Dag 85 – Belgien: Bryssel.

https://i0.wp.com/belgiuminabox.com/blog/wp-content/uploads/2011/02/a_la_mort_subite_12.jpg

Under våra sista skälvande morgontimmar tillsammans i  Bryssel innan fotografen skulle åka hem, vandrade vi desperata från krog till krog sökande odruckna ölsorter. På Drug Opéra fann vi  Öl 50: Vieux temps (5%) ett ljust ale, ursprungligen från Branbant men nu bryggt av Interbrew i Leuven; på Windsor Arms hittade vi ännu en variant av Hoegaarden,  Öl 51: Hougaardse Das, ett veteöl som innehåller 20% majs kryddat med koriander och apelsinskal – och på den mest beryktade av krogar, A la mort subite, (ovan) tömde vi helt fegt en simpel  Öl 52: Grimberger blonde (7%), ett gyllene abbeyöl.

104 - Vieux Temps

https://i0.wp.com/blog-imgs-16.fc2.com/i/m/p/importbeer/hougaerdse_das.pnghttps://i2.wp.com/everydaydrinkers.com/wp-content/uploads/2008/04/b_grimbergen.jpg
Belgien har så många olika ölsorter att det räcker till minst 10 fulla veckor till, och fotografen har nu för framtiden skaffat autofocus. Själv var jag på väg till Antwerpen för hembesök.

NÅGRA EXTRA ÖL

– Titta, farbrorn har tre öl, viskade antagligen den lilla pojken till sin mamma.

I varje fall pekade han mot mitt bord och skrattade. Eftersom han pratade flamländska kunde jag inte vara säker, men då jag satt ensam på blanka eftermiddagen med tre flaskor och tre glas, så låg det nära till hands att det var detta ovanliga uttryck för extrem törst som var orsaken till pojkens munterhet.

Åter igen en svensk i utlandet som försöker bli full så fort som möjligt, eller? Nej, inte riktigt, om jag blev påverkad, så kunde det inte hjälpas. Här var det seriös forskning som gällde. Jag hade upptäckt en krog med ett stort antal oprövade ölsorter i belgiska Leuven, och det var mindre än en timme till avresan. Det fanns ingen garanti att dessa öl återigen skulle komma i närheten av mina läppar i min livstid.

condomus

Domus är ett av Belgiens många lokala småbryggerier. Att hitta deras produkter annat än i Leuvens närhet var inte så troligt. Några av dem såldes antagligen bara på bryggeriets eget Café Domus. Ett öl var tillägnat stadens många studenter, Condomus; ett annat uppfyllde profetior om det levde upp till sitt namn, Nostradomus.

Men det var det tredje ölet som fick mig att darra på handen när jag förde glaset mot mustaschen. Den kungliga familjen bland Belgiens många hundra ölsorter är de som bryggs vid trappistkloster. Efter att ha levt i tron att det bara fanns fem belgiska trappistöl (och ett i Holland) började mitt öra sedan något år nås av rykten om ett sjunde.

På Domus i Leuven blev aningarna verklighet, när jag i menyn hittade både en blond och en bruin Achelse Kluis från Acheln, precis vid gränsen till Holland. Detta trappistkloster har bara brygt öl sedan 1999. Det är en doldis som väntar på att upptäckas. Risken är att man måste åka till nordvästra Belgien för att hitta ett café som har det.

Acheln

Under en period fortsatte jag att anteckna nya belgiska ölsorter tills jag vid nr 183 tröttnade. Antagligen är ca 250 öl totalsumman. Den som gjorde starkast intryck av de senare var en senapsöl i Ghent.

