Sammanfattning

Den här bloggen börjar leva igen när jag publicerar texter bortom Europa. Först kommer den delen av Turisthistorien som berör resten av världen

Europaresan från Edinburgh till Istanbul är slutförd. I verkligheten gjordes dessa resor i en helt annan ordning under en 30-årsperiod. De flesta av texterna har varit publicerade i Göteborgs-Posten.

Här är länkar till de olika länderna.
Skottland
England
London
Themsen
Wales
Isle of Man
Turisthistoria
Danmark
Holland
Belgien
Tyskland
Österrike
Schweiz
Italien
Malta
Grekland
Turkiet

HÄR ÄR MINA ANDRA BLOGGAR

Göteborgs Biografer
Biografer i Sverige

Biografrepertoaren i Göteborg
Filmpremiärer i Sverige
Bortom bioduken – mina filmartiklar under 30 år
Film history – a chronicle
The other film history – the women

Agoraspeaks – funderingar kring nya filmer, böcker, vernissager, mässor och annat
Barn på väg – möten med barn
Göteborgs-loggen – mest bilder från livet i Göteborg, vernissage, festivaler, händelser
Göteborgs-loggen 2 – mer bilder

Annonser

Dag 154 – Malta: Mötet med greve Kinski på Fort St Angelo.

https://i0.wp.com/thumbs.imagekind.com/member/d1749405-cb33-4b8a-83e1-90c74fb98050/uploadedartwork/650X650/1198dea4-c7c1-483d-b782-bc3d4a8d6ff1.jpg

För en del år sedan gav den maltesiska regeringen sitt tillstånd till att Malteserorden får använda det övre planet av Fort St Angelo som ambassad. Så vår första fråga till greve Kinski var om det ingick i en plan som skulle se till så att fredsbeslutet i Amiens (som bestämde att Malta skulle ges tillbaka till riddarna) äntligen skulle efterlevas, men hans allvarliga korta “Nej” talade tydligt om att det här var inte något man skämtade om.

Det var en stilla, enkel värdighet kring den man som tog emot oss, vi blev inte förvånade när vi senare fick veta att han var munk. Han satt vid ett litet arbetsbord med uppkavlade skjortärmar och fönstret öppet i ett fåfängt försök att fånga upp svalkande fläktar från Medelhavet.

Efter att riddarna blivit utslängda av Napoleon åkte i princip alla hem till sitt. När försöken att återfå Malta misslyckades tog man Rom som högkvarter 1834. Från 1870-talet tillät man att riddarna bildade olika nationella organisationer. Samtidigt inleddes ett etablerande av diplomatiska förbindelser med olika länder.

– Vi fick en egen byggnad i Rom 1834, som i dag är vårt världshögkvarter där inrikesaffärerna sköts. Våra diplomatiska förbindelser ökar, så att vi i dag är representerade i 80 länder.  Som ambassadör är min viktigaste uppgift public relation – att sprida information om riddarorden.

En riddarorden verkar något omodernt i våra dagar. Vad gör ni?

– Vi gör det vi alltid har gjort, hjälper sjuka och nödlidande.

Orden har egna flygplan som transporterar sjuka eller skickar hjälpsändningar till områden som drabbats av naturkkatastrofer eller krig.

Det finns även svenska riddare?

– Greve Sparre är den svenska chefen, jag ska ha ett möte med honom om ett par dagar. Om en svensk vill bli medlem är det till honom man anmäler sitt intresse. Man har 30 svenska medlemmar och 42 associerade.

Hur blir man medlem?

– Huvudregeln för medlemskap är att man ska vara katolik av nobel ätt. I dag är 65% av medlemmarna aktiva utan att uppfylla de kraven, men man ska kunna visa upp ett meriterande liv.

Är det fortfarande krav på att leva i celibat?

– Jag har varit gift och har två söner. Nu är jag änkling och munk. Det finns tre olika klasser i orden. Vi  är 40 i den1:a klassen, som kräver att man är ogift, men man behöver inte vara präst. Medlemmarna i den 2:a klassen kallas för Knights of obedience (Lydnadens riddare); den 3:e klassen är för övriga.

