Turisthistoria: Flyg till Indien

croydon

Den 27 december 1927 lyfte det första planet, en De Haviland med tre Bristol Jupiter-motorer, från Croydon i England med Delhi i Indien som mål. Kapten Barnard var pilot och med på resan var kabinettministern Sir Samuel Hoare och hans fru (nedan t.v.), som förstås skrev en bok om sina upplevelser.

Bagage vid flygresor är alltid ett problem, men under pionjärtiden var det kanske knepigare än någonsin. Resenärer med tåg och båtar var vana att ha med sig enorma koffertar för att få plats med alla kläder som krävdes i olika sociala situationer. Dessa kunde förstås skickas landvägen i förväg, men om flygresan pågick i flera dagar, så gällde de att vara förutseende för att få plats med allt i en väska.

croydon2

Lady Hoare packade en jerseykappa och kjol, en crêpe de chine-jumper, en ylletröja, en tweedkjol och svart aftonklänning med spetsar.

Den första mellanlandningen var i Dijon i Frankrike efter dåligt väder och gropig luft, men när man flög vidare var det så pass klart att Sir Samuel kunde se sin svågers villa i Cannes. Familjen vinkade till dem med näsdukar.

Malta blev nästa stopp och därefter flög man längs nordafrikanska kusten med en övernattning hos den italienske generalguvenören de Bono i ökenposteringen Khoms, utanför Tripoli. I Egypten landade man vid Aboukir, nära Alexandria där Samuel kommenterade och sade att det ”såg ut som Epsom Downs vid en derbydag”.

Innan färden fortsatte bytte man pilot. Kapten Woolley Dod tog dem vidare över Sinai och Mesopotamiens öknar. Närhelst man kom till en historiskt intressant plats gick man lågt och cirklade. Vid Persiska viken såg man Anglo-Persian Oil Companys anläggning i Abadan och kände till och med lukten av olja.

croydon abadan

Efter ytterligare mellanlandningar i Bushire, Lingeh, Jask, Chahbar, Pasni och Karachi nådde man slutligen Delhi den 8 januari 1927, tretton dagar efter avfärden. De 9855 kilometerna hade avverkats med en hastighet som inte var mycket högre än en vanlig modern bils.

Dag 155 – Maltas filmstudio.

https://i0.wp.com/www.macdp.com/petermac/images/filmtanks/malta_film_tank.jpg

Europas sydligaste filmstudio ligger på Malta i Medelhavet. När det gäller antalet soltimmar – tolv inspelningstimmar per dag – kan den lätt konkurrera med de mer berömda ateljéerna i Kalifornien. Men den verkliga attraktionen för internationella filmproducenter ligger i de två enorma vattentankarna, världens största. Stora filminspelningar som Ridley Scotts Gladiator har gästat Malta-studion, men man gör också reklamfilm och musikvideor. World War Z och Kon-Tiki är ett par senare filmer. Avfärden med flotten från Peru har typisk Malta-arkitektur i bakgrunden.

https://i0.wp.com/fr.web.img1.acsta.net/r_640_600/b_1_d6d6d6/medias/nmedia/18/88/59/32/20426969.jpg

Det började1964 när den engelske special effects-makaren Jim Hall kom till ön och byggde en tank med falskt perspektiv för de många sjöscenerna i Jakt på främmande utbåt (The Bedford incident). Andra filmproduktioner kom för att utnyttja Malta Film Facilities speciella resurser, som den udda James Bond-filmen Casino Royale (1966). Namnet ändrades till Mediterranean Film Studios, och 1995 köptes anläggningen av kanadensiska Catalyst Entertainment och brittiska Artcraft Group.

https://i0.wp.com/www.pcpmalta.com/uploads/9/4/3/8/9438071/5454786_orig.png

Den äldsta tanken, som är 92 x 122 meter och med ett varierande djup på 1,2-1,9 meter, kompletterades senare med en andra tank, 107 meter i diameter och ett djup på 10,5 meter. I filmen Erik the Viking seglar vikingaskeppet ända fram till världens ände där havet tar slut och vattenmassorna spektakulärt rinner över kanten ut i tomma rymden. Eftersom den scenen inte kunde tas på plats, fick djuptanken på Malta rycka in istället.