1. Abbaye des Rocs
2. Achel blond
3. Achel bruin
4. Affligen Doubel
5. Affligen Tripel
6. Antwerp Bruin
7. Arabier
8. Augustijn
9. Augustijn Grand Cru
10. Bacchus
11. Barbar
12. Belle-Vue Geuze
13. Belle-Vue Kriek
14. Belle-Vue Primeur Kriek 2003
15. Blanche de Bruxelles
16. Blanche de Namur
17. Blanche des Honnelles
18. Bon Secour blond
19. Bon Secour bruin
20. Boon geuze
21. Bosbier
22. Bourgogne des Flandres
23. Brigand
24. Brugse Straffe Hendrik blond
25. Brugse Straffe Hendrik bruin
26. Brugs Tarwebier
27. Brugs witbier
28. Brugse Triple
29. Bush Beer
30. Cantillon Geuze Lambic
31. Cantillon Geuze Vignerone
32. Cantillon Iris
33. Cantillon Kriek Lambic
34. Cantillon Rosé de Gambrinus
35. Carolus
36. Caves
37. Charles Quint
38. Chimay Rouge
39. Chimay Blanche
40. Chimay Bleu
41. Chimay Bruine
42. Chimay Cinq Cents
43. Chimay Grand Reserve
44. Chocolat
45. Ciney blond
46. Ciney bruin
47. Condomus
48. Corsendonk Agnus
49. Corsendonk Bruin
50. Corsendonk Pater Noster
51. Cuvée de l’An Neuf
52. Cuvée René
53. Cuvée van de Keizer
54. De elfte geboot
55. De Koninck (Ale)
56. De Koninck Cuvee
57. De Kring
58. De Troch bananöl
59. De Troch Chapeau Framboise
60. De Verboden Vrucht
61. Delirium Tremens
62. Deugniet (Wicked)
63. Duchess de Bourgogne
64. Dupont (Saison)
65. Duvel
66. Ename Tripel
67. Fantôme (Saison)
68. Faro
69. Felix (Brown)
70. Floreffe Meilleure
71. Florival blond
72. Florival triple
73. Galgen Beer
74. Gouden Carolus
75. Gildenbier
76. Ginder Ale
77. Glühkriek
78. Gordon’s Xmas
79. Gordon Scotch
80. Gouden Carolus
81. Grimberger blonde
82. Grimberger double
83. Haacht Primus (Pils)
84. Haecht Tarwebier (Wit)
85. Hansen(Dwoerp) kriek
86. Hapkin
87. Hesbaye brune
88. Hoegaarden Grand Cru
89. Hoegarden Julius
90. Hoegaarden Witbier
91. Hoegaardse Das
92. Jan van Gent
93. John Martin Pale Ale
94. Judas (Wicked)
95. Julius (Wicked)
96. Jupiler
97. Karmeliet Tripel
98. Kasteelbier
99. Kwak
100. La Chouffe
101. La Gauloise brun
102. La Medieval
103. Leffe Blond
104. Leffe Bruin
105. Leffe Radieuse
106. Leffe Triple
107. Leeuwse witte
108. Liefmans Kriek
109. Livinius brune
110. Loburg
111. Lucifer
112. Maes Pils
113. Maredsous Blonde (Abbey)
114. Maredsous Tripel
115. Mechelschen Bruyne
116. Moinette Blonde
117. Moinette Brune
118. Mort Subite
119. Mort Subite Kriek
120. Mosterdbier
121. ‘n Dievere
122. Nostradomus
123. Nen Bangelijk
124. Orval
125. Palm (Ale)
126. Palma
127. Pater Lieven Blond (Abbey)
128. Pater Lieven Triple
129. Petrus Old Bruin
130. Petrus Triple (Abbey)
131. Pipaix (Saison)
132. Piraat
133. Poorter (Regional)
134. Poperings Hommelbier
135. Primus Haacht Pils
136. Rochefort 8 (Trappist)
137. Rodenbach
138. Rodenbach Alexander
139. Rodenbach Grand Cru
140. Roman Ename triple
141. St Bernardus Abt (Abbey)
142. St Bernardus Pater
143. St Bernardus Prior
144. St Bernadus Tripel
145. St Feuillien
146. St Feuillien Cuvee de Noêl
147. St Idesbald double
148. St Idesbald triple
149. Saint-Paul
150. St Sebastiaan Grand Cru
151. St Sebastiaan Dark
152. Satan (Wicked)
153. Scotch Silly
154. Sloeber
155. Special Roman Abpt
156. Special Roman Tripel
157. Stella Artois
158. t’Smisje double
159. t’Smisje triple
160. Steenbrugge dubbel bruin
161. Timmermans Kriek
162. Toison d’Or/Tripel Carolus
163. Tongerloo Double Blond
164. Trollebier
165. Troublette
166. Uitzet
167. Ultra (Amber)
168. Val-dieu triple
169. Villers-la-Ville (Abbey)
170. Vieux temps
171. Watau abt
172. Watau blond
173. Watau dubbel
174. Watau pater
175. Watau’s Wit
176. Westmalle double
177. Westmalle triple
178. Westvleteren 12
179. Westvleteren 10
180. Westvleteren 8
181. Witkap Triple (Abbey)
182. Witkap Stimulo (Abbey)
183. Zuitz

