Dag 115-116 – Schweiz: Med Mark på Rigi.

https://i2.wp.com/lh4.ggpht.com/-0A9dp7SUhIw/TgmyXO-me0I/AAAAAAAAPWs/7Ty8iNCNjtY/%25283%2529%2520Bahnhofquai.jpg

“Under några dagar räckte det med att njuta av att titta på den blå Lucernesjön, och på högarna av snötäckta berg som omger den hela vägen… men till slut kom vi fram till att det var dags att få lite utflykteri gjort med hjälp av en ångbåt och att ta itu med Rigi till fots.”
(Mark Twain: A Tramp Abroad)

Mark Twain kom till Luzern den 12:e augusti och gjorde sin första utflykt den 15:e. Vi hade inte så gott om tid. Vårt första hotell låg inte bara på andra sidan sjön, utan långt uppe på Rigi. För oss, som knappast varit högre upp än Ättestupan på Hisingen i Göteborg (utomhus i varje fall), var tanken på att man skulle kunna bo på ett riktigt berg lite svindlande.

I kapitel 27 av A Tramp Abroad berättar Twain om båtresan över hela Vierwaldstättersee, till Fluelen och tillbaka, för att i nästa kapitel ge den berömda skildringen av problemen med att ta sig upp för Rigi i tid för soluppgången. I själva verket ägde inte båtutflykten rum förrän den 19:e augusti.

Vi återkommer till sjön senare, i samband med att vi berättar om Wilhelm Tell-expressen. Låt oss bara konstatera att vi lämnade Luzern från Bahnhofquai kl 17.30 (tab 3600) och lade till i Vitznau kl 18.34.

https://i1.wp.com/upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/8/83/Vitznau.jpeg

Vitznau med 930 innevånare är inträngd mellan stranden och berget. Inget är stort här, det skulle inte få plats. På miniatyrtorget strax innanför bryggan ligger en rangerkarusell så att de små röda vagnarna kan komma in i stallet under natten. Några steg rakt fram stod en av dem och väntade på oss. Sätena av trä var felbyggda. De med ryggen åt färdriktningen lutade bakåt så mycket att de kändes som att sitta i en tandläkarstol, de mittemot lutade framåt, så att de som inte höll emot med benen riskerade att glida ned på golvet.

https://i2.wp.com/mw2.google.com/mw-panoramio/photos/medium/40854726.jpg

https://i1.wp.com/images.gadmin.st.s3.amazonaws.com/n26283/images/buehne/7-vitznau.jpg

Bortom den lilla stationsbyggnaden skymtade något kyrkoaktigt och sedan kom den branta bergsväggen. Det var där vi skulle upp.

https://i2.wp.com/images.gadmin.st.s3.amazonaws.com/n34580/images/detailluzernbig/vitznau_schiffstation.jpg

Rigi-massivet är en utsträckt bergsrygg med den högsta punkten, Rigi-Kulm (1797 m), i norr. Det var ett populärt utflyktsmål långt innan järnvägen, hundratals turister tog sig upp varje dag, till fots, i bärstol eller på hästrygg. Redan på 1600-talet kom patienter till de medicinska baden i Rigi-Kaltbad, 300 meter nedanför toppen och efter att ett kapell byggts på Rigi Klösterli 1689 började det vimla av pilgrimer på berget också, 15000 varje år.

När ingenjören Niklaus Riggenbach sa att han skulle bygga en järnväg uppför Rigis sluttning blev han betraktad som vansinnig. Han patenterade i Frankrike 1863 ett system med kugghjul under tåget som grep tag i en sågtandad skena mellan spåren. På de mindre branta sträckorna stod de vanliga hjulen för driften, men där de inte räckte till grep kugghjulet i mitten in och hävde upp vagnarna, tand för tand.

https://i0.wp.com/www.galerie123.com/posters/t2067//rigi-bahn-luzern-vitznau-rigi-kulm.jpghttps://i1.wp.com/www.galerie123.com/posters/t1316//vitznau-rigi-bahn-fahrplan-1899.jpg

Den 21:a maj 1871 invigdes Europas första bergjärnväg. Man hade räknat med att 50000 passagerare skulle åka med tåget årligen, men redan första året översteg siffran 60000. Fyra år senare passerades 100000-strecket. I dag händer det att det kommer mer än en halv miljon. Grannarna på andra sidan berget kunde inte sitta  stilla och åse denna inkomstkälla, utan byggde en egen järnväg som blev klar 1875. Den sista biten mot toppen går de båda spåren bredvid varandra. I dag har man slutat konkurrera och erbjuder kombinationsbiljetter. Rigi-Bahns hemsida.