malta filmstudios

Filmstudion ligger fem minuter bortom Cottonera, Maltas trippelstad. Kustvägen passerar högt uppe på den branta sluttningen mellan kontorsbyggnaderna och vattentankarna nere vid vattnet. Det är en imponerande syn, även när de är tomma, med Medelhavets blå vatten som bakgrund. Renny Harlin placerade två fullskaliga piratskepp i yttanken för filmen Cutthroat Island. När bataljscenerna spelades in måste det ha varit trafikkaos på vägen ovanför. Det är knappast troligt att någon annan studio har en lika bra åskådarläktare.

https://i0.wp.com/media3.film-tv-video.de/pics/B_0308_Gustloff_Dreh_3.jpg

Man har 40 anställda, men när större produktioner dyker upp kan det växa till ett par hundra. Den stora händelse, som maltaserna fortfarande pratar om, var hur producenten Steven Spielberg flög in en hel skog för inledningsscenerna av Gladiator.

https://i0.wp.com/www.tallshipstales.de/90s/imgs/WhiteSquall/ModelInMalta.jpg

Ridley Scott gillar Malta. Han har varit där fem  gånger, antingen som producent eller regissör. Hans film White Squall utspelar sig nästan helt på en segelbåt. Man hade två specialbyggda båtar som stod på plattformar under vattnet, så att rörelserna kunde kontrolleras. En central sekvens i filmen är den extrema orkan som titeln syftar på. Då fick studions resurser utnyttjas maximalt med vindmaskiner som blåste upp en vind i nästan 1000 km/tim och vattentorn som plötsligt kastade ut ton med vatten och vågmaskiner som rörde om alltsammans.

Malta har fått släppa till många miljöer som ska föreställa andra platser: Sicilien, Italien, Afrika, Grekland, Spanien och Frankrike. Med tanke på hur kritisk Midnight Express är kunde Alan Parker knappast räkna med att göra den i Turkiet. Den är helt inspelad på Malta.

malta christopher-columbus

För Christopher Columbus byggde man tre skepp i full skala och för Orca the Killer Whale ett stort isberg. Även reklamfilmer spelas in vid studion. Om ni sett en där en bil kommer farande på  vattnet, så är den antagligen inspelad i den grunda vattentanken, och Lewis-reklamen med sjöjungfrun som tar av sig byxorna är också härifrån. Några kulisser som stod kvar när vi vandrade förbi de tomma tankarna var från en reklamfilm för en Beirut-bank där man byggt upp gammal fenicisk by. Och Jesus har förstås gått på vattnet – i den grunda tanken.

https://i0.wp.com/www.pcpmalta.com/uploads/9/4/3/8/9438071/6037294_orig.jpg

Malta har fått föreställa en hel del platser och länder runt om i världen. Märkligt nog är det väldigt sällan som Malta får vara Malta på film.

Några TV-serier inspelade vid Malta filmstudio: Atlantis, Shipwreck, Greven av Monte Cristo med Gerard Depardieu, Odysseus med Armand Assante och Remington Steele. Och flera musikvideos, bland andra Congo med Genesis.

Intill studion finns en turistanläggning, Rinella Movie Park, som på inga sätt kan jämföras med Universal Studio Tour, men här kan man få se en video med avsnitt ur filmer som spelats in i vattentankarna, och man kan också göra en tur med studiotåget ner till själva inspelningsplatsen.

Malta: Riddarspår i Valletta.

https://i0.wp.com/cdn3.vtourist.com/4/6234606-The_Holy_Infirmary_Valletta.jpg
The Hospital of the Order

Den stora sjuksalen ansågs med sina 161 m vara det längsta existerande rummet på 1500-talet. Alla patienter behandlades lika oberoende av social ställning, alla fick en egen säng och maten serverades på silverfat. Komplexet är återuppbyggt och renoverat efter andra världskriget och innehåller i dag ett konferenscenter. Det lär ska finnas en tunnel under viken till Fort St Angelo.