Annonser

Dag 84 – Belgien: Bryssel – Cantillon.

https://europaresa.files.wordpress.com/2013/04/mechelen_979215c.jpg

Nu var det en dag kvar innan veckan var slut. Skulle vi nå vårt mål, att dricka minst 50 olika sorters belgiska öl på en vecka? När man klarat av de vanligaste sorterna är det faktiskt inte helt lätt att hitta nya. Det gäller att gå till barer med tillräckligt stort eller ovanligt sortiment eller att ge sig iväg ut i regionen.

https://i1.wp.com/m.hetanker.be/sites/default/files/ankr_0006_CLASSIC.jpghttps://i0.wp.com/lifeisameal.leogems.org/dishesbelgium_files/image010.jpg

En morgonutflykt till  Mechelen, halvvägs till Antwerpen, gav oss Öl 39: Gouden Carolus (7,5-8,2%) och Öl 40: Mechelsen Bruyne (6%). De tillverkas av Het Anker, ett veteranbryggeri från medeltiden. Carolus är ett komplext öl sammansatt av mörk och ljus malt, vetemjöl, två sorters humle, apelsinskal och koriander.

https://i2.wp.com/www.beerhere.co.uk/acatalog/BG104_StFeuillien_glass.jpg
Tillbaka i Bryssel slank Öl 41: St Feuillien (ett ljust abbey-öl 7,5-8%) ned vid en sen lunch på café Le Cirio.

Femton minuter syd-väst om Grand-Place ligger det traditionella bryggeriet Cantillon. Det grundades 1900 av Paul Cantillon och var då ett av hundratals bryggerier i Bryssel. Idag är det inte alls många kvar i huvudstaden och Cantillon är det enda som brygger enligt traditionella metoder.

https://i2.wp.com/cache.graphicslib.viator.com/graphicslib/media/ef/cantillon-brewery-gueuze-museum-photo_1394927-770tall.jpg

Patrick Huyberechts, ingift i bryggarfamiljen, tog emot oss och visade runt. Normalt får besökarna gå omkring i bryggeriet på egen hand med en utförlig beskrivning som berättar om processen steg för steg, rum för rum, men det var sommarstängt och Patrick hade tid över.

Det krävs fyra ingredienser för att det ska bli öl: vatten, korn, humle och jäst. Vi har redan i våra tidigare avsnitt berättat om hur de tre första påverkar ölet. Nu har vi kommit till  jästen, den store skiljedelaren.

På 1830-talet upptäckte den bajerske bryggaren Sedlmayr ett sätt att tillverka underjäst öl och pilsnern (lagern) var uppfunnen. Lite senare redde Pasteur ut förvirringen kring jästprocesser, och 1883 lyckades Emil Hansen vid Carlsbergs bryggeri att isolera en typ av jäst som kunde odlas och standardiseras. I den här metoden sjunker jästen undan till botten och ger upphov till en klarare öl, vilket inte var helt fel eftersom man vid den tiden började ersätta lerkärl med genomskinliga glas.

https://i1.wp.com/i3.photobucket.com/albums/y74/knutalbert/Cantillionbrewery.jpg

Den traditionella, naturliga metoden var överjäsning, där jästen flyter upp till ytan. Även denna metod är numera kontrollerad med särskilt utvecklade jästkulturer. Nästan all belgisk öl, engelsk ale och porter, är gjord på det här sättet.

