Rudyard Kipling förknippar vi inte i första hand med USA, men en gång bestämde han sig för att åka den långa vägen hem till England ifrån Indien. Vid ankomsten till San Francisco 1889 tog han in på Palace Hotel, det näst största hotellet i USA. (United States Hotel i Saratoga Springs var större.)
Hotellet hade öppnats 1875 och upptog ett helt kvarter med tre innergårdar och egen vattenförsörjning från artesiska brunnar. Kipling fascinerades av San Franciscos berömda kabelvagnar (invigda 1873) och gav sig inte förrän han hade åkt på varenda linje.
Efter en avstickare upp längsmed kusten ända till Vancouver bordade han en Pullman-vagn i Tacoma och följde Northern Pacific-järnvägen till Yellowstone. USA:s första nationalpark kom till 1872, men det var först när den transkontinentala järnvägen öppnades 1883 som parken började bli praktiskt tillgänglig för turister.
Thomas Morans akvareller och oljemålningar samt William H Jacksons fotografier från Yellowstones storslagna naturmotiv hade under 1870-talet skapat förväntningar. De skaror som kom till nationalparken samma år som Kipling hade visserligen haft en bekväm resa dit, men det var fortfarande förenat med strapatser att ta sig runt på det vidsträckta området, som sträckte sig från nordvästra hörnet av Montana in i de två angränsande staterna Montana och Idaho. Inte förrän två år senare skulle en 25 mil lång cirkulär väg bli klar och ett första klass hotell öppnas.
Kipling konstaterade att Mammoth Hot Springs Hotel bara var ”en enorm gul lada” och att de andra hotellen till större delen var ”träskjul”. Kring sekelskiftet började turismen erövra vilda västern på allvar. Atchinson, Topeka & Santa Fe-järnvägen drogs förbi Grand Canyon i Arizona, som blev en av de verkligt stora attraktionerna. För att hänga med tvingades Yellowstone förbättra faciliteterna.
Ett sidospår drogs 1903 från Northern Pacific-järnvägen ända fram till entrén till parken. Fler första klass hotell byggdes, bland andra Old Faithful Inn (1904). Samma år kom 13 000 besökare för att titta på självsprutande geysrar, heta källor, grottor, bergsformationer och vida utsikter. Året därpå var besökssiffran fördubblad.
Kipling fortsatte sin amerikaresa. Efter ett besök i Salt Lake City genomkorsade han Klippiga bergen på Denver & Rio Grande Western-järnvägen innan han slutligen kom till Chicago. På tåget skrev han: ”Jag älskar detta folk. Självsäkra, laglösa och lika slappa som de är självsäkra; men jag älskar dem.” Senare skulle Kipling gifta sig med en amerikanska och bo några år i Vermont.
Thomas Cooks resebyrå hade efter den amerikanska debutrundturen 1866 utvecklat en livlig reseverksamhet till alla delar av USA. Järnvägens utveckling, introduktionen av pullmanvagnen och européers och östkustbors nyfikenhet på vilda västern bidrog till en stark expansion under 1880-talet. Hotell, pensionat och annan service växte upp i turisternas spår. Den livligaste amerikanska konkurrenten till Cook, Raymond & Whitcomb, byggde egna hotell.
Det var inte bara grupper som hade nytta av Thomas Cook. Även individuella resenärer som Kipling fick sina resor skräddarsydda av resebyrån. Kipling blev en sådan betydelsefull kund att sonen John Mason Cook personligen tog hand om hans planering och bokning. Vid varje större resa var John nere vid järnvägsstationen eller kajen för att vinka av Rudyard. Vilken resebyrå tar hand om sina resenärer på samma sätt nuförtiden.
Från Edinburgh till Istanbul 