Dag 106 – Tyskland: Münchens signaturmelodi.

Detta har hänt: Den första dagens två slumpartade möten med en liten grupp svenskar har ännu inte fått vår resenär att känna sig förföljd. Bakom ölsejdlar och glaspokaler kisade han på Münchens sprudlande nöjesliv och fontäner.

Check-in-Homepage-101_1

Frukostbufféns färska fruktsallad är förstås också en sorts efterrätt. Med hjälp av den hopsamlade kaffegrädden från de närmaste borden och lite improvisatorisk talang lyckades jag göra den tillräckligt substantiell för att jag skulle stå mig tills jag kom ut på stan och fick sätta tänderna i något bättre.

Den här morgonen klingade ingen svenska genom lokalen. Kvällen innan på Hofbräuhaus hade jag hört dem nämna Berchtesgarden, och antagligen var de två paren redan på väg i sydostlig riktning mot detta hörn av Bayern. Det innebar att jag inte behövde riskera att springa på dem i fortsättningen.

Jag saknade dem faktiskt redan, även om jag egentligen inte ville erkänna det. Bristen på verbal stimulans kan bli ganska påträngande när man reser ensam i ett land där man inte behärskar tillräckligt mycket av språket för att kunna föra en intellektuell konversation. I värsta fall kan man tillbringa en hel vecka i Istanbul utan att säga något annat än ‘Tesekkür ederim”, ”Evet” och ”Nein” (det senare till mattförsäljare och skoputsare).

När jag utforskar främmande länder märker jag ibland att jag börjar känna igen ”signaturmelodier” i dem. Det kan.vara alla möjliga inslag i stadsbilen: torg statyer, byggnadselement et cetera, som genom sitt ständiga uppdykande i olika varianter skapar ett aha, och en igenkännandets glädje, som gör att jag börjar känna mig hemma i staden.

https://i0.wp.com/www.giorgiozanetti.ca/centro_italia/toscana/fiora_ceramica.jpg

I Rom gick jag i takt till de svängiga skulpturerna av Bernini, i Florens dök Della Robbias färgglada utsmyckningar (ovan) upp nästan varje gång jag rundade ett hörn – och för många, många månvarv sedan, när jag upptäckte London för första gången, stod Wrens otaliga City-kyrkospiror som utropstecken bland alla upplevelserna.

I München är det barockkyrkorna och då särskilt de av bröderna Asam som utgör temat. Långt innan Ludwig I på 1800-talet fick idéer om att göra om München efter en Italienresa, hade konstnärer inom alla områden åkt söderut för att lära sig hantverket och hämta inspiration. Så gjorde också Cosmas Damian Asam (född 27 september 1686) och Egid Quirin Asam (född 1 september 1692).

https://i0.wp.com/www.routard.com/images_contenu/communaute/Photos/publi/054/pt53857.jpg

Några år tidigare hade en ny stiltrend startat på grund av ett annat gossebarns födelse. När Ferdinand Maria och Adelheid von Savoyen äntligen fick en arvinge (Max Emanuel) var de tvungna att infria sitt löfte om att bygga en kyrka. Theatinerkirche (1662) blev den första barockkyrkan i München och början på en utveckling som skulle sprida sig i hela Bayern.

Mellan 1729 och 1733 köpte Asambröderna fyra intilliggande hus vid Sendlinger Strasse. De båda vänstra byggdes ihop till bostadshus och smyckades på utsidan med allegoriska stuckaturer. Det till höger revs för att bereda plats för en kyrka, men grannarna på gatan var inte så glada att få en privatkyrka inpå knutarna – kanske var de rädda för att den skulle locka ett oönskat klientel till grannskapet – och därför tog det två år innan byggnadstillståndet beviljades.

https://i0.wp.com/media-cdn.tripadvisor.com/media/photo-s/03/d2/8d/eb/asam-s-church-asamkirche.jpg

Kyrkan fick namnet Johannes Nepomuk, men det kan ingen uttala, så den kallas allmänt för Asam-Kirche. Fasaden är bara nio meter bred, men verkar större genom de svängda linjerna. Interiören är ett paradnummer i nära samarbete mellan två konstnärer:

Asam

Cosmas Damfan tog hand om freskomälningen och Egid Quirin gjorde skulpturerna och stuckaturen. De Bernini-inspirerade spiralkolonnerna suger tag i blicken – och för den upp mot det svängda valvet där målade kolonner tar den vidare upp ”igenom” taket till ett himla högt illusionsskapat slut.

De olika sätt på vilka man genom trick och bländverk försöker ge sken av något som egentligen inte finns är ständigt fascinerande. Det mest kända exemplet är kanske St Peters-platsen, som är utformad så att fasaden på kyrkan ska upplevas som mycket större än vad den är.

https://i0.wp.com/www.cord.edu/faculty/andersod/pozzo_detail1.jpg

Några exempel för dem som vill botanisera i konsthistoriens illusioner: Takfresken i San Ignazio-kyrkan i Rom är en större variant på Asam-kyrkans takvalv; samma kyrka har en falsk kupol, eftersom munkarna i det närbelägna klosterbiblioteket var rädda att det skulle bli för mörkt hos dem om den fick sticka upp på riktigt; och i korskyrkan Santa Maria presso San Satiro i Milano finns det ingen riktig central korsarm efter korsmitten eftersom den inte fick plats (det går en gata förbi alldeles utanför) men nog ser det ut som om det skulle finnas en.

Servitörerna hade vid det här laget lyft ut frukostbuffén och börjat duka om för lunch, så det var kanske dags för mig att fundera på vad jag skulle göra under dagen.

Det finns ett ställe, Café Frischhut vid Viktualienmarkt, som öppnar redan fem på morgonen. Deras specialitet är Schmalz-nudel. Låter gott.

https://i0.wp.com/germanhistorydocs.ghi-dc.org/images/83411551.jpg

Eller tänk om jag skulle försöka hitta förre hovleverantören Alois Dallmayrs delikatessaffär på DienerstraBe. Det är klart, glass är alltid gott och jag har fortfarande inte provat Scarlettis. Det sägs att han har den bästa i München –  och de flesta sorterna.

Om jag bara hade kommit ihåg att boka plats, så skulle jag ha kunnat följa med på flottfärd nerför floden Isar. Att de serverar öl och mässingsmusik ombord gör det inte mindre lockande.

https://i0.wp.com/www.gpswandern.de/isar/flauchersteg.jpg

Nu visste jag, utsikten från träbron Flauchersteg över Isar lär vara den bästa om man vill titta på nudister. Så får det bli. Och den intilliggande biergarten har gott rykte.

Längre fram på dagen kunde jag lägga en ny livserfarenhet till mina tidigare samlade misstag. En bayersk portion med jordgubbar och vispgrädde sätter effektivt stopp för öldrickandet under ett par timmar. Öl räknas, ur näringssynpunkt, som mat i det här landet, en klassificering som måste ha verkat förvirrande på de gamla svenska utskänkningslagarna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s