Det finns ett tredje sätt, spontan jäsning: Det flyger tydligen alltid jäst omkring i luften och när omständigheterna är de rätta, som till exempel på ett bryggeri, så uppstår öl, ett väldigt speciellt öl.

Lambic kallades inte för öl tidigare, berättade Patrick Huyberechts, men när kanadensiska tullen fick se flaskorna första gången undrade de vad det var i. “En sorts öl”, blev svaret. “Då ska det stå öl på etiketten.” Och så blev det.

Till lambic krävs det en femte ingrediens, vete. Vid Cantillon blandar man 450 kg vete med 850 kg kornmalt och 22 kg humle. Det är ovanligt mycket humle, men det gör att man under processen kan utvinna tillräckligt med naturligt konserveringsämne. Man kompenserar det genom att använda tre år gammal humle som har förlorat det mesta av sin bitterhet.

Efter att vetet och malten krossats och blandats värms det upp med vatten, så att sockret kan utvinnas. Det krävs 10 000 liter vatten till vårt recept. Råmaterialet filtreras bort och används som foder. Vörten pumpas vidare och blandas med humlen innan den får koka 3-4 timmar tills 2500 liter har dunstat bort.

Cantillon 1

Nu kommer det mest kritiska momentet, kylningen. De kvarvarande 7 500 literna pumpas ut i ett stort grunt, koppartråg där vätskan svalnar under natten tills den nått 18-200. Ingen konstgjord nedkylning förekommer, annat än att fönsterluckorna varieras för att anpassa ventilationen efter väderleken. Under sommaren är det för varmt för att det ska fungera och man stänger produktionen från början av april till slutet av oktober. De flesta bryggerier använder idag ett kylsystem som gör att de kan producera öl året om.

– Det här är det viktigaste rummet, underströk Huyberechts. När vi bytte ut taket för några år sedan satte vi tillbaka de gamla tegelpannorna under det nya taket för att inte rubba balansen i mikrofloran mer än nödvändigt.

Det är nu som naturen får sin gång, när luftens jäst spontant kastar sig över vörten och får den att börja jäsa.

– Vi vet att det finns 86 olika sorters jäst i lambic. De viktigaste är Brettanomyces Bruxellensis och Lambicus som reducerar sockerhalten till 0,2% i tre år gammal lambic. Enligt legenden, så är det bara i brysseltrakten, och särskilt i Senne-dalen, som den här typen av spontan jäsning är möjlig.

När vörten kallnat tillräckligt tappas den upp i ek- eller kastanjefat som rymmer 650 eller 250 liter. De första dagarna är jäsningen så våldsam att man inte vågar ha någon kork i på grund av explosionrisken. 5-10 liter skummar bort.

Cantillon 3

Efter tre till fyra veckor kan man försluta faten och nu vidtar en långsam jäsning som under tre år förvandlar vätskan till lambic, en öl som är utan skum och som med sin syrlighet och komplicerade eftersmak inte liknar någon annan öl. Huyberechts mindes med ett skratt:

– Vi hade en delegation från Disney i Ungern på besök. De hade beställt en hel lunch här, men när de efter rundturen smakade på ölen blev det en sådan chock för dem att de betalade notan på en gång och åkte iväg till en restaurang med “riktig” öl.

En sak som man snabbt reagerar på när man går omkring i bryggeri Cantillon är hur mörkt och slitet, nästan smutsigt, det är överallt, i stark kontrast till de moderna skinande bryggerierna.