Det finns ungefär 10 000 medlemmar runt om i världen i den 2:a och 3:e klassen, men det är många fler som påstår sig vara tempelriddare, och då kan det i bästa fall vara fråga om en orden som erkänns av huvudorden, som The Venerable Order of Saint John i England, trots att de inte riktigt uppfyller kraven.

Men det finns ett stort antal falska riddare som bara ute efter att utnyttja namnet. De ger kanske lite i välgörenhet, för att dölja den verkliga aktiviteten

– Vi har en allians med närstående riddarordnar, som den engelska, för att driva en världsomfattande kampanj mot de falska ordnarna. I USA avslöjade FBI 22 organisationer som utnyttjade tempelriddarnas namn för att illegal verksamhet. För $22 000 kan man få ett falskt pass med diplomatstatus, vilket kan vara till stor hjälp för den som smugglar knark.

Under vår halvtimme hos greve Kinski störs vi bara en gång av telefonen, det är en grupp som vill komma på studiebesök. Kinski säger vänligt, men bestämt nej. Han får många förfrågningar. Nyfikenheten är stor när det gäller riddarnas återkomst till Fort St Angelo och Malta.

Sedan mötet med greve Kinski har ambassaden flyttat in till Valletta, fortet restaurerats och innehåller nu historiska och kulturella aktiviteter kring Malteserorden.

Hur det kommer sig att en organisation har ambassader runt om i världen utan att ha territorium diskuteras på den här Wikipediasidan.

https://i2.wp.com/www.conspirazzi.com/wp-content/uploads/2010/04/sammy-davis-knight-malta.jpg

Turisthistoria – Europa: Orientexpressen.

https://i1.wp.com/upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/a/a7/Aff_ciwl_orient_express4_jw.jpg/220px-Aff_ciwl_orient_express4_jw.jpg

Belgaren Georges Nagelmackers seger över konkurrenten Pullman ledde till att allt fler lyxiga tåglinjer etablerades i Europa. För att förverkliga drömlinjen till Konstantinopel behövde Nagelmackers komma överens med myndigheterna i Frankrike, Tyskland, Österrike, Ungern och Rumänien. Han lyckades få med kung Leopold II av Belgien i sina planer mot att kungen fick åka gratis på tågen så länge han levde.

1883 färdades den första Orientexpressen genom östeuropa till Giurji i Rumänien, där passagerarna fick ta färjan över floden och fortsätta till Varna vid Svarta havet. Därifrån tog båtresan till Konstantinopel 18 timmar. Längre fram kunde man resa vidare med Taurusexpressen genom Turkiet.

https://i1.wp.com/www.irtsociety.com/images/VSOEinstation.jpg

Att hitta snabba alternativ till de långa båtresorna mot Fjärran Östern och kolonierna blev allt angelägnare vid den här tiden. När Simplon-tunneln var klar 1906 ändrades Orientexpressens rutt till Paris-Lausanne-Brig-Simplon-Milano-Venedig där tåget stannade eftersom österrikarna vägrade släppa igenom det när det inte gick förbi Wien. Men alternativen var flera: från Venedig eller Brindisi kunde man fortsätta österut med båt och ville man ta en radikalt annorlunda väg fanns också den transsibiriska rutten som Nagelmackers etablerade 1908.

https://i1.wp.com/www.nationalturk.com/en/wp-content/uploads/2011/09/venice-orient-express-istanbul-nationalturk-1634.jpg

Vid sekelskiftet var kampen om vägen österut ett storpolitiskt maktspel. Fransmännen och engelsmännen hade kontroll över Suezkanalen vilket fick tyskarna att börja planera en alternativ järnvägssträckning från Tyskland till Bagdad och Basra. Kejsar Wilhelm II reste själv till Jerusalem 1898 för att förhandla med de turkiska myndigheterna. Märkligt nog anlitade han Thomas Cooks engelska resebyrå för arrangemangen.

Första världskriget satte stopp för alla planer och när kriget var över hade Österrike förlorat sin kontakt med Medelhavet, Balkanländerna hade skapats och turkarnas välde hade övergått i nya Arabstater.

