Dag 117 – Schweiz: Jungfrau.

http://wandrairas.files.wordpress.com/2011/11/jungfraumap1.jpg

Mark Twain kom aldrig upp på Jungfrau. Antagligen gjorde han inte ens något  försök. Hans erfarenheter från det jämförelsevis lilla Rigi-berget var väl inte helt positiva och tanken på de fysiska strapatser förknippade med att ge sig upp i det vilda massivet vann över det sug som utsikten utövade – ett sug som alla som går omkring i Interlaken känner. Han ritade till och med av utsikten i en skiss där han försökte förklara fenomenet att snögränsen på Jungfrau till synes låg lägre än topparna på de mer närliggande bergen.

Det var vildare på hans tid. Världens första internationella gruppresa leddes av Thomas Cook från London den 26 juni 1863 med Schweiz och Jungfrau-regionen som huvudmål. Då var inte järnvägen byggd, men det hindrade inte de äventyrslystna pionjärerna. Miss Jemima Morrell skrev i sin dagbok om att vissa stigar bara var “en enkel fåra uthuggen i klippytan, precis lagom bred för en mulåsna.”

I dag går spåren nästan ända upp till toppen, så vi hade ingen anledning att hålla emot när berget lockade. Tanken på att få åka på vad som kanske är världens märkligaste järnväg gjorde att vi för en dag glömde bort Mark Twains fotspår.

Vädret är viktigt i Schweiz – och komplicerat. Väderleksrapporterna är liksom tredimensionella. Förutom den “horisontella” aspekten måste man också tänka vertikalt. För varje meter uppåt i höjd sjunker temperaturen, och förr eller senare passerar man nollpunkten. Var den punkten ligger anges dagligen i rapporterna. Den centrala alprygg som delar Schweiz gör att vädret ofta är helt annorlunda på de båda sidorna, en aspekt som blir viktig de dagar man korsar ett pass från den ena till den andra sidan och kanske har polletterat större delen av resegarderoben. Flera TV-kanaler har kontinuerlig direktsändning från kameror utplacerade på de mest kända topparna och i de större turistorterna, så att man redan i hotellrummet på morgonen kan se hur vädret ser ut på utflyktsorten. Att åka upp till en topp omgiven av dimma eller moln är ingen större mening. Det visste vi redan av egen erfarenhet.

Det känns konstigt att förbereda sig för snö och minusgrader när det är sommar. Två obligatoriska detaljer i utrustningen när man besöker ett snötäckt berg är solglasögon och sololja. Så på vägen till stationen kompletterade vi i en affär med skyddsfaktor 6.

https://i0.wp.com/www.bahnbilder.de/bilder/interlaken-38148.jpg

Det tog inte lång stund innan vi upptäckte att det fanns japaner överallt i Schweiz, särskilt i Interlaken, där de med sina 22% utgör den största utländska  turistgruppen. Restaurangerna har menyer på japanska, och tågets högtalare upprepade informationen på detta tungomål när vi 8.32 gled iväg på den smalspåriga rälsen (tab 312). Vår startnivå var 567 meter.

https://i2.wp.com/upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/2/2f/WilderswilStation.JPG/220px-WilderswilStation.JPGEfter bara fem minuter var vi framme i Wilderswil (584 m) vid öppningen till dalen omgiven av två portalberg, väktare över alplandskapet bortom. De som har verkligt ont om tid kan här byta och ta bergjärnvägen (tab 314) på mindre än en timme upp till Schynige Platte (1965 m).

https://i0.wp.com/mw2.google.com/mw-panoramio/photos/medium/25813676.jpgTio minuter senare, i Zweilütschinen (652 m), delade sig spåret. Den ena halvan av tåget fortsatte i dalen rakt fram till Lauterbrunnen, medan vår del svängde upp i skogen på baksidan av Schynige Platte. Den här y-liknande linjen, som invigdes 1890, utgör den första delen av erövringen av det vilda berget med tåg. Jungfrau försvann bakom Männlichen, berget som skiljer de båda dalgångarna åt, och tåget började dansa fram och tillbaka över en bilväg och en älvfåran Schwarze Lutschine i den smala passagen.