malta italian auberge
Härbärgen / Auberge

Riddarorden bestod av åtta olika språkgrupper, sju av dem uppförde sina egna byggnader i Valletta. Flera av dem, som den italienska (ovan), provencanska, aragonska och den för Kastilien-Leon-Portugal, har överlevt ombyggnader och bomber.

malta StJohnsCoCathedral
St John’s Co-Cathedral

Varje språkgrupp hade sitt eget kapell (det tyska ovan), som de försåg med utsmyckningar och monument i försök att överträffa varandra. Den 8 september firas årsdagen av när Den stora belägringen bröts med procession av tempelriddare i full utsmyckning.

malta grandmaster-palace-in-valletta

Presidentpalatset

var tidigare Stormästarens residens. De olika paradrummen och vapensamlingarna är öppna för allmänheten.

Riddare i Sverige

Efter närmare undersökningar visade det sig att det finns två svenska riddarordnar, något som greve Kinski inte nämnde. Den ena är Johannitersorden, som bedriver en omfattande hjälpverksamhet och som är öppen för både katoliker och protestanter. Den andra är de katolska Malteserriddarna med greve Sparre som chef och biskop Brandenburger  som spirituell ledare. Denna orden tycks vara mer hemlig, och har en mindre verksamhet, bl a hjälp åt sjuka i Lourdes.

Malta: Tempelriddarna.

https://i0.wp.com/www.signology.com/images/knightsMaltaCross.png

Riddarfalken från Malta, tempelriddare, malteserkorset – myterna och legenderna kring Den heliga stadens beskyddare är många. Men frågan är om inte verkligheten överträffar allt. I modern tid lever riddarna kvar med ambassadörer i mer än 80 länder och med en världsomfattande kampanj mot falska riddare. Även i Sverige finns det en gren, med kungen som högste beskyddare.

Det började 1085 när munkar gick samman för att vårda de pilgrimer som blev sjuka i Jerusalem, den heliga staden. Men de kristna vandringsmännen behövde också skydd mot attacker från muslimerna, så aristokratiska familjer i Frankrike, Italien, Spanien, Portugal och England lät sina män och söner dra ut i heligt krig.

malta knights

Kraven på riddarna var höga. Släktens historia måste vara respektabel, inga oäktingar fick spöka i mannaminnet, vilket gjorde det svårt för många påvar att bli medlemmar. Man svor sig till celibat, fattigdom och lydnad. Särskilt det första kravet visade sig problematiskt eftersom ädla släkter riskerade att dö ut. Så blev the Order of St John of Jerusalem eller the Hospitallers (Johanniterriddarna) ett försvarsorgan för kristna nybyggare i Palestina och Syrien.

File:Castle at Rhodes.jpg

Islam växte sig starkare och 1291 drev de bort de “otrogna” från Mellanöstern. Riddarna flydde till Rhodos där de etablerade en bas för räder mot muslimska skepp. Men för de ottomanska turkarna blev “detta tillhåll för Satans söner” strax utanför kusten oacceptabelt i längden. Efter ett halvårs strider tilläts de slagna riddarna att lämna ön 1522 under ordnade former. 100 grekiska familjer valde att följa med eftersom de inte såg fram mot ett liv under turkiskt styre.

Men man hade ingenstans att ta vägen. Under sju år drev skeppen omkring på Medelhavet. Karl V av Spanien lyckades till slut hitta ett par områden som de kunde välja mellan, antingen Tripolis i nuvarande Libyen eller Malta, mitt mellan Afrika och Sicilien. Riddarna gillade inte något av alternativen, men var till slut tvungna att välja, de satt trots allt i sjön. Det blev Malta, en ödslig sandstensklippa med 12000 fattiga innevånare.

https://i0.wp.com/media-3.web.britannica.com/eb-media/55/61355-004-41E287BC.jpg

1530 tog man ön i besittning. 1565 belägrades man av turkarna (ovan) och året därefter påbörjades bygget av den nya huvudstadenValletta för att stärka försvaret. Det hjälpte inte mot Napoleon som 1798 drev bort riddarna och ockuperade Malta.