Några äventyr som inträffat i verkligheten på Orientexpressens väg till Konstantinopel/Istanbul:
1891 överfölls tåget vid Cerkeskoy i Turkiet av banditer vars förtjänst uppgick till £50 000 och fem tyskar som gisslan, vilka så småningom inbringade £8 000. Året därpå utbröt en koleraepidemi i Turkiet, vilket ett tag hotade att stänga järnvägslinjen.

1901 uppförde sig Orientexpressen på samma sätt som Chicagoexpressen i filmen med samma namn, det vill säga den plöjde rätt in i en stationsbyggnad. Den här gången var det stationsrestaurangen i Frankfurt som fick ett besök. Omkring sekelskiftet insisterade kung Ferdinand av Bulgarien att framföra Orientexpressen med en vårdslös hastighet igenom sitt land. Han var tydligen tågentusiast.

https://i2.wp.com/media.npr.org/assets/img/2009/12/11/3426259_slide-abc0315c3cf15e122b02bc102b8cdde5063e3367-s6-c10.jpg

1929 fastnade tåget i snön och det tog fem dagar att undsätta passagerarna. Händelsen inspirerade Agatha Christie till Mordet på Orientexpressen. På 30-talet exploderade en bomb under tåget vid Biatorbagy-bron utanför Budapest. Officeren Sylvester Matsuka hade placerat ut bomben för att ”straffa ateister som reste med lyxtåg för att befria världen från kommunismen”. Han hängdes 1936. En av passagerna var Josephine Baker som hjälpte skadade medpassagerare.

1950 hittades kapten Eugene Karp död i en tunnel nära Salzburg. Han reste ofta med Orientexpressen tillsammans med sin vän Robert Vogeler, en misstänkt spion som arresterades av ungerska säkerhetspolisen.

Turisthistoria – Europa: Tåg

https://i2.wp.com/www.fotografgalerisi.net/GaleriSizdenGelenler4/404SibelCetin-SirkeciGari.jpg

I mitten av 1870-talet började järnvägsspåren lägga världen under sig på allvar. Syll för syll blev nya områden lättillgängliga för de ständigt växande grupperna av resenärer.

1874 öppnade tyskarna en linje in i Schwartzwald-skogen, vilken gick via Baden och Schaffhausen till nordöstra hörnet av Schweiz. Schweizarna själva började gräva tunnlar och så småningom skulle St Gotthard och Simplon invigas. I Italien utsträcktes järnvägen från Torino till Savona och från Genova till La Spezia och Piza; därmed kom Liguriska Rivieran inom räckhåll för turisterna.

På 1800-talet var nord-västra delen av Spanien populärare än Medelhavs-kusten. Tunnlar under Pyrenéerna och spårläggning genom de baskiska provinserna Asturias och Galicia ledde till att det blev lättare att resa till området.

1883 gjorde Orient-expressen sin första resa. Året efter införde fransmännen sovvagnar på sträckorna Paris-Genève och Calais-Bologna. Från och med nu blev det enklare att färdas på nätterna, därför att belysningen kunde ordnas genom ett system av dynamon och ackumulatorer. 1885 kom den första kupén för kvinnor på Lyon-linjen.

När den transsibiriska järnvägen byggts ut kunde det engelska imperiets tjänstemän ta sig till fjärran östern på en vecka istället för en månad till sjöss. Den kanadensiska trans-kontinentala järnvägen gjorde det lättare för japanska affärsmän att komma till USA och Europa.

Även jämförelsevis korta linjer byggdes, när de låg i sevärda områden, som t ex den cirkulära Vesuvius-banan eller bergsbanan upp på Jungfrau i Schweiz.

Man lyckades inte genomföra alla projekt. Georges Nagelmackers, Orientexpressens grundare, avsåg att fortsätta linjen genom Mellanöstern ned till Egypten, men kom bara till Smyrna och Alashav. Delsträckor öppnades mellan Jaffa och Jerusalem och i Egypten.

Tisdag 7 maj – Islington 5: Clerkenwell Green.

