De som efter frukosten känner att de rnåste ta konsekvenserna av att ha hängett sig åt överdrivet ätande kan välja mellan andlig uppbyggelse i St Bartholomew the Great eller söka läkarhjälp vid sjukhuset med samma namn eller varför inte stå och meditera en stund framför den lilla feta, nakna pojke som hänger på husfasaden vid Pye Corner i början av Cock Lane. Det sägs att han, blev så fet därför att han åt för mycket paj. (För att komma till statyetten, gå över torget West Smithfield söder om saluhallen. På höger sida en kort bit nedanför Giltspur Street ligger Cock Lane.)
Många människor ansåg att den stora branden i London 1666 var Guds straff över syndiga människor, särskilt frossare, eftersom branden hade, börjat vid Pudding Lane och slutat vid Pye Corner. Egentligen brann det en bit bortom, men det blir ingen bra historia om man tar hänsyn till det. I ett hus i närheten brukade likrövare lämna sina fynd. Tjuven satte fast sitt namn på kroppen så att läkarna vid sjukhuset visste vem de skulle betala.
Återvänd till torget så hittar ni huvudentrén till sjukhuset. Det ser privat ut, men det är bara att gå in genom grinden. St Bartholomew’s Hospital grundades på 1100-talet av Rahere, Henry I:s hovnarr, som på gamla dar skolade om sig och blev munk. Det är Londons äldsta sjukhus.
På den första gården, direkt innanför grinden, står St Bartholomew the Less, ett oktagonalformat kapell (1823). Den inre gården, byggd av James Gibbs på 1700-talet, är värd att besöka för sina träd och fontänen, men om ni vill se den barocka trappan med William Hogarths två stora muralmålningar, så måste ni följa med på en visning.
Väl utanför sjukhusgrindarna tar ni till höger och ser omedelbart framför er den byggnadsstil som mest förknippas med typiskt engelskt, i varje fall brukar alla plagiatpubar utsmyckas på det sättet. Det halvtimrade Tudor-huset (1559) med sina svarta bjälkar och vita rappning står på ett stenvalv från 1200-talet. Fasaden var under en lång tid täckt med plattor, och det var först när en bomb, släppt från en zeppelinare 1915 under första världskriget, sprängde bort dem, som man upptäckte vilken kulturskatt huset egentligen var.
Om ni går in genom valvet kommer ni fram mot St Barholomew the Great. Det här är den äldsta fristående kyrkan i London, grundad 1123 av samma Rahere. Kapellet inuti White Tower i Tower of London är äldre och dess runda normandiska valvbågar återkommer här i större skala.
Kyrkan var mycket längre från början. Mittskeppet gick över hela den nuvarande kyrkogården fram till Tudor-huset, vars valv utgjorde entrén. Nu börjar byggnaden vid korsmitten, så det som används som mittskepp var ursprungligen koret. Henry VIII stängde klostret och kyrkan har sedan använts till smedja (det är därför västfasaden är svart), skola, snickarverkstad, förråd, och tryckeri (där Benjamin Franklin var anställd) innan den restaurerades 1863-1910).
Norr om St Bartholomew the Great ligger ett intressant gytter av gamla passager. På Cloth Fair (vars namn påminner om att Englands största årliga tygmarknad hölls här i närheten) och vid två små sidogränder står ett par av Londons äldsta hus och några fina gamla pubar.
Ytterligare en bit norrut finner ni det magnifika Charterhouse Square (1700 -75) dominerat av ett högt Art Deco-hus bakom vars fasad Hercule Poirots lägenhet döljer sig, åtminstone i TV-serien. Vid torgets västra sida står Charterhouse (från franska Chartreuse), Londons enda medeltida kyrkobyggnad, som bevarat sin klosteratmosfär.
Efter den första tiden som kloster förvandlades byggnaden till privathus (Henry VIII hade förstås ett finger med i spelet). På 1600 talet blev den sjukhus för 80 gamlingar och skola för 40 pojkar, en något märklig kombination, men det fanns säkert ett socialt värde i det. Thackeray var en av eleverna här, men tycks inte ha trivts eftersom han döpte om skolan till Slaughterhouse, antagligen inspirerad av närheten till köttmarknaden.
Från Edinburgh till Istanbul 