Dag 117 – Schweiz: Med Mark i Interlaken.

https://i1.wp.com/mw2.google.com/mw-panoramio/photos/medium/26271305.jpg

Vi hade läst så många översvallande ord om Interlaken, och vi hade ansträngt oss så hårt för att försöka föreställa oss den i alla guideböcker prisade Höheweg, huvudgatan mellan de två järnvägsstationerna Ost och West, så vi borde ha förstått att det skulle bli en antiklimax när vi till slut gick där och släpade väskorna till hotellet.

Det är nog inte många som kommer till Interlaken för att besöka själva staden, det finns  schweisiska städer som har mer att bjuda på, i en trevligare atmosfär. Det är omgivningen som är unik. Det plana låglandet mellan de två sjöarna Brienz och Thun (inter laken = mellan sjöar) vid porten till dalgången upp mot Jungfrau har skapat en av världens bästa utsikter.

https://i0.wp.com/www.mediag4.com/media/switzerland/image/InterlakenCarriage-ride.jpg

https://i0.wp.com/www.mediag4.com/media/switzerland/image/InterlakenCarriage-ride.jpg

https://i0.wp.com/www.mediag4.com/media/switzerland/image/InterlakenCarriage-ride.jpg

https://i0.wp.com/www.mediag4.com/media/switzerland/image/InterlakenCarriage-ride.jpg

https://i0.wp.com/www.mediag4.com/media/switzerland/image/InterlakenCarriage-ride.jpg

Mark Twain kom dit på kvällen och beskrev uppvaknandet nästa dag i A Tramp Abroad: “På morgonen när vi tittade ut från våra fönster såg vi en underbar vy. På andra sidan dalen, och till synes helt inpå och nära till hands, reste sig det enorma Jungfrau, kall och vit mot en klar himmel bortom en öppning i det mer närliggande höglandet. Det påminde mig, på något sätt, om en av dessa kolossala vågor som plötsligt sväller upp intill ens skepp, till sjöss, med sin rygg och skuldror vita som snö, och resten av sina nobla proportioner strimmade nedåt av krämigt skum.”

Utsikten och läget är Interlakens största tillgång – och största förbannelse. Det är liksom ingen större vits att försöka konkurrera när blickarna hela tiden dras bortom stadens byggnader och monument till naturens egna under. Folk kommer hit för att göra utflykter.

https://i2.wp.com/www.passagesdeaftravel.com/swisstour13/interlaken-large2.jpg

Höheweg fungerar som en slags lång läktare. Vid den mittersta tredjedelen av gatan ligger ett stort fält, Höhematte, Interlakens motsvarighet till Heden i Göteborg, som man bevakar för att förhindra att den bebyggs. Det ger en helt obehindrad sikt mot de fjärran topparna, men samtidigt blir det liksom tomt i närmiljön. Det är ett bra exempel på hur själva staden alltför ofta kommer i andra hand, efter omgivningarna. I längden blir det lite enformigt att behöva gå förbi hela fältet innan man kommer in i de lite mer stadsliknande delarna av Interlaken.

https://i0.wp.com/www.buero-dlb.ch/files/webcontent/images/HotelViktoriaInterlaken.jpg

Det här är en påhittad bild. Jungfrau och Victoria hotell ses till vänster, men berget Jungfrau ligger i verkligheten till höger utanför bild, med den bästa utsikt från hotellens fönster.

Mitt på Höheweg ligger två klassiska lyxhotell, Jungfrau och Victoria, byggda åt det förra seklets viktorianska resenärer. Mark Twain bodde på Jungfrau “ett av dessa enorma etablisemang som det moderna resandets behov skapat på varje attraktiv ort på Kontinenten”.

https://i2.wp.com/www.carfree.com/design/pix/4sty140interlaken_grand-hotels-victoria-und-jungfrau.jpg

En typisk kväll började med middagen. “En av dessa servitriser, en kvinna på fyrtio, hade polisonger som nådde halvvägs ned till käken. De var två fingrar breda, mörka till färgen, ganska täta, och håret var en tum långt. Man ser många kvinnor på Kontinenten med ganska framträdande mustascher, men det här var den enda kvinnan som hade uppnått polisongers dignitet.