https://i2.wp.com/img1.etsystatic.com/013/1/6244670/il_570xN.459692377_aabn.jpg

Utsikten är begränsad på den här sträckan, vilket gör att kontrasten blir maximal när loket efter en kraftryckning och lite kugghjulsdrift tagit oss upp till Grindelwalds (1034 m) överväldigande omgivningar med Wetterhorn (3708 m) och Mettenberg (3104 m) alldeles ovanför bygatan. Den beryktade norra sidan av Eiger (3974 m), med mer än 50 döda på sitt samvete, avslutar panoramat. Clint Eastwood klättrade omkring där i The Eiger Sanction (1975). Grindelwald är en av de populäraste turistorterna i den här delen av Schweiz.

http://shortfinal.org/pics/2007EuroTrip/gallery2/images/Train%20station%20with%20a%20view%20-%20Grindelwald%20(Switzerland).jpg

Här var det dags att byta till den andra tågetappen, Wengenalp-järnvägen öppnades 1893 som en förbindelse mellan Grindelwalds och Lauterbrunnen, de båda slutstationerna på “Y-järnvägen”. Med sina 19 km är det den längsta kugghjulsbanan i Schweiz.Efter 45 minuter nådde vi Kleine Scheidegg (2061 m). Ungefär samtidigt anlände de som hade valt att åka över Lauterbrunnen från andra hållet och vi bytte alla, utom fotvandrarna till tåget på den tredje och sista etappen.

https://i2.wp.com/afcvacations.com/AFCTours/Images/GfxPkg/swissvillagestrain.jpg

Nu befann vi oss på en långt högre höjd än vår första topp dagen innan, men ändå var vi bara vid foten av Jungfrau. Det fanns inget visuellt som bekräftade att vi var så högt upp, men det kändes i kroppen att alpängarna och sluttningarna runtomkring låg en bit ifrån havsytan. Solen sken, men sommarvärmen hade förvandlats till en sval vårdag.

Så här rakt underifrån såg berget högre och brantare ut. Att vi skulle kunna ta oss upp ditt med tåg verkade vara en omöjlighet. Att någon överhuvud taget hade kommit på tanken att det skulle vara möjligt tedde sig som största vansinne.

https://i1.wp.com/cdn.c.photoshelter.com/img-get/I0000wvXF29GrtJY/s/850/850/20100925-europe-2418.jpg

https://i0.wp.com/www.swissinfo.ch/media/cms/images/null/2003/06/sriimg20030627_3986292_0.jpgTåget gick rakt mot berget och efter tio minuter var vi framme vid Eigergletscher (2320 m) där vi försvann rätt in i klippan och påbörjade den branta stigningen inne i en tunnel. Sjutton minuter senare stannade vi vid Eigerwand för ett fem minuters uppehåll vid något som såg ut som en vanlig tunnelbanestation, men med en viktig skilllnad, det inte fanns ingen utgång. Några grottgångar ledde fram till fönster uthuggna i bergsväggen. Vi tittade ut inifrån Eiger och såg långt där nere Grindelwald och i fjärran de blå sjöarna kring Interlaken. Nu började det bli lite kyligt.

https://i1.wp.com/static0.akpool.de/images/cards/14/140715.jpg

Samma sak upprepades vid nästa stopp, Eismeer, men nu fylldes utsikten ut genom bergssidan av en evig issjö, Eigerglaciären. Det hade blivit förbaskat kallt och passagerna började riva i sina väskor och plockade fram tröjor, jackor, tjockare skor och vantar, utom några som försökte intala sig att de inte frös eftersom de hade “glömt” vinterkläderna.

https://i1.wp.com/myweb.tiscali.co.uk/jgrimbleby/jungfrau/Eismeer.jpg

Efter trettio minuter i tunneln var vi framme vid hela Europas ändstation, på höjden. Ingen annan järnvägsstation i Europa ligger högre än Jungfraujoch med sina 3454 meter.

