Guidebokens varning om att damer inte bör gå omkring lättklädda och med guppande bröst, ska tas på allvar. Flockar av män svärmar genom Istanbuls gator efter flickor som inte läst guideboken, antagligen i tron att de har något att sälja. Enligt vad jag låtit mig berättas dämpas inte heller de turkiska männens entusiasm av eventuella medfö1jande pojkvänner.
Turkiska kvinnor bär kroppsdöljande kläder, utom sex stycken som jag såg på en badstrand i Rumeli Kavagi, den sista byn innan Svarta havet på den europeiska sidan av Bosporen. De sex var de enda kvinnorna på stranden och antagligen mycket modiga eller frigjorda.
Från mitt bord vid den intilliggande restaurangen såg jag ett fascinerande skådespel. Under förrätten låg småpojkar i en ring kring två flickor i bikinis och gnuggade magen i sanden. Flickorna försvann till en mer dold del av stranden när fyra män med stor kikare slog sig ned vid bordet bredvid. När fisken anlände kom fyra damer ned på stranden och började klä av sig. Kikaren gick varm. Plötsligt blandades matoset av ett förtvivlans skrik. En av damerna hade glömt att sätta på sig sin bikiniöverdel och hon kämpade nu intensivt med att försöka få på sig tröjan för att dölja sin vita behå. Sedan gick hon iväg för att byta. När hon kom tillbaka hade hon på sig den minimalaste baddräkt, som inte är lika generande som underkläder alltså.
I Sverige (och andra delar av västvärlden) krävs det av männen att de biologiskt ska negligera guppande bröst på gatan, som egentligen är parningssignaler. När människan slutade gå på alla fyra fungerade inte längre kvinnans stjärt som parningssignal; som kompensation utvecklade naturen kvinnobrösten till en avbild av stjärten. Ur amningssynpunkt skulle de vara bättre om de var formade som spenar. Detta enligt Desmond Morris.
Vad händer med all denna uppväckta parningslusta, som av sociala, etiska, moraliska etc skäl (med ett ord konventionen) inte kan tillfredsställas? Är det inte rimligt att stalla krav på kvinnor att inte skicka ut parningssignaler om de inte är beredda på att pars sig. Den turkiska kroppsdöljande klädseln med slöja ar egentligen ganska förnuftig.
Från Edinburgh till Istanbul 