Dag 115 – Schweiz: Luzern på eftermiddagen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det var fullt med sotare på gatorna i Luzern, stora och små, manliga och kvinnliga. Alla var helt svart klädda, vissa bar på hög hatt eller typiska sotarverktyg. Till att börja med såg det trevligt ut, men till slut blev de så många att det började kännas olustigt. Det var antagligen barndomens upprepade varning som undermedvetet tog sitt stryptag kring hjärtat. Vi hade hamnat mitt i en sotarkonferens på väg mellan möteslokalen och hotellet.

De klassiska sevärdheterna i Luzern, Bourbaki-Panorama (ovan), Luzerns lejon och Glaciärträdgården är praktiskt samlade i samma del av staden. Panoramor skapades på 1800-talet och blev med sina 360-gradersmotiv en populär föregångare till filmen (uttrycket “panorering” kommer härifrån). Det finns bara en handfull kvar av dessa visuella attraktioner i Europa, så vår besvikelse var förstås stor när vi upptäckte att den var stängd för restaurering. (Men man kan uppleva det på deras hemsida.)

Löwendenkmal Luzern

Löwendenkmal (Denkmalstrasse 4) är ett döende lejon, uthugget i sandstensklippan av Lucas Ahorn af Konstanz efter design av dansken Berthel Thorwaldsen, till minnet av de 760 schweiziska soldater som dog när de försvarade Frankrikes Louis XVI vid Tuilerierna i Paris 1792. Mark Twain kallade lejonet för “det mest sorgsamma och rörande stycke sten i världen”. Han fortsatte: “Hans storlek är kolossal, hans hållning nobel. Hans huvud är böjt, det brutna spjutet stucket i hans skuldra, hans skyddande tass vilar på Frankrikes lilja. Vinrankor hänger nedför klippan och viftar i vinden, och en klar ström sipprar ovanifrån ned i en liten damm vid foten, och i dammens släta yta speglas lejonet bland näckrosorna. Runtom finns gröna träd och gräs. Platsen är en skyddad, ostörd skogsglänta, långt borta från oljud, larm och bråk – och allt detta är passande, för lejon dör inte på sådana platser, och inte på granitpedistaler på allmänna torg inhägnade av tjusiga järnstaket.”

https://i2.wp.com/images.gadmin.st.s3.amazonaws.com/n30035/images/detailluzernbig/stadtbummel_idee_gletschergarten.jpg

Gletschergarten, som ligger alldeles intill lejonmonumentet, hade upptäckts bara några år innan Mark Twains besök. För tjugo miljoner år sedan täcktes Luzern av vatten, drygt femton miljoner år senare, under slutfasen av alpernas bildande, kom sandstenslagren på plats och för blott två miljoner år sedan hjälpte inlandsisen och stenblock till att forma jättegrytorna.

Den polerade klippytan, de stora stenbumlingarna och jättegrytorna är alla spår av isens aktiviteter. Ett av de mindre hålen upptäcktes av Joseph Wilhelm Amrein-Troller när han grävde en ny vinkällare 1872. Ett år senare hade ett stort antal stora grytor hittats på ett mycket litet område . De blev snabbt berömda. Den största är 9,5 m djup och 8 m i diameter. Avtryck av palmblad är bevis på att det en gång i tiden var mycket varmare i trakten.

gletscher

Direkt intill står ett sympatiskt gammalt hus i tre våningar med knarrande trappor. Här finns flera reliefmodeller, bl a den äldsta över centrala Schweiz från 1700-talet och andra föremål som illustrerar traktens historia.

https://i2.wp.com/upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/6/60/Luzern_Gletschergarten_4.04.02_04.jpg

På baksidan ligger en klippträdgård med trappor upp till en utsiktsplats ovanför lejonet. Den som vill ta sig dit den krångliga vägen kan försöka hitta igenom spegellabyrinten byggd 1896.

https://i2.wp.com/mw2.google.com/mw-panoramio/photos/medium/84037466.jpg

Verkehrsmuseum (Transportmuseet, Lidostrasse 5) fanns inte på Mark Twains tid. Det är Europas största transportmuseum med  mer besökare, drygt en halv miljon per år, än något annat musum i Europa. (Det är fri entré med en InterRail-biljett.)