Vi befann oss på sadeln mellan Mönch och Jungfrau, fortfarande under jord. De ursprungliga planerna var att bygga tunneln ända upp till toppen (4158 m), men man hade för många problem. Den första delen, fram till själva berget blev klar 1898. Man nådde Eigerwand 1903 och Eismeer 1905. Sedan tog pengarna slut och först 1912 nåddes Jungfraujoch.

https://i0.wp.com/www.switzerlandholidays.com/images/Swiss-jungfraujoch.png

Från den övre stationen leder ett system av gångtunnlar i olika riktningar, bl a till restauranger och ett ispalats med skulpturer i is (Sherlock Holmes och en sumobrottare), men vi ville komma ännu högre upp. Väderstationen Sphinxen. Europas högst belägna byggnad, fick en ny observationsterrass för några år sedan. Att komma ut på den på 3571 meters höjd, efter mer än en halvtimme i tunneln, var något av det mest hissnande vi varit med om.

https://i0.wp.com/images.gadmin.st.s3.amazonaws.com/n14127/images/buehne/jungfraujoch-2.jpg

På andra sidan Jungfrau är allting vitt, och svart där berget sticker fram. Den eviga snön täcker landskapet och mellan nya bergstoppar, som vi inte ens kunnat ana innan, har en glaciärflod stelnat.och bädden av frusen snö sträcker sig mot horisonten. Åt norr kan man se ända till Schwarzwald i Tyskland, men den utsikten kan ändå inte konkurrera med den främmande, tysta världen i söder.

Lite senare hittade vi ut ur berget och stod avvaktande på kanten av glaciären. En markerad stig lovade säker passage över till Möchsjochhutte, där man kan övernatta, men naturen kändes för vild och otämjd för att vi skulle våga oss på några äventyr.

Syret i luften är en tredjedel av vad det är vid havsytan och skyltar uppmanar till försiktighet, särskilt i trappor. På vägen ned till tåget togs en kvinna som hade drabbatts av syrebrist om hand.

https://i2.wp.com/www.pdnphotooftheday.com/wp-content/uploads/2009/06/swit_04.jpg

Tilllbaka nere vid Kleine Scheidegg valde vi den andra färdvägen, den mot Lauterbrunnen. Här passerar tåget över alpängar med Jungfrau tätt inpå. Guideboken berättade att det dräller laviner ner här under varma dagar. Vi väntade förhoppningsfullt men fick inte uppleva det minsta snöskred innan tåget svängde runt hörnet och in i den bilfria turistorten Wengen för att sedan störta ned mot den utsträckta byn Lauterbrunnen (806 m) omgiven av lodräta klippsidor.

https://i2.wp.com/swissholidayhouse.com/wp-content/uploads/2012/06/Trummelbach-Falls.jpg

Sju minuter med buss (Tab 311.15) härifrån, längre upp, ligger Trümmelbachfallen. Det lär ska finnas 70 vattenfall i hela dalen. Det kan tyckas att har man sett ett eller två, så har man sett alla, men inget fall liknar Trümmelbach. Det faller inne i berget i en vertikal grotta och i fem etapper. En bergbana tog oss upp halvvägs. Även de som vid det här laget tröttnat på vattenfall måste bli imponerad – och blöt. 20 000 liter vatten dånar genom berget varje sekund. Trappor och avsatser slingrar sig upp runt denna naturkraft tills man kan se ljuset från den övre öppningen.

18.27 var vi tillbaka i Interlaken igen. Nu kunde vi gå på Höheweg och titta upp på Jungfrau med andra ögon.

Härnäst: I Mark Twains fotspår på riktigt – en fotvandring till andra sidan.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s