Efter middag fördelade sig gästerna av båda könen på hotellets främre veranda och i de ornamenterade trädgårdarna för att njuta av den svala luften; men när som skymningen djupnade till mörker drog de sig tillsammans in i den där mest sorgsna och högtidliga och tvungna av platser, den stora blanka salong som utgör centralattraktion på alla Kontinentala sommarhotell.”

 

Det blev snart tomt i rummet när ung nygift kvinna började tolka Slaget om Prag på det “klangande, hissande, astmatiska” pianot. Bara den unga brudgummen satt beundrande kvar, lyckligt omusikalisk.

https://i2.wp.com/images.gadmin.st.s3.amazonaws.com/n26168/images/angebot/victoria_jungfrau.jpg

I dag har Victoria och Jungfrau byggts ihop genom att gatan emellan dem fått ett tak och förvandlats till foajé. På baksidan har man lagt till en hel sportanläggning med tennisbanor, simbassänger och hälsorådgivning,  En balsal från Mark Twains dagar är bevarad i all sin prakt. Han tycks ha haft problem med golven: “Ställ ditt paraply på dessa polerade trägolv, vips är det omkull. Gå snabbt på dem, vips är du omkull.” (från anteckningsboken)

https://i1.wp.com/images.gadmin.st.s3.amazonaws.com/n26168/images/buehne/tell2.jpg

Varje sommar sedan 1912 – utom under de båda krigen – har Friedrich Schillers frihetsdrama Wilhelm Tell spelats i Interlaken i en spektakulär uppsättning med riktiga hästar, kor och getter bland rollerna. Det största lokala evenemanget, Unspunnen,  med över 2500 medverkande äger bara rum vart tolfte år. Nästa gång blir 2005.

Interlaken är platt, men hela plätten lutar. Vid Brienzsjön är höjden över havet 567 m för att vid Thunsjön sjunka till 564 m. Michelin gav oss ett förslag på hur man kan hantera problemet med att räkna ut Schweiz yta. Den officiella siffran är 41 300 km². Om landet formades om till en cirkel skulle radien bli 115 km, dvs om vi placerade mittpunkten i Göteborg skulle cirkeln gott och väl få plats mellan Karlstad och Helsingborg. Om Schweiz utjämnades till sin medelhöjd, om vi tog topparna och fyllde ut dalarna, så att hela landet blev platt, så skulle det ligga på en höjd av 1 350 m. Det skulle göra Schweiz ganska enformigt och dessutom blev det svårt att ta sig in och ut över gränsen. Allt det här var intressant, men det kastade inget ljus över det största problemet, att summan av alla mer eller mindre lutande småytor blir mycket större än totalytan. Vi gick in till turistbyrån för att få hjälp, men de visste inte heller hur det låg till, trots att de hade bott i Schweiz i hela sitt liv. De blev så fascinerade av problemet att de lovade att undersöka och höra av sig innan vi lämnade landet

Kring den västra järnvägsstationen får Interlaken lite av stadskänsla. Här hittade vi i ett litet skjul intill spåren där en hängiven tågmodellbyggare hade skapat en fantastisk värld. Överallt i lokalen rusade tåg fram, vissa sektioner var skalenliga modeller över kända schweisiska tågsträckor, på andra ställen fortsatte banan upp längs väggen och över broar under taket, till synes bara för att det var skoj att bygga. Känslan av improviserade, enkla lösningar på vissa ställen bidrog till charmen.

https://i0.wp.com/www.stayathome.ch/Helis/Helis_20070715_oT/IMG_1636_7_1_tmbn.jpg

Om man tittar noga i modellandskapet upptäcker man en trafikpolitisk underton, all biltrafik verkar stå stilla, stoppade av vägarbeten, kor eller bommar vid järnvägskorsningar. Några uppställda tågsäten, i full skala, fungerade som restaurangvagn för besökarna. Beställningen placerades på ett tåg som åkte iväg ut till köket för att strax återkomma med kaffe och tilltugg.

Unterseen lär vara den trevligaste och äldsta delen av Interlaken, på andra sidan spåren och ån, men dit hann vi aldrig. Vi gjorde för många utflykter, och nästa gång ska vi berätta om när vi var högre upp än någonsin förr och fortfarande hade mark under fötterna – på sätt och vis.

RHC12425

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s