Dag 144 – Italien: Marzabotto.

marzab

Varför hade en liten italiensk stad döpt ett av sina torg till Piazza Hans & Sophie Scholl? Den korta uppgiften i en turistbroschyr gjorde mig nyfiken och jag anade genast något annorlunda, men mötet med Marzabotto blev inte riktigt som jag föreställt mig.

Den här texten är varken lättsinnig eller kul. Den beskriver den värsta massaker som utfördes på en italiensk civilbefolkning under andra världskriget.

I september 1944 var Florens befriat, bara någon timme söder om Marzabotto, på andra sidan Apenninernas svårtillgängliga terräng. Italien var inte längre en allierad till Tyskland och många män hade anslutit sig till partisanerna.

Så när de tyska soldaterna dök upp den 29 september fann de bara kvinnor, barn, ungdomar och gamlingar. De dödade dem. Utan någon anledning. 800 människor sköts. Och de placerade minor runtom i skogen. Så att männen som återvände efter kriget också skulle dödas, när de letade efter sina familjer. De allierades bomber dödade ytterligare 100-tals människor. Än i dag är trakten full av tomma hus.

https://i0.wp.com/images-01.delcampe-static.net/img_large/auction/000/067/699/062_001.jpg

I minnesbyggnaden Sacrario de Marzabotto ligger 771 avrättade begravda. 315 av dem var kvinnor och 189 barn under tolv år. Resten utgörs av tonåringar och gamlingar. Deras namn finns på väggarna med ibland så många som tio från samma familj. Medlemmarna i familjen Tondi var 3, 5, 8, 10, 13, 15 och 17 år.

En gammal dam, som vaktade minnesplatsen, pratade gärna och engagerat om människorna bakom väggarnas listor. Det yngsta offret, Franco Parselli, var bara en månad. I Tyskland, Japan och Afrika finns skolor uppkallade efter honom.

https://europaresa.files.wordpress.com/2013/07/6dfe1-img_4690.jpg

När min guide översatte om Bruna Zebris öde grät hon. Bruna var gravid i sjunde månaden. Man sprättade upp hennes mage, tog ut fostret, satte det på en påle och sköt på det – framför resten av familjen.

Det fanns tre överlevande i högen av lik, en 33-årig kvinna, Antoinetta Benni, som var lärare och nunna. Hon lyckades få två oskadade barn att ligga tysta och orörliga i 35 timmar bland döda släktingar, vänner och bekanta. Antoinetta Benni dog nyligen.

På de låga murarna vid sidan av trappan som leder ned till Sacrario sitter plaketter med namn på vänorter till Marzabotto: Coventry, Lidice, Tobruk, Guernica… platser som förenas genom terrordåd. De nyaste plaketterna är Srebrenica och London, London med anledning av bombdåden mot tunnelbana och buss, men texten nämner också blitzen 1940.

Den 21 april 1945 befriades Bologna. Min berättare, den gamla damen, var då 15 år och mindes ännu hur de polska soldaterna kom in i staden. Fyra dagar senare blev det fred i Italien.

När vi frågade efter Piazza Hans & Sophie Scholl var det ingen av lokalbefolkningen som visste något. Till slut fann vi en obestämd yta med ett skjul på ena sidan och tre parkerade bussar. “Largo” var nog ett bättre ord än “piazza” tyckte guiden. En skylt bekräftade att vi kommit rätt, med en förklaring att de var motståndskämpar i Tyskland.

Syskonen Hans och Sophie Scholl var ledare för Den vita rosen, en liten grupp gymnasister i München, som genom pamfletter protesterade mot Hitler och nazismen. De avrättades med giljotin den 22 februari 1943. Vid en tittaromröstning 2005 av tv-kanalen ZDF valdes syskonen till de fjärde viktigaste tyskarna genom tiderna. Otaliga skolor, torg och gator i Tyskland är uppkallade efter Hans och Sophie Scholl.

geschwscholl

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s