– Vår öltillverkning  har en direkt koppling till naturen. När våren kommer attraheras insekterna till jäsningen. Bekämpningsmedel skulle förstöra balansen. Därför låter vi alla spindelnät vara ifred och att döda en spindel är otänkbart. De tar hand om skadedjuren.

I slutet av rundvandringen bjuds besökarna på ett glas öl. Den hälls upp från 75 centilitersflaskor som efter uppkorkningen förvaras halvliggande i små korgar för att inte jästfällningen ska skakas om i onödan.

https://i0.wp.com/thefourfirkins.com/_uls/resources/Cantillon_gueuze_100.jpghttps://i0.wp.com/legalbeer.com/images/cantillon%20rose%20de%20gambrinus.jpg

http://dontdrinkbeer.files.wordpress.com/2012/11/20121120-221158.jpghttps://i2.wp.com/thefullpint.com/wp-content/uploads/2011/07/Cantillon-1138-0009-008.jpg

Förutom lambic tillverkar Cantillon ytterligare några varianter: Geuze (Öl 41) är en blandning av ett-, två- och treårig lambic. Kriek är en tvåårig lambic som blandats med körsbär (150 kg för 500 l) under 5-6 månader. Rosé de Gambrinus (Öl 42) och Vigneronne (Öl 43) är samma men med hallon respektive vindruvor. Styrkan i dessa öl ligger på 5-7% beroende på jäsningen i flaskan. Det konstigaste av alla dessa konstiga öl som vi fick smaka ett glas av var Cantillon Iris (Öl 44), ett rent maltöl.

https://i1.wp.com/mw2.google.com/mw-panoramio/photos/medium/64624506.jpg

Vår sista kväll i Bryssel lärde vi oss hur fel det kan bli om man beställer öl på måfå. Till middagen på Falstaff bestämde vi oss för att som vanligt dricka olika ölsorter till varje rätt. Öl 45: Hoegaarden, ett veteöl (“vitt” öl), hade vi erfarenhet av sedan tidigare, både standard (4,8%) och Verboden Frucht (Förbjuden frukt; 9,0%), men inte Grand Cru (8,7%). Eftersom den beteckningen brukar användas för den finaste varianten beställde vi genast en sådan i väntan på förrätten, som vi inte minns vad det var.

Cantillon 2
Tidigare under dagen hade vi hittat The great beers of Belgium av Michael Jackson i en bokhandel. Vad ansåg han om Hoegaarden Grand Cru? Jo, att det var ett fruktigt öl med drag av persika, mango och honungsmelon, “en fin, likörliknande digestiv”, bra för matsmältningen alltså.

Jaha, det här börjar oroväckande, tänkte vi, drack upp, och beställde nästa: Öl 46: Rodenbach Alexander (5,2%), ett “rött” öl. Och vad tyckte herr Jackson? “Rodenbach Alexander är, förstås, ett naturligt dessertöl”. Hoppsan! Kanske vi kan använda det som en sorbet, att neutralisera gommen med mellan rätterna.

http://img5.blogs.yahoo.co.jp/ybi/1/3a/94/brillat_savarin_1/folder/126708/img_126708_31015155_0

Till huvudrätten, som vi glömt bort vad det var, drack vi Öl 47: Leffe Trippel ett klosteröl; Leffe Blonde (6,6%) och Leffe Brune (6,5%) hade vi samplat tidigare hemma i Sverige. För sent upptäckte vi att Michael menade att Trippeln var “ett underbart, friskt apéretif-öl” med en eftersmak av “rosenvatten”.

http://beerinmind.files.wordpress.com/2012/03/bush1.jpg

Till desserten, vad det nu var för något, hade vi slängt alla hämningar och beställde Öl 48: Bush Beer (12%), Belgiens starkaste öl. Sedan var det dags att gå på pubtur i Bryssel.

https://i2.wp.com/finestshop.be/files/pictures/product/80-0-extra-large.0bcde3427bfe787bce3379191887c42d.jpg

Men det blev inte så mycket mer än en Öl 49: Bouigogne des Flandres (5%) – en lakritsaktig blandning av mörkt öl och Timmermans Lambic – på  L’Imaige Nostre-Dame i den mycket obetydliga gränden impasse des Cadeaux 3, som man når från Rue du Marché-aux-Herbes 8. Sedan var det inte bara fotografen som fick problem med skärpan.