Engelsmännen kom till maltesarnas hjälp och från 1800 blev ön ett protektorat under den engelska kronan. Vid freden i Amiens 1802 bestämdes det att Malta skulle ges tillbaka till riddarna, men så blev inte fallet.

Först 1964 blev Malta en egen stat och för några år sedan fick riddarna tillbaka åtminstone överdelen av Fort St Angelo, i varje fall på 99 år.

Malta_Knights

Dag 154 – Malta: Vägen till ett möte på Fort St Angelo.

Om detta hade varit en gangsterfilm, så skulle det vid det här laget ha varit ute med oss. Vi satt i baksätet i en svart bil som körde genom de tomma gatorna i Cottonera, samlingsnamnet på Maltas tre äldsta städer: Vittoriosa, Senglea och Cospicua. De ligger ihopträngda på två smala och långa uddar som sticker ut som tänder på en trasig kam i Grand Habour, den breda vik som tränger in på ön i nästan en tredjedel av dess bredd.

Det här var inga turistkvarter, vi såg varken restauranger, kaféer eller affärer, inget folkliv överhuvudtaget. Ingen skulle höra oss.

Vi passerade Inkvisitionens palats från 1500-talet och genade över Victory Square innan bilen stannade framför en stängd, hög grind. Bakom den såg det ut att vara ett övergivet industriområde.

Plötsligt dök två män upp från ingenstans. De låste upp hänglåset och vår chaufför nickade tyst mot dem när bilen körde in, och grinden gick igen bakom oss. Vi var nu längst ut på udden; till vänster låg Grand Habour i all sin prakt med huvudstaden Valletta på andra sidan vattnet. Tillsammans med Singapore har Malta den bästa hamnen i världen, något som malteserna blev påminda om under andra världskriget; under en bombningsperiod pågick attackerna i 154 dagar och nätter i sträck, jämfört med London-blitzens 57 dygn.

På vår högra sida körde vi runt Fort St Angelo, en borg som går tillbaka ända till arabernas tid på ön på 800-talet. När tempelriddarna kom till Malta 1530 styrde de ön med borgen som högkvartér. Napoleon slängde ut dem 1798, men nu är de tillbaka igen. För några år sedan gav den maltesiska regeringen sitt tillstånd till att orden får använda det övre planet av Fort St Angelo som ambassad, och vi var på väg för att få en audiens med ambassadören, greve Kinski.

https://i0.wp.com/292fc373eb1b8428f75b-7f75e5eb51943043279413a54aaa858a.r38.cf3.rackcdn.com/7bbb78eb1bfaf8bd4f6c465bd57f5a44-1260873708-1301796355-4d97d603-620x348.jpg

http://arquivodeviagens.files.wordpress.com/2010/03/cottonera.gif

Dag 153: Malta: Casa Rocca Piccola.

Casa-Rocca-Piccola-26

https://i0.wp.com/www.heraldica.org/topics/national/malta/malta50.jpg

Casa Rocca Piccola (hemsida), Republic Street 74, är 400 år gammalt och alltså samtida med stadens grundande. I dag bor här den 8:e markisen de Piro (vapen t v) och hans familj. Förfäderna kom till Malta tillsammans med tempelriddarna 1530. Om man har tur, så är det markisen själv, en kortväxt, välartikulerad man, som guidar. Han berättar, ofta med en humoristisk distans, om rummens många föremål och porträtt. Under vandringen genom rummen får vi en bild av aristokratisk tradition, Maltas historia och episoder ur släktens familjeliv.

casa-rocca-piccola-440x298

https://i0.wp.com/cdnstatic-5.mydestination.com/library/images/93672_800_533.jpg

Andra våningens svit av rum längsmed gatan är de praktfullaste, från det eldröda sovrummet med sin himmelssäng – golv, väggar, sängkläder bländar med sin renhet – via biblioteket till ett av de mindre gemaken där en av familjens stoltaste ägodelar förvaras; det märks på markisens tonfall när han berättar om de kirurgiska instrument av silver från 1700-talet som är infällda i en bordsskiva. Det är den enda bevarade uppsättningen från tempelriddarnas sjukhus, som låg några kvarter därifrån.

