Den 27 december 1927 lyfte det första planet, en De Haviland med tre Bristol Jupiter-motorer, från Croydon i England med Delhi i Indien som mål. Kapten Barnard var pilot och med på resan var kabinettministern Sir Samuel Hoare och hans fru (nedan t.v.), som förstås skrev en bok om sina upplevelser.
Bagage vid flygresor är alltid ett problem, men under pionjärtiden var det kanske knepigare än någonsin. Resenärer med tåg och båtar var vana att ha med sig enorma koffertar för att få plats med alla kläder som krävdes i olika sociala situationer. Dessa kunde förstås skickas landvägen i förväg, men om flygresan pågick i flera dagar, så gällde de att vara förutseende för att få plats med allt i en väska.
Lady Hoare packade en jerseykappa och kjol, en crêpe de chine-jumper, en ylletröja, en tweedkjol och svart aftonklänning med spetsar.
Den första mellanlandningen var i Dijon i Frankrike efter dåligt väder och gropig luft, men när man flög vidare var det så pass klart att Sir Samuel kunde se sin svågers villa i Cannes. Familjen vinkade till dem med näsdukar.
Malta blev nästa stopp och därefter flög man längs nordafrikanska kusten med en övernattning hos den italienske generalguvenören de Bono i ökenposteringen Khoms, utanför Tripoli. I Egypten landade man vid Aboukir, nära Alexandria där Samuel kommenterade och sade att det ”såg ut som Epsom Downs vid en derbydag”.
Innan färden fortsatte bytte man pilot. Kapten Woolley Dod tog dem vidare över Sinai och Mesopotamiens öknar. Närhelst man kom till en historiskt intressant plats gick man lågt och cirklade. Vid Persiska viken såg man Anglo-Persian Oil Companys anläggning i Abadan och kände till och med lukten av olja.
Efter ytterligare mellanlandningar i Bushire, Lingeh, Jask, Chahbar, Pasni och Karachi nådde man slutligen Delhi den 8 januari 1927, tretton dagar efter avfärden. De 9855 kilometerna hade avverkats med en hastighet som inte var mycket högre än en vanlig modern bils.
Från Edinburgh till Istanbul 