, vete och havre, som används både i rå form och som malt. Resultatet är ett öl som inte tillhör någon kategori och som är lätt som champagne, med en smak som dunstar i munnen.

https://i2.wp.com/s3.amazonaws.com/beertourprod/beers/pictures/000/000/003/original/Optimized-rsz_arabier4.jpghttps://europaresa.files.wordpress.com/2013/03/dscn0096.jpg

Öl 23: Arabier (8%) står också utanför alla kategorier. Det är fullt med engelskt humle i det och det bryggs av De Dolle Brouwers (De tokiga bryggarna) i Esen, nära Ostend. Husets eget öl, Öl 24 heter förstås Trollebier.

http://74.220.207.189/~nobleuni/beta/images/2008/01/detroch_chapeau_row.jpg

Finns det då inga gränser för hur öl kan smaka? Nej, egentligen inte, inte i Belgien, men smakvarianter bortom de som redan nämnts betraktas som udda och exotiska. När jag beställde Öl 25: De Trochs bananöl fick jag en beklagande kommentar från Igor och fotografen ville inte smutta på den, inte ens i tjänsten så att säga. Hur den smakade? Som banan. Det finns aprikos, ananas, smultron och mint också, men det är bara början. I fantasins bortersta ödemarker existerar både teöl och Glühkriek, ett körsbärsöl som dricks hett kring jultid.

https://europaresa.files.wordpress.com/2013/03/imgp4656.jpg

Som final bjöd Igor på sitt personliga favoritöl Öl 26: Kriek Lambic Cantillon (5%), som bryggs i Bryssel. Vi besökte det bryggeriet ett par dagar senare och återkommer till deras vildjästa öl.
Det var inte meningen att det skulle bli så många öl på Trollekelder, men det hade varit oartigt att tacka nej till all experthjälp. I vårt tillstånd var det dock inte att tänka på att försöka hantera en halv meter Max. Först sedan vi lämnat Ghent blev vi medvetna om att De Dulle Griet är det enda ställe som serverar Max. Så nu ångrar vi oss bittert, trots att chansen var stor att vi hade fått lulla hem med bara en sko.

Not
Egentligen gjordes pubrundan i Ghent under två kvällar, men av dramatiska skäl är de här sammanblandade till en. Vi vill bara nämna det för säkerhets skull, utifall någon försöker göra om den.

Barer
Det finns 35000 platser i Belgien som serverar öl. Det betyder att man kan besöka ett nytt café eller en ny bar från den dag man föds tills man fyller 100.  Jämfört med England har Belgien dubbelt så många pubar per innevånare.

En oslagbar kombination

https://i2.wp.com/mw2.google.com/mw-panoramio/photos/medium/11427198.jpg

Het Waterhuis aan de Bierkant, Groentenmarkt 9. Mer än 100 sorters öl.
‘t Dreupelkot, Groentenmarkt 10. Över 100 sorters genever. Dessa två barer ligger alldeles intill varandra, så om man springer mellan dem kan man dricka öl med schuss. Man får också motion, men det kan det vara värt.

Tripel
Från början användes Singel, Dubbel och Tripel för att beteckna styrkan på ölet. I dag är det mer grumligt. Singel används nästan inte alls, Dubbel är i regel ett mörkt öl på ca 6% medan Tripel kan vara lite av varje, ofta ett ljusare öl på mellan 8 och 9,5%, men ett bryggeri kan helt enkelt välja att sätta den etiketten på sitt bästa öl. Precis som termen Trapist, så innebär Tripel inte en speciell typ av öl.

 

Annonser