Italien: I Bologna för att restaurera.

facciata Cineteca

L’immagine ritrovata, filmlaboratoriet, ligger i den vänstra delen av den f d tobaksfabriken; till höger är Cineteca, som bl a arrangerar restaureringsfestivalen varje sommar.

Sedan starten 1992 har L’immagine ritrovata i Bologna blivit ett av världens mest välrenommerade laboratorier för renovering av film. 1999 fick man uppdraget att återställa Chaplins samtliga filmer till sitt ursprungliga skick.

Laboratoriet ingår i Cineteca som också består av två biografer, bibliotek och en forskningsavdelning, som 2005 tog hand om Pasolinis kvarlåtenskap. Året därpå bad Martin Scorsese om hjälp för att få sitt filmarv bevarat. Den yngsta film som restaurerats är den marockanska Transes från 1981. Så det är inte bara stumfilmer som behöver tas om hand för framtiden.

Laboratoriets fjorton anställda framställer nya arkiv- och visningskopior av cirka 30 långa och korta filmer varje år.

Bologna guests

Varje förmiddag samlades kursdeltagarna för en välbehövlig rast på innergården. Zuo Ying från China Film Archive gick ständigt omkring och fotograferade. Så mycket att han nog skulle kunna sätta ihop alla stillbilder till en rörlig film. Det är han som har tagit denna bild.

Vi var 30 elever från hela världen som kom till Bologna förra sommaren för att lära oss restaurera film. Det vat Thore från Norge, Anna från Finland, Anna från Sydafrika, Georges från Luxemburg, Rodrigo från Brasilien, Fumiaki från Japan och tre kineser, en thailändare och en massa tyskar, några till och jag. Alla vi och våra två månaders distansundervisning innan vi strålade samman, administrerades tappert av Elena.

https://i2.wp.com/www.ivid.it/fotogallery/imagesearch/images/caduta_di_troia_giovanni_pastrone_003_jpg_fxhn.jpg

Det var hett, det var språkförbistring och det var fyra veckor. Det var tufft. Under en månad invaderade vi L’immagine ritrovatas lokaler; personalen släppte sina vanliga sysslor, delade med sig av sina kunskaper, ibland med teckenspråk, och invigde oss i maskinernas hemligheter.
Vi delades in i fem grupper och fick en varsin film att restaurera, ja, på låtsas i varje fall, för en riktig restaurering tar betydligt längre tid. Vår filmhette La caduta di Troia, inspelad i Italien 1911 av Pastrone och Borgnetto.

Den första man gör vid en restaurering är att kontrollera att ingen annan redan har gjort det; det finns ofta flera kopior av samma film i olika arkiv i världen. Nästa steg är att försöka jämföra så många existerande kopior som möjligt för att hitta den som är bäst och fullständigast.

Så första dagen visade Martin och Laura hur man handvevar nitratkopiorna i ljusbord för att hitta  fysiska skador, trasig perforering och dåliga skarvar. Och upptäcka om det saknas scener. De två bästa kopiorna körde vi sedan parallellt i ett stort klippbord så att vi kunde jämföra scenlängder och bildkvalité.

Det krävs tidsödande forskning i manus, textlistor, stillbilder och annat sekundärt material för att få vägledning till hur den restaurerade kopian ska se ut.

https://i1.wp.com/www.immagineritrovata.it/imageserver/home_slide/files/immagini//servizi//servizi-slide//IMG_8341.JPG

Så övade vi oss på att reparera filmskador under Mariannas ledning. Ivan från Slovenien förälskade sig i en mycket gammal skarvapparat med fotpedaler. Den lät, och fungerade, som en giljotin, och innan varje skräll skrek han förtjust ut varningsrop till gravida Jeanne. Så höll det på i ett par dagar.

Innan en film kopieras måste den tvättas, annars kommer all smuts med på kopian. När den torkat gjorde vi med hjälp från Alessandro och Irene ett duplikatnegativ som framkallades och efter det vidtog en serie moment som man aldrig behöver tänka på när man kopierar en videofilm eller en datafil, som grading (ljussättning under Simones energiska vägledning) och färgkorrigering (à la Giandomenico).

Om originalfilmen var i färg försöker man återskapa den. Noel Desmet har uppfunnit en metod som gör att man kan få tintade sekvenser på ett betydligt enklare sätt än de som användes under stumfilmstiden. Desmet själv kom och undervisade och den gamle belgaren behandlades med uppenbar vördnad av laboratoriepersonalen.

https://i1.wp.com/www.davidbordwell.net/blog/wp-content/uploads/tinting-and-toning-chart-500.jpg

Ibland kan det finnas fördelar att ta till moderna, digitala metoder för att bättra på bild- och ljudkvalitén. Flera dagar ägnade vi åt att bekanta oss med de maskiner som krävs. Först ut är scannern (det svalaste rummet i heta Bologna) där Adriana digitaliserade filmen. Céline visade hur man lagar bildrutor genom att använda pixelinformation från omgivande rutor och Gilles demonstrerade hur ljudelement kan återskapas på motsvarande sätt. I slutändan återförs den “tvättade” filmen från fil till riktig filmremsa igen.

Det dystraste labbjobbet måste vara att göra den slutliga visningskopian ifrån det färdigrestaurerade negativet. Större delen av arbetet sker i fullständigt mörker. Vi var den sista gruppen den sista dagen och maskinen hade fått fnatt och sprutade ut sig helt andra färger än vi hade tänkt oss. Men vi det här laget var mångas överhettade hjärnor redan på väg hem från Bologna. Det är sjukt när termometern passerar normal kroppstemperatur.

Bologna alla

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s