. . . emerging from a narrow court, not far from the open square in Clerkenwell, which is yet, called by a strange perversion of terms, ‘The Green’... ” (Oliver Twist)

Redan Dickens tyckte det var märkligt att kalla något för ”green”, när inte ett grässtrå fanns inom synhåll. Clerkenwell Green påminner mer om ett delikat parisiskt torg vid Montparnasse än om en rejäl engelsk ”village green”. Enstaka små träd, låga hus och Café St Pierre med café au lait och croissant fullbordar intrycket.

sessionhouse

I fonden av det svagt sluttande torget står Clerkenwell Sessions House (1779), tidigare den lokala domstolen, men numera hemvist för en frimurarloge. Ett gammalt vattentråg av sten påminner om att boskapen en gång i tiden drevs förbi här på väg till marknaden i Smithfield. I trängseln och stöket fick Oliver de första lektionerna i ficktjuvnad av Artful Dodger.

clerkenwell trough

Clerkenwell Green har en lång historia som centrum för politisk radikalism. På 180O-talet var det en mötesplats för chartister och självstyrelseanhängare. John Stuart Mills London Patriotic Club grundades här 1872 och torget var startpunkt för deras demonstrationer till Trafalgar Square. Första Maj-tågen utgår fortfarande härifrån. På 1890-talet öppnade William Morris den första socialistiska tryckpressen i England.

Längre norrut i Islington bodde Tom Paine (när han skrev den första sektionen av The rights of man), George Orwell och Daniel Defoe. Vid Marlborough Road öppnade Marie Stopes 1921 Mother’s Clinic, den första familjeplaneringsbyrån i England. Hennes bristande kunskaper om sexlivet i ungdomen gjorde att hon ville se till så att andra kvinnor inte skulle bli lidande därför att de inte visste tillräckligt om sina egna kroppar.

Mary Woollstonecraft har kallats för  den första feministen . En sammanfattning på några rader  kan inte rättvist spegla hennes märkliga liv. Hon flydde tidigt från ett hem där fadern trakasserade modern och försökte leva på det som stod till buds för ensamma kvinnor av god familj på den tiden: sällskapsdam, lärarinna, guvernant. I Islington startade hon 1784 en skola, först vid Upper Street, senare vid Newington Green, men den fick stänga efter två år.

Clerkenwells  och Islingtons radikala historia är förstås manifesterad på något sätt till  eftervärlden. Invid Clerkenwell Green står ett  tvåvåningshus. Man måste gå alldeles intill ringklockan för att se skylten: Marx Memorial Library. Både pietetsskäl och rädsla för repressalier gör att man inte annonserar sin verksamhet med stora bokstäver på fasaden.

Huset började sitt liv 1738 som en välgörenhetsskola för walesiska hantverkarbarn. Efter många år som pub och coffee house blev det 1872 hem för London Patriotic Club och 1892 flyttade Twentieth Century Press, det första socialistiska tryckeriet in. Lenin fick låna ett rum 1902-3 för att redigera Iskra (det ryska socialdemokratiska arbetarpartiets hemliga tidning), som smugglades in i Ryssland. Vid 50-årsminnet av Marx död 1933 bestämdes att inrätta ett permanent bibliotek till hans minne.

Så vem bryr sig om att besöka ett Marx-bibliotek i dessa dagar? Ganska många tydligen. Samlingarna innehåller inte bara kompletta Marx- och Leninverk, utan också böcker över arbetarklassens historia, sociala frågor och tredje världen. Även när Gorbatjov var på väg mot en marknadsekonomi, så var det hit till Marx-biblioteket som han kom direkt från flygplatsen vid sitt londonbesök 1984. Hans namnteckning har bleknat för länge sedan i gästboken i Lenins gamla rum.

Clerkenwell 7

Vad som kom att bli en dominerande bit av 1900-talets historia planerades till stor del i dessa Londonkvarter, när Lenin, Trotskij och andra revolutionärer träffades på pubarna för att lägga upp strategin. En engelsk polis gömde sig under ett möte i ett skåp i Crown and Woolpack för att avlyssna deras hemligheter. Tyvärr kunde han ingen ryska.