https://i0.wp.com/www.everythingselectric.com/images/malta/silver-surgery-tools-old-malta.jpg

https://i0.wp.com/media-cdn.tripadvisor.com/media/photo-s/01/b7/0d/08/salle-a-manger-d-ete.jpg

Däremot är han lätt generad över den magnifika matsal som någon förfäder lät bygga där tidigare den öppna loggian låg. Han ursäktar den som en “folly” (lättsinnigt byggnadsverk utan större praktisk funktion), något som understryks av en illusionsskapande målning i en alkov på ena kortsidan och en stor spegel på motsatta väggen. Den totala effekten skapar en osäkerhet om rummets storlek.. Det är bara vid högtidligare tillfällen som familjen använder den här matsalen.

Bland de många intressanta föremålen märks särskilt en gyllene bärstol som användes på 1700-talet för att bära omkring generalen för galärerna och ett stort, hemligt familjealtare som i tider av religionsförföljelse på ett sinnrikt sätt kunde fällas ihop till ett neutralt skåp. Familjealbumen hänger runt om på väggarna i form av porträtt och markisen hinner under rundvandringen berätta många historier som ger de avbildade liv.

I trapphuset sitter en målning som ser ut att vara en klassisk allegori med moln, änglar, draperier och blixtar. Det är lite överraskande att upptäcka att det är en hyllning till elektriciteten, Miss Electricity, utförd för att fira ankomsten av el till huset 1918.

https://i0.wp.com/mw2.google.com/mw-panoramio/photos/medium/70878613.jpg

Trädgården på baksidan lär vara unik i Valletta. Det var ont om plats när staden anlades på udden och några privata trädgårdar tilläts inte. Det sägs om maltesarna att de gärna gömmer undan sina rikedomar och att månget patricierhem kan innehålla dolda konstskatter till stort värde, så det är väl tänkbart att man här och där lyckats dölja några kvadratmeter dyrbar trädgårdsmark. Mot den här bakgrunden av hemlighetsmakeri framstår familjen de Piros tilltag att öppna sitt hem för totala främlingar som alltmer anmärkningsvärt.

Dag 153 – Malta: Valletta.

https://i0.wp.com/www.maltavista.net/img/photo/images2/ntom_111.jpg

Maltas huvudstad Valletta ser på kartan ut som en renässsansstad baserad på det strikta romerska rutsystemet.  Vinkelrätt korsande gator fyller helt den breda udden mellan Grand Habour och Marsamxett Harbour, nio kvarter på bredden och tolv på längden.

https://i0.wp.com/www.maltainsideout.com/wp-content/uploads/2009/06/valletta-steps.jpg

Men i verkligheten väntar en överraskning. När staden grundades 1566, av stormästaren Jean Parisot de la Valette, var det meningen att marken skulle jämnas ut, men det visade sig alldeles för dyrt och omständligt. Med resultat att många av Vallettas trånga gator slänger sig ut i hissnande raviner mellan byggnaderna. I flera fall är det så brant att trottoarerna fått speciella trappsteg.

https://i0.wp.com/www.meetmalta.de/wp-content/uploads/2012/05/Casa-Rocca-Piccola-26.jpg

Mitt i en sådan backe, vid Republic Street 74, ligger Casa Rocca Piccola, det enda av de gamla patricierhusen på Malta som det är möjligt för allmänheten att komma in i. Det är inte frågan om ett museum, utan ett privat hem som fortfarande är bebott. Möjligen är detta unikt i världen, att invånarna i ett hus av den här storleken låter främmande människor vandra igenom deras rum varje dag (utom söndagar och helgdagar). Det är vanligare att ägare till stora engelska herrgårdar låter upp delar av sitt hus för turister, så att extrainkomsterna ska göra det möjligt att bo kvar.

