Turisthistoria:Jerusalem och tillbaka

Det här är det sista avsnittet av serien Turisthistoria. De tidigaste, europeiska, är ”inbakade” i respektive land på resan från Edinburgh till Istanbul. Klicka på länken på Startsidan.

Twain 1

Jerusalem har sedan pilgrimernas dagar fortsatt att vara ett ”måste” för turister i alla tider. Mark Twain skriver i sin dagbok att han snabbt fick nog av landskapets enformighet. Det Heliga Landets sevärdheter visade sig vara enkla byggnader vars storhet och rykte låg i vad som hade hänt kring dem, inte i hur de såg ut. Turisterna blev därför ofta besvikna.

Kring sekelskiftet tog det mellan fem och sex timmar att ta sig från båten vid Jaffa till Jerusalem. Rundturens tempo var ofta högt. På en eller två dagar försökte man klara av Salomons tempel, Staffans-porten, Hedron-bäcken, Absaloms grav, Omar-moskén, den Heliga gravens kyrka, riddarorden St Johns kyrka, Sion-porten, Kaifas hus, samt byarna Siloam och Betlehem.

I Betlehem kunde man se kvinnor hämta sand på en plats där enligt legenden Maria hade spillt mjölk när hon matade barnet Jesus. Sanden blev vit och kvinnor som är nära att föda tar lite av sanden varje dag och häller den i dricksvattnet på det att de själva ska välsignas med ett överflöd av mjölk.

twain

Taurus3.jpg

Det fanns ett tåg bortom Orientexpressen. Från Haydarpasa på den asiatiska sidan, mitt emot Istanbul, gick Taurusexpressen på 30-talet till Kairo, Jerusalem, Damas, Basra och Teheran. Ännu i början på 70-talet gick det att resa direkt till Bagdad.

När överste Mains slutade sin tjänst i Indien 1953 tyckte han att det skulle bli intressantare att återvända med tåg istället för att ta den mer enformiga sjövägen. Hos Thomas Cook i Bombay köpte han för sig själv, sin fru och sin fyra-månaders-baby alla erforderliga biljetter, inklusive sovplatser, matkuponger, hotellvouchers, transfers mellan stationerna och utflykter i Istanbul, Aten och Venedig.

Från Bombay seglade man den nionde januari till Basra varifrån man fortsatte över land till Bagdad där Taurus-expressen bordades. Restaurangvagnen kopplades på först vid den turkiska gränsen, men när den väl kom demonstrerades kupongsystemets effektivitet. Servitören hade en kopia av överstens matvoucher och plats var redan reserverad.

Samma tågtidtabell användes 1953 som 1941, med den stora skillnaden att tåget nu hade lärt sig att hålla tiden. Hydarpasa nåddes efter frukost på tågresans femte dag. Efter fyra dagar i Istanbul bordades Barletta för båtresan till Piraeus; järnridån i Östeuropa gjorde det opraktiskt att resa till Thessalonika med tåg, men detta innebar att man kunde ägna en vecka åt sightseeing i Aten.

Tåget lämnade Aten på förmiddagen och anlände till Thessalonike på kvällen, till Skopje nästa morgon, Belgrad den andra kvällen och slutligen Venedig den tredje dagens eftermiddag. Efter tio dagars uppehåll i gondolstaden anträdde man den sista etappen och inträffade slutligen på Victoria Station i London den 26 februari.

Resan hade tagit nästan två månader. Babyn var nu sex månader gammal och hade således tillbringat ⅓ av sitt liv på resa. Pappa Mains var förstås lokomotivintresserad.

Om man i dag [när detta skrevs] försökte ta sig till Indien med tåg, så skulle man inte komma längre än till Gaziantep i Turkiet. I Thomas Cooks Overseas Timetable är en fotnot placerad vid avgångstiderna i Syrien och Irak: ”Service temporarily suspended.”

Taurus

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s