Rigi_Bahn

19.05 började vår vagn röra sig ut ur Vitznau (tab 603). I nästa ögonblick rätade bänkarna upp sig och allt annat blev krokigt. Vi hade börjat klättringen uppför berget och det var allra brantast på sträckan närmast sjön. Det var en märklig känsla av att övervinna det omöjliga när tåget hävde sig upp, meter för meter. Hus och stolpar i vår väg såg ut som om de var på väg att ramla omkull. Genom en optisk illusion verkar de luta tjugo till tjugofem grader. Det är så brant i början att tågen inte kan stanna vid den första stationen om det är för mycket passagerare med. (Resa på You Tube.)

https://i0.wp.com/commondatastorage.googleapis.com/static.panoramio.com/photos/original/27566637.jpg

På sjön hade vi färdats söderut längs med bergets fot. Nu åkte vi tillbaka diagonalt uppför sidan mot toppen i norr. Egentligen skulle vi ha bott på ett hotell allra längst upp, det har funnits ett där sedan 1816, men allt var abonnerat av en bröllopsfest, så vi fick nöja oss med ett i Kaltbad.

https://i2.wp.com/www.bergsonne.ch/texte/images/hotel_01b.jpg

19.23 steg vi av på 1453 meters höjd i bilfria Rigi Kaltbad. En elektrisk vagn mötte och tog oss uppför slingrande stigar till hotellet med det passande namnet Bergsonne. Trots att det började bli lite kyligt föredrog vi att äta middag på terrassen. Vi ville inte förlora ett ögonblick av utsikten ned mot sjön och bergen på andra sidan. Ett öronbedövande pinglande av koskällor kom från alla håll, men vi såg aldrig några kor, så vi började misstänka att man placerat ut högtalare för att skapa lokalfärg åt turisterna.

https://i1.wp.com/media-cdn.tripadvisor.com/media/photo-s/01/ef/4d/72/hotel-bergsonne.jpg

På natten utbröt ett åskväder. Blixtarna for fram över sjön, nedanför hotellet. Det var en ny erfarenhet.

Det korrekta sättet att bestiga Rigi Kulm är till fots och i tid till soluppgången. Redan i början av A Tramp Abroad skriver Mark Twain att de hade för avsikt att promenera igenom Europa. I Tyskland finner han alltid på ursäkter i sista stund, men i Schweiz går det inte att undvika i längden.

https://i1.wp.com/www.okthepk.ca/publicArchive/201203rigiBahn/images/mapRigiBahnen.gif

Twain hade Weggis, vid Vierwaldstättersee direkt nedanför Rigi Kulm, som högkvarter. Det monument man rest till honom i Weggis kan inte vara för hans alpina färdigheter. Sedan 1968 går en linbana (tab 2566) upp till stationen i Kaltbad, men på Twains tid var det fötterna som gällde.

Enligt hans guidebok skulle det ta tre och halv timme att gå upp. Den första dagen kom de inte särskilt långt och efter sex timmar tyckte de att det började bli för sent och återvände till ett värdshus för natten. Nästa dag gick det inte mycket fortare, men man nådde järnvägsspåren efter tre timmar och följde dem. “De var lagda rakt uppför berget med samma vinkel som en stege som står lutad mot ett hus och det verkade på oss som om det krävdes goda nerver för den som ville resa uppför eller nedför den.”

Tio minuter över sex kom de till Kaltbad och gick tidigt till sängs för nu var det soluppgången som gällde. “På morgonen både vaknade och slängde vi oss ur sängen i samma ögonblick och sprang och drog undan gardinerna; bara för att mötas av en bitter besvikelse: det var redan halv fyra på eftermiddagen.”

https://i0.wp.com/www.ads-eu.org/cms/images/history/fullsize/coveretching.jpg

De fortsatte upp mot toppen på kvällen, gick vilse i dimman, satte sig ned för att invänta bättre sikt, bara för att upptäcka att de suttit med ryggarna vända mot hotellet på Rigi Kulm. Nästa dag vaknade de av hornblåsare och rusade ut, men –  solen redan var uppe.

“- Femton minuter för sent, minst!, sa Harris [en fiktiv figur i boken], med en irriterad stämma. Solen är redan klart ovanför horisonten.   

– Det gör inget, sa jag, detta är det mest magnifika spektakel och vi kan i varje fall se hur den fortsätter att resa sig.
    —
Vi kunde inte tala. Vi kunde knappast andas. Vi kunde bara stirra i drucken extas och ta in alltsammans. Sedan utropade Harris –
– Va, – fanders, den håller på att gå ner!” Här är hela texten på engelska.

Till skillnad från Twain hade vi inga ambitioner att se soluppgången. Nattens oväder hade dragit vidare och solen var uppe sedan länge, även om den såg lite trött och disig ut. Efter en lång och grundlig frukost ovan molnen tog vi elvagnen ned till stationen för 9.40-tåget upp mot Kulm. Nu passerade vid över bergets rygg och kom ned i en liten sänka på ostsidan innan den sista stigningen mot toppen.

Rigi Kulm är ett klassiskt panoramaberg som början på en resa in i alpvärlden. Den ligger så att säga på tröskeln till de verkliga bjässarna. Vid klart väder kan man se ända till Titlis och Jungfrau. Tåget anlände till slutstationen på 1752 meters höjd kl 9.50. En minut tidigare hade dimman spritsat en liten ring kring oss. (Här är en Webcam.)

https://i0.wp.com/static.guim.co.uk/sys-images/Guardian/Pix/commercial/2009/2/4/1233765202185/Swiss-cities-Rigi-Kulm-001.jpg

HÄRNÄST: Vatten, väldigt mycket vatten och tåg – och lite maräng.

NOT: Luzern kan också stavas Lucerne. Vi använder konsekvent den stavning som överensstämmer med det språkområde platsen ligger i. När vi någon gång skriver Lucerne-sjön beror det på att vi citerar eller refererar Mark Twain eller någon annan engelskspråkig text. Schweizarna själva kallar sjön för Vierwaldstättersee. För att krångla till det heter den arm av sjön som ligger närmast Luzern Luzernersee.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s