Dag 116 – Schweiz: Med Mark från Luzern till Interlaken.

A Sachseln_am_Sarnersee_1900

Vårt helröda, smalspåriga tåg från Luzern till Interlaken passerade precis Alpnachstad i föregående avsnitt. Nu puttrade vi lugnt vidare intill Sarner Aa, en av de åar som förser Vierwaldstättersee med vatten, fram till Sarner See. Halvvägs längs den södra stranden. ligger Sachseln (472 m). Enligt Mark Twain ligger jultomten begraven här i bykyrkan. Han föddes i grannbyn St Niklausen.

A Giswil

Vid sjöns andra ände passerade vi Giswil (485 m), Schweiz’ geografiska mittpunkt. Det gjorde att vi kom tillbaka till ett problem som förföljt oss: Hur stort är Schweiz egentligen? Hur mäter man ytan på ett så kuperat land? Om man plattade ut Schweiz för att ordentligt kunna mäta alla ytor, så skulle det antagligen bli ett av Europas största länder och det hör man ju aldrig någon påstå, men om man inte alls tar hänsyn till berg och dalar, så blir ju summan av alla småytor, ängar och tomter och annat mycket större än totalytan. Ingen hade hittills lyckats förklara för oss hur det låg till.

The railway station Brunig Bernese Oberland Switzerland

Efter 30 minuters resa hade vi bara kommit 15 meter högre upp jämfört med Luzern, men nu närmade vi oss Brünig-passet och kugghjulen kopplades in som draghjälp. Det är något visst med dalgångar som smalnar av tills de tar slut. Det känns som om  man är på väg in i världens ände. Tåget krängde och svängde. Varje gång det såg ut som vi skulle stoppas av bergväggen hittade tåget en ny kurva att svänga in i. Till slut nådde vi upp i själva passet och lämnade dalen bakom oss.

 

Mark Twain, som färdades “i en oavbruten procession av frukthandlare och turistvagnar” hade redan i Luzern fått veta att utsikten på andra sidan passet, ut över den tvärgående Haslital skulle vara formidabel, och han påmindes om det flera gånger av mötande resenärer. I Kaiserstuhl behövdes ytterligare två hästar för att dra vagnen över den högsta punkten (1008 m). En och halv timme senare vaknade de nere i dalen..

De gick miste om utsikten mot Brienzsjön till höger, Meiringen med det nedre Reichenbachfallet till vänster och Oltschibachfallet rakt fram. Och bortom alltsammans de riktigt stora alptopparna. Eller kan det vara så att Twain tog till ett litterärt knep för att slippa skriva om det.

13.17 var vi framme vid Meiringen (595 m), en gammal stad som länge utgjort bas för resenärer på väg över pass i olika riktningar. Meiringen är marängens hemort, åtminstone enligt marängborna själva. Tåget bytte färdriktning och åkte tillbaka nere i dalen mot Interlaken, men vi steg av för att begå Meiringens två mest kända sevärdheter.

https://i2.wp.com/cdn4.vtourist.com/6/6044019-Spectacular_Aareschlucht_Meiringen.jpg

Aareschlucht (Aare-klyftan) ligger 4 km längre upp i dalen. Sedan istiden har älven ätit sig ned i klippan tills en 200 m djup och 1400 m lång ravin skapats. Solens strålar når ned bara en kort stund mitt på dagen. De tokiga schweizarna har byggt en stig igenom ravinen ett par meter över det brusande vattnet, ibland är den fastnitad direkt i bergvägen och på de smalaste ställena, där det bara är en meter mellan väggarna, går stigen till och med genom tunnlar.

https://i1.wp.com/images.gadmin.st.s3.amazonaws.com/90472/images/9580_Aareschlucht_2b.jpghttps://i0.wp.com/www.european-traveler.com/wp-content/uploads/2012/06/Aareschlucht-Gorge-in-the-Haslital12.jpg

 

En smalspårig järnväg (tab 474) eller flera busslinjer går till den bortre entrén till ravinen. Om man går från det här hållet, så kommer de riktigt vilda sektionerna som en klimax i slutet av promenaden, och sedan är det gångavstånd till den andra sevärdheten, Reichenbach-fallen.

https://i0.wp.com/images.switzerland.isyours.com/images/regular/reichenbach-waterfalls-cable-car.jpghttps://i1.wp.com/www.pippins.me.uk/2011%20Switzerland/images/2011-1021%20Reichenbach%20Falls-web.jpg

https://i0.wp.com/criminalbrief.com/wp-content/uploads/2008/07/falls-plaque.jpghttps://i2.wp.com/www.trussel.com/detfic/swiss.jpg

En kort bergbana (tab 2475) leder upp till litteraturhistoriens mest berömda vattenfall. Conan Doyle blev så imponerad av det vilda landskapet kring forsen att han senare, när han bestämt sig för att Sherlock Holmes måste dö, utnyttjade miljön för den sista kampen mellan mästerdetektiven och hans ärkefiende, professor Moriarty. Ett märke målat på den motsatta klippväggen markerar den exakta platsen.

https://i1.wp.com/mw2.google.com/mw-panoramio/photos/medium/40717011.jpg

I källaren till en kyrka inne i Meiringen har man byggt en exakt kopia av Holmes vardagsrum vid Baker Street 221b, den första och enda autentiska i världen påstår man. Vi undrar vad puben Sherlock Holmes i London anser om det. Holmes-temat exploateras verkligen i Meiringen: en staty över detektiven står, eller snarare sitter, på Conan Doyle-platsen och puben Sherlock finns vid Baker Street.

16.32 tog vi tåget från Meiringen och följde Aare den korta sträckan till Brienz (566 m) i ena änden av Brienzsjön. Detta är träsnideriets och fioltillverkningens hemort. Om ni har en träbjörn från Schweiz är det troligt att den är tillkarvad i Brienz.

https://i2.wp.com/images.gadmin.st.s3.amazonaws.com/n46829/images/detail_kl_interlaken/wasserfall-2.jpghttps://i0.wp.com/images.gadmin.st.s3.amazonaws.com/80038/images/buehne/236806_1_giessbach-1.jpg

Här bytte vi till en båt som lämnade kajen kl 17.07 (tab 3470). Tanken var att vi skulle stanna till en timme vid Giessbachfällen och sedan fortsätta med nästa båt till Interlaken, men i sista stund bestämde vi oss för att vi hade fått nog av vatten, och vi nöjde oss med att titta på de sju-faldiga trappstegsfallet från båten. Den sista kaskaden kastar sig rätt ut i sjön. En bergbana (tab 2470) går upp vid sidan av forsarna. Kanske hade vi börjat bli inspirerade av Mark Twains sätt att resa. Han skickade senare ut en scout från Interlaken till fallen, som kunde berätta för honom hur de såg ut.

18.24 nådde vi den andra änden av sjön och var framme i Interlaken. Vid det här laget var vi benägna att hålla med Mark Twain: “Vi körde buttra igenom Brienz, helt döda för dess förförelser i form av ett förvirrande utbud av schweisiskt träsnideri och det skrålande hoo-hooandet från dess gökur, och vi hade inte helt hämtat oss när vi skramlande passerade bron över den rusande blå floden och kom in i den vackra staden Interlaken. Det var precis vid solnedgången, och vi hade gjort resan från Lucerne på tio timmar.”

https://i1.wp.com/www.petrinaloh.com/wp-content/uploads/2010/08/Sunset-at-Seestrasse-Interlaken-Switzerland-A4-300x200.jpg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s