Även om Casa Rocca Piccola, som namnet antyder, är mindre, så är orsaken densamma.

https://i0.wp.com/www.inspiredluxuryescapes.com/assets/Uploads/malta-valletta.jpg

https://i0.wp.com/www.lonelyplanet.com/maps/europe/malta/valletta/map_of_valletta.jpg

Dag 152 – Malta & Gozo.

https://i0.wp.com/cdn3.vtourist.com/6/1940378-Mosta_View_Mosta.jpg

Malta har nästan en kyrka för varje dag på året. Till Mosta, mitt på ön, hittar man lätt eftersom kupolen till St Marys syns vida omkring. Den Pantheon-inspirerade byggnaden träffades 1942 av tre bomber, två av dem studsade på kupolen och hamnade på torget framför, utan att explodera. Den tredje föll genom taket och rullade runt på golvet mitt under en fullsatt gudstjänst. Inte heller den utlöstes. I dag kan man se på miraklet i ett sidorum.

https://i0.wp.com/www.bestourism.com/img/items/big/7395/Rotunda-of-Mosta_the-Replica-of-the-bomb-which-pierced-the-dome_11573.jpg

Den mindre ön Gozo i norr är mycket lokalpatriotisk och känner sig ofta överkörd. Man gör klokt i att inte säga “Vad det är vackert här på Malta.” om man befinner sig på Gozo. Gozo kallas faktiskt ibland för Maltas Irland.

Malta_Gozo_Victoria

http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/0/06/Cathedral_Victoria_Gozo_Malta.jpg

I katedralen i Gozos huvudstad Victoria finns en fejkad kupol. När man går nedför mittgången ser den ut som vilken kupol som helst, men från sidan ser man tydligt det falska perspektivet, målat av Antonio Manuele. Och från stadsmuren kan man se på taket att inte den minsta puckel sticker upp.

https://i0.wp.com/imgc.artprintimages.com/images/art-print/nick-servian-interior-of-dome-gozo-cathedral-rabat-victoria-gozo-malta-europe_i-G-64-6414-ILX9100Z.jpg

https://i0.wp.com/www.malta.com/media/en/attraction/beaches/gozo/azure-window-inland-sea-dwejra-bay/the-azur-window-in-dwejra-bay-gozo.jpg

https://i0.wp.com/img1.fotoalbum.virgilio.it/v/www1-1/151/15117/24594/MaltaGozoDwejraBay-vi.jpg

En av de stora sevärdheterna, Dweira Bay (Den blå lagunen), ligger på Gozo. Hela miljön med branta stup och vattenpassage genom klippan in till en skyddad sjö spelade en stor roll i Robert Altmans Popeye (Karl-Alfred) med Robin Williams i titelrollen. Filmens knasiga by är i dag förvandlad till en turistattraktion, Popeye Village.

http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/e/e8/Popeyvillage.jpg

https://i0.wp.com/www.malta-information.com/images/maps/map.jpg

Malta och kriget.

https://i0.wp.com/i.telegraph.co.uk/multimedia/archive/01632/Royal-Opera-Theatr_1632554c.jpg

Malta bombades hårt under andra världskriget och ruinerna av Royal Opera House, i början av Republic Street i Valletta, minner fortfarande om den tiden. Lascaris War Rooms, ett krigsmusem inrett i den gamla försvarsmuren, visar med hjälp av dioramor, modeller, kartor och bilder hur ön försvarades.

valletta

Mussolini var ute efter Malta. De första bombräderna efter krigsförklaringen den 10 juni 1940 gick till den strategiskt viktiga ön. Med tyskarna i Nord-Afrika var Malta en utsatt försvarspunkt, mitt på den engelska rutten emellan Gibraltar och Egypten. Klockan 7 på morgonen den 11 juni gick det första flyglarmet.

http://www.ww2incolor.com/d/745234-2/Malta_7500m

I mars och april 1942 släpptes dubbelt så många ton bomber som ett helt år i London när blitzen var som värst. Raiderna pågick dag och natt i 154 dygn (jämfört med Londons 57 dagar) och 6 700 ton föll enbart över Grand Harbour (jämfört med de 260 ton vid den beryktade raiden över Coventry i England).