Trots vår tidsbrist var vi tvungna att ta en titt. Vi lockades av de många märkliga biograferna, framförallt Swissorama med en 360°-filmduk och åskådarna stående i mitten. Det finns gått om ledstänger att klamra sig fast vid när åkturen över det schweisiska landskapet börjar. Utan fasta referenspunkter för ögonen kan kroppen faktiskt kastas omkull när synintrycken blir för hissnande.

https://i2.wp.com/images.gadmin.st.s3.amazonaws.com/n28468/images/detailluzernbig/verkehrshaus_filmtheater_c_verkehrshaus.jpg

Det krävs en hel dag för att börja göra museet rättvisa. Vi hann bara frustrerat gå förbi ingångarna till IMAX-biografen, radio- och TV-studion, planetariet, modellen över Gotthardtunneln (som man kan åka in i), Cosmorama (rymdfärdernas historia på 18 dukar) och Nautirama (multimedia om havet). Men det var omöjligt att slita sig från en vansinnig maskin som täckte en vägg. Ett fantasilandskap är uppbyggt av hissar, rännor, rulltrappor, plattformar, linbanor, katapulter, båtar, tåg, allt man kan tänka och genom hela härligheten rullar en kula.

https://i0.wp.com/www.swissmint.ch/upload/bilder/dokumentation/medienbilder/2005_gedenkmuenzenausgabe_kapellbruecke_luzern_3.jpg

Den trevligaste delen av Luzern är den gamla staden med små torg och smala gränder som leder ned mot Reuss. Den 200 meter långa Kapellbrücke var Europas äldsta träbro (1333) när den brann upp den 17 augusti 1993 efter att en liten båt som var förtöjd vid den hade tagit eld. Den är återuppbyggd igen och får väl numera betraktas som Europas yngsta replika av den äldsta bron.

https://i2.wp.com/www.traveladventures.org/countries/switzerland/images/lucerne-bridges06.jpg

Vi vandrade över den likaledes täckta Speuerbrücke (1408) och blev alltmer betryckta av Caspar Meglingers serie makabra bilder på dödstemat (1625-35) på gavlarna. Men utanför Jesuitkyrkan (1677), Schweiz äldsta barockkyrka, pågick ett Sound-of-music-liknande bröllop som fick oss att tro på livet igen. Ett musikband spelade, operettofficerare stoltserade och de väntande hästarna framför den blomsterprydda vagnen frustade. Från ett bord serverades sprudlande drycker. Vi bestämde motvilligt att vi inte kunde misstas för bröllopsgäster och slet oss från härligheten.

https://i2.wp.com/www.sk8nbike.com/images/Swiss_2007/Luzern_24_HD.jpg

https://i0.wp.com/cdn4.vtourist.com/4/3246756-The_funicular_to_Chateau_Gutsch_Lucerne.jpg

Några kvarter längre västerut leder en kort bergsbana (tab 2510)  upp till kaféet Château Gütsch. Till och med en sådan här liten bana, 3 minuters färdtid, finns med i tidtabellen. Med en lyxdessert framför oss på bordet och hela staden nedanför panoramaterrassen började vi känna oss filosofiskt belåtna med tillvaron.

https://i0.wp.com/media-cdn.tripadvisor.com/media/photo-s/02/1c/a6/05/restaurant-chateau-gutsch.jpg

Vi tvivlar på att det finns några tivolin i Schweiz. Vilka karuseller och flumerajder kan konkurera med naturens spontana åkattraktioner. Bara tanken på en berg-och-dalbana i Schweiz är absurd.
http://swiss-tourismus.com/wp-content/themes/TheTravelTheme/includes/timthumb.php?src=http://swiss-tourismus.com/wp-content/uploads/2011/04/post-luzern-stadt-01-960x440.jpg&h=287&w=628&zc=1

Härnäst: Till hotellet med Europas första bergsjärnväg.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s