Dag 105 – Tyskland: Münchens vattenhål.

https://i0.wp.com/www.echt-muenchen.de/secondlife/sehenswuerdigkeiten/rl-fotos/karlsplatz.jpg

DETTA HAR HÄNT: Vid en utdragen frukost på ett hotell i Münehen och under försök att dölja sin nationalitet för en liten svensk grupp vid ett bord i närheten, har vår resenär funderat över stadens historia och hur Bayerns Wittelsbach-kungar under 1800-talet roade sig med att kopiera andra städers byggnader, innan han slutligen gav sig ut på stan.

Jag hann inte ta många steg förrän jag stoppades av en efterrätt. Till de största farorna i Bayern hör dessa enorma desserter. Vem vill ens blinka åt en fisförnäm petit-chou efter en vecka i Sydtyskland. Med en Coupe de grace framför mig på cafebordet började jag en mental rundvandring.

München är inte bara Oktoberfest och biergarten. Det är året om en livlig universitets- och kulturstad med intensiv restaurangtradition. Gågatan mellan Karlsplatz (Stacchus – ovan) och Marienplatz kan nästan mäta sig med Covent Garden i London eller platsen framför Beaubourg i  Paris då det gäller improviserad underhållning och folkliv.

M Olympia

En tjock programtidning (i stil med Time Out i London och Tip i Berlin) kommer ut varannan vecka. Olympiastadion är den stora konsertarenan där Prince, Rolling Stones, Madonna och Tina Turner har spelat. Schiachthof och Circus Krone är två andra populära scener. Den senare är egentligen en cirkusbyggnad, men används för konserter när cirkusen är på turné. Den är särskilt omtyckt för sin intimitet.

M schwabing_s460

De flesta turister kommer med förväntningar på att Schwabing är det bästa nöjesdistriktet i München. Före första världskriget, då stadsdelen var centrum för konstnärslivet, och på 60-ta- let, då det var den rätta platsen att vara hip på, kunde det nog stämma. Men nu för tiden är det troligt att man bara träffar andra turister.

Det sägs att Haidhausen, strax syd-ost om innerstaden, har ersatt Schwabing som inneområde, men det riktigt vilda livet tycks levas kring Gõrtnerplatz. Här är några vattenhål för de våghalsige: Baader Café Grössenwahn, Wunderbar och till slut Werkstattkino som visar skräckfilmer, japanska monster och annat snusk. (Åren har gått sedan jag skrev detta och det är säkert hela andra platser som gäller nu.)

Glassen är till slut uppäten. Efter en så storslagen upplevelse kan det kanske vara skönt att lugna gommen med lite frisk frukt. Jag ställer stegen mot Viktualienmarkt. Frukten kan sköljas i torgets fontäner, ty vattnet är drickbart. München har mer än 1 000 fontäner, och den viktigaste heter förstås Wittelsbach och ligger på Lenbachplatz.

https://i1.wp.com/mw2.google.com/mw-panoramio/photos/medium/59793329.jpg

Karl Valentin fontänen på Viktualienmarkt är alltid pyntad med blommor. Hur kan det vara på annat sätt med en staty som påminner om en man som under sin livstid fällde sådana uttryck som ”Ned med skattemyndigheterna. Länge leve devalveringen” eller ”Jag minns inte riktigt, var det i går eller på fjärde våningen.”

https://i0.wp.com/www.valentin-musaeum.de/Bilder/Hoam/1_Hoam_Valentin.jpg

Valentin-museet ligger i Isartor och den som är 99 år får låta sina föräldrar komma in gratis. Bayersk folkhumor är minst lika svår att fatta för en utomstående som Göteborgshumor, men när man bland utställningsföremålen hittar en pälsklädd tandpetare, så är det självklart att den är avsedd för kalla vintrar. Valentins filmer brukar visas i Filmmuseet under oktoberfesten.

https://i0.wp.com/blogs.valpo.edu/studyabroad/files/2011/09/DSC00791.jpg

Det sägs att man inte har sett München förrän man har besökt Hofbräuhaus, och precis som på Piccadilly Circus i London, så träffar man i detta ölpalats . förr eller senare alla sina vänner. Så jag var inte precis överraskad när jag i ett hörn upptäckte, halvt dolda bakom litersejdlar (finns bara den storleken), svenskarna från i morse, förskrämda av skrålet och det ohöljda drickandet, eller var det risken att bli dränkt av en sejdel tappad ur servitrisens fulla famn.

https://i1.wp.com/www.viatoura.de/images/fotoalbum/fotoalbum4/03_muenchen_hofbraeu_schwem.jpg

Hofbräuhaus blev 1598 bryggeri för hovet, men numera är den bryggande delen flyttad över Isar till llaidhausen. Byggnaden är stor som en lada och byggd i stil som påminner om ett gammalt borgerligt bostadshus. Det är stökigast i ”Schwemme” på bottenvåningen med mässingsorkester och skrål. De övre våningarna är mer städade. Världens enda ölsejdelkassaskåp finns i Hofbräuhaus och är konstant fyllt till sista plats; väntelistan är lång och långsam.

Plötsligt avbröts skrålet och oväsendet av ett ännu starkare skrål och oväsen. Vid ett bord bakom mitt hade en liten man i grå kostym dränkts av en tappad litersejdel, men han var tydligen ännu gladare för det, och lite senare, när mässingsmusiken spelade upp, ställde han sig upp i givakt och höjde sitt fulla glas med en utsträckt arm mot orkestern.

Att det svänger om München är inget nytt för vår tid. Barockigare än bröderna Assam har antagligen inga andra varit. Det ska jag nu fördjupa mig i.
https://i1.wp.com/farm8.staticflickr.com/7180/6985819965_4df838999b_z.jpg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s