Många händelser var som hämtade ur krigsfilmer, som den pilot som flög igenom den egna spärrelden för att skjuta ned ett tyskt plan. Han klagade vid landningen på den bristande försvarseffektiviteten, men hans plan var helt oanvändbart efteråt.

https://i0.wp.com/ww2today.com/wp-content/uploads/2012/07/spitfire-refuel-malta.jpg

Eller den amerikanska undsättningen när 74 Spitfires flög in från ett hangarskepp. För att klara sträckan tog man bort alla vapen och satte in extra tankar med bränsle. När de landade på natten hade de kvar mindre än 90 liter. Tyskarna hade fått underrättelser om förstärkningen och planerade att attackera planen på marken medan de utrustades. Men två soldater och två flygare tog emot varje plan och tankade och bestyckade dem på sex minuter. Det var några förvånade tyskar som dök upp nästa dag och förlorade 30 Stukas. Mängden av guppande gummiflottar med nedskjutna tyskar mellan Sicilien och Malta blev till slut så påtaglig att engelsmännen började tänka på regattan i Henley.

De allierade använde Malta som bas för invasionen av Sicilien sommaren 1943. Den 8 september kom beskedet att den italienska flottan kapitulerat. Det råkade sammanfalla med en helgdag för Jungfru Maria och årsdagen av segern över turkarna efter den stora belägringen av Valletta 1565.

https://i0.wp.com/histclo.com/imagef/date/2010/04/mal-ruin01s.jpg

Dag 151 – Malta.

https://i0.wp.com/maltasegwaytours.com/site/wp-content/uploads/2013/06/Malta.jpg

Malta-noja är det lätt att drabbas av. En urinvånare berättar att en hel del turister har svårt att klara av den enformighet som skapas av att alla byggnader är uppförda med öns eget byggnadsmaterial, de sandfärgade kalkstensblocken. (Det är intressant att föreställa sig att ju mer man bygger, desto mindre blir ön.) Den platta, karga naturen och husen smälter samman till en kontrastlös 316 kvadratkilometer stor yta med en befolkning på 350 000. Men det finns även de som förälskar sig i ön och ständigt återvänder.

https://i0.wp.com/www.design-moderne.com/wp-content/uploads/2012/08/the-balconies-of-Republic-Street-Valletta-Malta-.jpeg

Vi upptäckte efter ett par dagar att vi nog tillhörde den förra kategorin, och vi tog tacksamt emot alla alternativa färgupplevelser som kom i vår väg – de målade träbalkongerna i huvudstaden Valletta (särskilt imponerande längs Old Theatre Street) och fasadernas många portar, som på vissa ställen satt så tätt att det inte fanns plats för någon väggyta emellan dem (Old Mint Street är ett bra exempel). Ofta var en sjungande fågel placerad i en bur i det öppna fönstret ovanför dörren (West Street var ovanligt livligt) – som dörrvakt – eller som underhållning – eller bara för att lufta dem? Annars tar maltesarna gärna med sig sina bevingade husdjur i små burar när de går på promenad.

https://i0.wp.com/d3p1chd7tgpadi.cloudfront.net/blog/wp-content/uploads/2011/09/Doorways-Valletta-Neil_Alexander-05.jpg

Vi kände igen många miljöer från Palace of the Grand Masters i den senaste (amerikanska) versionen av Greven av Monte Cristo, den fridfulla, trädbevuxna Prince Alfred’s Court och den breda, ståtliga korridoren. Från karmelitkapellet hörde vi mässande röster, någon övade på ett piano och en hund skällde i en av de stora väggobelängerna. Det är en magisk miljö

https://i0.wp.com/i1.trekearth.com/photos/69989/dscf0813.jpg

https://i0.wp.com/www.themaltaexperience.net/wp-content/uploads/2011/05/Malta-Experience_-Palace.jpg

https://i0.wp.com/www.malta.com/media/en/attraction/culture/palazzo/the-grandmaster-s-palace-the-state-rooms/corridor-with-armours-in-in-the-grandmaster-palace-in-valletta.jpg

Huvudgatan i Valletta, Republic Street, sammanfattar genom sina namnändringar öns historia. Från början kallades den Strada San Giorgio, under den franska ockupationen Rue de la République, senare Strada Reale och under den engelska perioden Kingsway. Gågatan används ofta för processioner och den kantas av klubblokaler för olika föreningar, som gärna välkomnar turister till sina restauranger eller barer. Malta Labour Party skyltar med “Bar 1st floor – tourists welcome.”