Dag 122 – Italien/Schweiz: Tåg från Milano till Chur, del 1.

https://i1.wp.com/www.grandistazioni.it/cms-file/immagini/grandistazioni/MI_p_533x350.jpg

En söndagsmorgon på stationen i Milano betyder ofta att det är dags att åka hem. Den naturliga vägen för tågresenären är via St Gothard-tunneln genom Schweiz till Basel och vidare norrut. För de som befinner sig längre österut i Italien, Verona eller Venedig, så går det rakaste spåret hem genom Brenneropasset i Österrike till München.

Men för oss som föredrar det som inte är naturligt och rakt finns en bortglömd förbindelse som saknas på internationella tågkartor. På ett avlägset spår hittade jag ett övergivet gammalt tåg från kriget. Var det kanske ett museitåg? Nej, det stod Tirano på skyltarna. Jag klev på.

För tågluffare på väg till eller ifrån Italien är Berninaexpressen ett bortglömt alternativ. Till skillnad från de stora linjerna finns det inga direkttåg, men man kan komma från Milano till München med bara tre byten, i Tirano, Chur och Zürich.

Sträckan i Italien är en attraktion i sig. Det går bara fem till åtta tåg om dagen på den lilla bibanan. Den leder egentligen ingenstans.

På den stora stationen i Milano vimlade det av folk, trots att det var söndagsmorgon, eller kanske just därför, italienarna gör gärna helgutflykter med tåg, och det kan vara svårt att få sittplats. Men på tåget mot Tirano var det nästan tomt. Klockan var tio, och egentligen kunde jag ha tagit nästa tåg, två timmar senare, men det skulle anlända till Tirano bara sex minuter innan Bernina-expressens avgång. I Italien vill jag gärna ha minst 30 minuter på mig vid byten, och inte ens det räcker ibland på grund av de kraftiga förseningarna.

Efter Milanos förorter kom tåget snart till industriorten Lecco, och därifrån följde vi Comosjöns östra strand i hela dess längd. På andra sidan vattnet varslade höjderna om att vi lämnat Poslätten och att Schweiz låg runt hörnet.

Vid den norra ändan svängde tåget tvärt in i Sondriodalen och snart omslöts vi av berg på båda sidorna som kom allt närmare tills det såg ut som om det inte gick att komma längre. Då tog spåret slut och tåget stannade. Vi var framme i Tirano.

Tirano blev en chock. Hade jag hamnat i ett laglöst guldgrävarläger eller en badort vid Adriatiska kusten? Gatan från stationen kantades av restauranger och barer med aggressiv utspisning. Kypare drog med våld in turister som försökte gå förbi. Menyer och priser var på världens alla språk och valutor, inklusive japanska och yen.

Så var kom allt folket ifrån, tåget från Milano hade varit nästan tomt. Jo, en av Schweiz’ mest spektakulära tåglinjer har sin slutstation i Tirano.

Tågen på Bernina-banan kommer med turister från St Moritz, Chur och Landquart. Nivåskillnaden är 2 kilometer och med hjälp av 55 tunnlar/gallerier och 199  broar lirkas tågen i vindlande banor upp ovan trädgränsen och ner igen.

https://i0.wp.com/upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/9/96/Bernina_express_in_partenza_da_Tirano.JPG/1024px-Bernina_express_in_partenza_da_Tirano.JPG

Bernina-stationen har en egen station i Tirano (430 m ö h). Innanför dörrarna befinner man sig tekniskt i Schweiz. Geografiskt är vi ännu i Italien, men väskor kan polletteras och tågen avgår i tid.

https://i1.wp.com/upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/d/d4/TiranoBerninabahn04.jpg

När vi lämnar stationen åker tåget direkt ut på gatan. Lite konstigt känns de mötande bilarna, särskilt i korsningarna. Sju minuter senare når vi Schweiz på riktigt. Vi färdas genom kastanjeskogar, tobaksplanteringar och vinodlingar. Naturen är ännu tam.

https://i1.wp.com/www.rail-info.ch/RhB-BB/pics/rhb5374.jpg

För att komma upp till Brusio (780 m) krävs speciella åtgärder. Här ser jag för första gången en naken spiral. Det är den enda i Alperna som inte döljs inne i en tunnel. Genom att gå i en vid 107 m lång cirkel kan tåget vinna höjd utan att stigningen blir för stor eller terräng förloras. En skulpturgrupp står mycket lämpligt mitt i loopen. Skulpturer ska som bekant helst betraktas från alla sidor. Innan vi tar farväl av den ser vi den även uppifrån.

https://i1.wp.com/cdn.tradebit.org/usr/stock-photos/pub/9002/1439599.jpg

Efter den långsträckta Lago di Poschiava åker vi ut på småstadsgator igen, i San Antonio och Le Prese. Om tåget får motorstopp mellan husen i La Prese skulle all trafik i dalen stanna upp.

I Poschiavo (1014 m) blir tåget plötsligt fullsatt. Antagligen varnas många turister för att åka ända fram till vulgariteterna i Tirano.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s