För den som vill ha mer.

Dag 83 – Belgien: Bryssel – Ommegang.

https://i2.wp.com/ds4.ds.static.rtbf.be/article/big_info/0/9/9/624_341_d3cd56d32c5c3c0820c88e31d038ea78-1341215859.jpg

Det började med en stöld på 1300-talet. En ung kvinna kom i religiös extas och tog jungfru Maria i Antwerpen. Hon förde mirakelstatyn till Sablonkyrkan i Bryssel. Sedan dess har man firat händelsen varje år med en parad från kyrkan ned till Grand-Place. Detta är bakgrunden  till Belgiens berömda Ommegang.

1549 bjöd på en särskilt spektakulär parad. Anledningen var politisk. Belgien är ett ungt land. Först 1830 blev det en egen nation. Innan tillhörde området olika länder under historiens gång. På 1500-talet var det Spaniens tur.

Karl V och hans syster Maria av Ungern hade vuxit upp som barn i Nederländerna och ville gärna tillbaka. Dessutom borde sonen, den blivande Filip II, presenteras för det stora imperiets undersåtar. En enorm karavan lämnade Barcelona och for över Medelhavet till Italien, vidare upp genom Europa via Österrike och Tyskland till de nordligaste undersåtarna i det stora imperiet.

Ankomsten till Bryssel sammanföll med den traditionella Ommegang-processionen och stadens magistrat, som var angelägna om att de goda relationerna skulle bevaras, tog tillfället i akt och ställde till med det mest storslagna spektakel som skådats. Sedan 1928 har man varje år rekonstruerat detta historiska evenemang. Det är ytterst populärt och platserna på åskådarläktarna kring Grand-Place blir snabbt slutsålda.

På grund av den stora efterfrågan ger man numera paraden två gånger.

 

Det märktes tidigt på dagen att något stort var på väg att hända. Gator spärrades av och bilar som stod i  vägen transporterades bort. En officiell biltjuv gick omkring med en uniformerad polis, för att göra det lagligt antagligen, och öppnade bildörrar på några sekunder.

galerie-grand-sablon

Uppe vid Place du Grand Sablon började torget tömmas på aktiviteter under eftermiddagen. I ett hörn stod en klunga enorma dockor och väntade på att de övriga paraddeltagarna skulle samlas. Från borden utanför kakaffären Wittamer betraktade tedrickarna hur den siste bilisten kom tillbaka precis i tid för att rädda sin bil från att bogseras iväg.

Kvarteren kring Grand-Place är en trasslig härva av smågator. Det finns åtminstone nio olika sätt att ta sig in på torget och det gäller att välja rätt för att man ska hitta sin plats på läktarna.

Hela stadsdelen kring spelplatsen Grand-Place förvandlades under timmarna före starten kl 21.00 till en medeltida karneval med människor och djur, vagnar och styltor, dockor och fanor som samlades vid bestämda platser.  På en innergård stod gycklare och gillesmän och väntade på tecken för att marschera ut på torget och bidra med sin del i det stora spektaklet.

https://i1.wp.com/b.vimeocdn.com/ts/172/256/172256345_640.jpg

En flaggparad ackompanjerad av de belgiska och europeiska nationssångerna signalerade starten. På torgets ena sida stod en historisk tribun reserverad för de historiska karaktärerna i spelet. De första som anlände var stadens magistrat, borgmästare och åldermän, värdiga representanter för att välkomna de höga gästerna från Spanien.

https://i0.wp.com/news.xinhuanet.com/english/photo/2012-07/04/131694995_61n.jpg

Falkonerare, med levande falkar på armen, och halibardjärer förebådade Maria av Österrike, spelad av baronessan Cl. de Villenfagne de Vogelsanck. Alla kungligheter och fina herrar och damer spelas av riktiga fina herrar och damer, prinsessor, grevar och baroner. Sedan följde titel efter titel med tillhörande hoventerage: Georg av Österrike, Wilhem av Nassau, Kristina av Danmark (prinsessan Cécile de Merode), Eleonora av Österrike.

