Dag 118 – Schweiz: Med Mark mot Zermatt.

https://i0.wp.com/www.lake-geneva-switzerland.com/wp-content/uploads//2012/02/leukerbad-burgerbad.jpg

Leukerbad (1404 m) har varit känt sedan medeltiden för sina hälsosamma källor (kalk och svavel), som lindrar hudsjukdomar och reumatism. Patienterna tillbringar flera timmar i sträck i vattnet med små flytande bord framför sig för tidningar, böcker och kaffekoppar. I dag är Leukerbad en så fashionabel turistort att vi passerade busstationen två gånger innan vi upptäckte den.

Twain stannade ett par nätter i Leukerbad och besteg bland annat en stegby. Vi hastade vidare. Förr i tiden ledde en smalspårig järnväg upp från dalbotten vid Leuk till Leukerbad, men den är ersatt med buss. Det var första gången vi åkte med buss på slingrande alpvägar, men vi hade läst i en av guideböckerna att de schweiziska busschaufförerna får en mycket noggrann utbildning.

https://i0.wp.com/images.gadmin.st.s3.amazonaws.com/n23691/images/detail_gross/leukerbad_albinen.jpg

Den långa, breda Rhône-dalen är omgiven av djupa, vilda sprickdalar med otillgängliga högplatåer. De flesta av de gamla stegbyarna har numera fått kontakt med resten av världen genom linbanor eller utsprängda vägar, men det existerar fortfarande platser som bara kan nås genom att man klättrar upp på en serie av stegar. De har sina fördelar, när fienden kom var det bara att dra upp stegen, men det måste också ha funnits nackdelar, särskilt sena kvällar med ihållande snöfall.

https://i0.wp.com/www.sbb.ch/content/sbb/en/desktop/bahnhof-services/am-bahnhof/standort/mehr-bahnhof/mehr-bahnhof-in-visp/_jcr_content/contentPar/completeimage_1/image.spooler.completeimage.553.jpg/1300644984603.jpg

I Leuk (623 m) stannade bussen vid perrongen. Vi gick fem steg över till andra sidan och tog tåget till Visp (651 m), längre in i dalgången, där vi klev av och lämnade stationen för att vänta på Glaciärexpressen på gatan framför stationshuset. De låter tågen gå lite hur som helst i Schweiz. Särskilt om de är smalspåriga och har viktiga namn.

Glaciärexpressen tar sig igenom en stor del av Schweiz på tvären, från Davos och St Moritz i öster till Zermatt i väster. En japan på Internet frågade om tågen gick åt andra hållet också och fick till svar: Nej, de monteras ner i Zermatt och byggs upp igen varje dag i Davos

https://i0.wp.com/mw2.google.com/mw-panoramio/photos/medium/53644277.jpg.

Mark Twain tog häst och vagn från Leukerbad till Leuk och sedan tåg till Visp för en sex timmar lång promenad i regn upp till St Niklaus (1127 m). Med tåg tar det 37 minuter, men järnvägen invigdes först tolv år efter Twains besök. Från fönstret såg vi lökkupolen på den kyrka som betytt så mycket för Twain: Kyrkklockan började ringa 4.30 på morgonen, och att döma av den tid den fortsatte att ringa så tar det en god stund för en schweizisk syndare att få in inviten i sin skalle.

https://i0.wp.com/images.gadmin.st.s3.amazonaws.com/26758/images/buehne/Taesch_im_Sommer-1.jpg

Det finns ingen bilväg till Zermatt. Den slutar i Täsch, fem kilometer innan. Det enda sättet att komma vidare är till fots, med tåg eller helikopter. Under högsäsongen har man femtio förbindelser om dagen och 1985 invigde man ett signalsystem som tillåter att tågen kan gå med 80 sekunders intervaller.

Vi kom till Zermatt (1631 m) ungefär samma tid som Mark Twain: Vi nådde Zermatt tre på eftermiddagen, nio timmar från St. Nicholas. Avstånd, enligt guidebok, tolv miles; enligt stegmätare, sjuttiotvå. Vi var i bergsklättrarnas hjärta och hembygd nu, vilket allt synligt vittnade om. Snötopparna höll sig inte förmer, i aristokratisk reservation; de kröp inpå på ett vänligt socialt sätt…

Nu skulle vi erövra vårt sista berg.

Zermatt-Village

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s