Så var det dags för det kejserliga hovet med hovdamer, hovherrar, det gyllene skinnets orden, riddare och standar innan slutligen Karl V själv (prins Bernard de Merode vid första föreställningen och markis de Trazegnies vid den andra) och hans son Filip anlände och alla kunde sätta sig ned och njuta av underhållningen som följde: jonglerande med fanor och dans.

Ommegang

Medan allt detta pågick närmade sig den historiska ommegangprocessionen från Sablonkyrkan. Stadens hantverkare och skrån marscherade in till trummor och säckpipor. Och allra sist kom det som var orsaken till alltsammans: mariastatyn, dragen på en vagn omgiven av munkar med facklor.

Det hade hunnit bli mörkt och nu utbröt en breughelsk bachanal med jättar, dockor, barnlekar, styltvandrare, dansare, akrobater, bågskyttar, slagskämpar, trollkarlar, eldslukare, jonglörer och säckpipeblåsare – allt på en gång.Och till sist: den stora finalen med dans kring bengaliska eldar.

Riktigt slut var det förstås inte. Nu skulle först alla kungligheter och hovfolk skrida ut från arenan, men efter mer än två timmar på plaststolar var det inte många i publiken som brydde sig om hovetikett.

Och många ville inte att det skulle ta slut. Långt in på natten drev grupper från spelet omkring i sina medeltidskläder på Bryssels gator, slog på trummor och blåste i horn. Det skulle dröja ett helt år innan det var dags igen.

CT541.tif

Dag 83 – Belgien: Bryssel.

bruxelles-112

Gare Centrale, en av Bryssels tre stora järnvägsstationer, ligger nedgrävd i sluttningen mellan den äldre stadskärnan och de nyare, finare områdena i öster med slott, muséer och EU-komplex. Det är som att kliva in en gammaldags tunnelbana, mörkt och murrigt som de underjordiska delarna av Friedrichstrasse i gamla östberlin. Det här området började förvandlas 1911, men först 1952 kunde stationen invigas.

Vi lämnade in väskorna och gick ut på Carrefour de l’Europe, ett passande namn på en central plats i Europas huvudstad. Vårt första intryck av Bryssel var att det lutade, och det utan att vi druckit en enda öl.

Vid turistbyrån på Rue du Marché aux Herbes (eller Grasmarkt som flamländarna så behändigt lyckas komprimera det till) plockade vi på oss kartor, tidtabeller och annan hårdfakta som den tänkande turisten behöver för att komma rätt någorlunda smärtfritt. Sedan gick vi tillbaka uppför backen till stationen för att ta ut vårt bagage – trodde vi.

54008725

Polisen spärrade vägen fram till bagageinlämningen. Man hade fångat tre bovar, vi gissade på engelska fotbollshulliganer som åkt till fel land, missat matchen och börjat avreagera sig på oskyldiga belgare. Så går det när man inte planerar resan ordentligt, tänkte vi, då får andra lida. Både bovar och poliser var helt tysta, så vi kunde inte få några ledtrådar.

Nån sorts turister var de i alla fall, för de hade också lämnat in sitt bagage och nu stod världen stilla medan poliserna försökte lista ut hur man skulle göra med deras väskor. Bovarna kunde inte gärna bära dem med händerna handbojade bakpå ryggen och att polisen skulle ge dem en hand var inte att tänka på. Till slut kom man på att det skulle fungera om händerna var fängslade på framsidan och sedan kunde vi vanliga människor få ut våra väskor.