Dag 105 – Tyskland: München, kopiornas stad.

munchen

Första gången jag såg dem var vid frukosten på hotellet. Om jag då vetat att deras närvaro skulle bli en följetong under de närmaste dagarna hade jag antagligen lagt om mina resplaner. För är det något vi inte låtsas om när vi är utomlands, så är det andra svenskar. Det är som om vi på något sätt vill bevara illusionen att det bara är vi som hittat till det här resmålet, och att vi inte är som alla andra.

Det var deras höjda röster som gjorde att jag lade märke till dem, och så att de pratade svenska. De två männen och de två kvinnorna var tydligen upprörda över kranarna i badkaret. Och de hade all rätt, om deras badrum var av samma typ som mitt, så var det praktiskt taget omöjligt att få duschen att fungera utan skriftliga instruktioner eller utbildning.

När de på vägen ut passerade intill bordet tittade jag oavsiktligt bort, för att de inte skulle märka att jag var svensk. Jag hann uppfatta ett fragment, av en mening, något om ett örnnäste, kanske var de ornitologer, men den definitiva betydelsen, låg fördold, som en döendes sista ord i en spionroman.

Att jag befann mig i München var en lång historia. Så fort Heinrich der Löwe kom till makten 1156 lät han riva bron över floden Isar (= den arge) vid Oberföhring, för att i stället uppföra en annan vid den lilla byn Ze den Munichen (= munkar). För den som kontrollerar en bro kan också ta upp tullar.

Munich_ludwigstraße_1842

Ludwigstrasse

 

Och på den vägen fortsatte det. Tvåhundra år senare hade München vuxit och det påbjöds att ingen handlande fick passera staden utan att stanna åtminstone en dag på marknadstorget och utbjuda sina varor. Något som moderna kringstrykande turister borde anamma.

Svenskarna har alltid haft Hamburg som den första och största syndfulla staden på vägen mot kontinentens lockelser. München har därmed orättvist hamnat i skymundan. Men precis som i Sverige och relationen Stockholm-Göteborg, så är det den mindre och sydligare staden som är den trevligare – och livligare.

För de som tycker om att plocka bland storstadens lockelser och underhållning är faktiskt München mycket strategiskt placerad, en oas mellan Amsterdam-Paris-Berlin-Wien och kanske den sista riktiga natt-livschansen innan cappucinokulturen tar över helt. Det svänger väldigt i Bayern, och det till stor del tack vare bröderna Asam på 1700-talet. Men mer om detta i kommande avsnitt.

City-Square,-Munich,-Germany

Bayern har hela tiden haft intima relationer till samma familj. Wittelsbacharna kom till makten 1180 och behöll den i släkten till 1918. Gradvis blev München centrum i området för att på 1800-talet explodera i kulturella aktiviteter.

Stubinen tändes 1817 då kronprins Ludwig gjorde en sju månaders resa i Italien. När han kom tillbaka sa han:

–  Jag kan inte vila förrän München ser ut som Aten.

Det tycks ha varit ett familjedrag hos Wittelsbacharna, att inte ha någon egen smak, utan bara härma efter förhärskande stilar och trender i Europa. Därför är München kopiornas stad.

https://i1.wp.com/upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/9/98/Residenz_M%C3%BCnchen_K%C3%B6nigsbau.jpg

Residenset (byggt av Leo von Klene mellan 1826 och 1835) tog Palazzo Pitti i Florens som förebild. Ludwig I bodde här tillsammans med sin fru. Hur han gjorde när han träffade alla sina älskarinnor förtäljer inte guideboken, men de är ihågkomna på Nymphenburg Schloss (Versailles).

En promenad på Ludwig Strasse är som att hamna i Italien – från Siegestor i norr (en replik av Konstantinbågen i Rom)

https://i0.wp.com/media.pointoo.de/files/assets/images/000/010/616/big/Bayerische-Staatsbibliothek.jpg

förbi Staatsbibliothek (Palazzo Strozzi i Florens på utsidan – Scala dei Giganti från Dogepalatset i Venedig på insidan) till

https://i1.wp.com/www.emschertal.de/online/muenchen/upo-32-feldherrnhalle.jpg

Feldherrnhalle (Loggia del Lanzi, Florens) i gatans andra ände.

(Hitler reste ett minnesmonument i Feldherrnhalle, över sin misslyckade 1923-aktion, övervakad av en hedersvakt, som de förbipasserande måste salutera med en hitler-hälsning åt. Så många föredrog att ta en bakgata i stället att den blev känd som Drückerbergstrasse/Pultrongatan.)

Glyptothek_muenchen

Man kan  fortsätta igenom München och gissa varifrån torg och hus har kommit: Königsplatz är med sina tre byggnader, Glyptoteket, Propyläen och Antikensammlung, kopierad på Akropolis.

karolinen

Karolinenplatz har sitt ursprung i Place de l’Etoile, Paris. Ett genomgående drag tycks vara att man gärna gjorde kopian lite större än originalet.

De andra kungarna under 1800-talet tyckte också om att bygga: Maximilian II uppkallade det mesta efter sig själv, till exempel Maximilian Strasse som slutar vid Maximillianeum, inte bara hemmet för Bayerns parlament, utan också för två duktiga studenter som bor där gratis.

Sagokungen Ludwig II byggde blott romantiska slott överallt i Bayern och visade inte något större intresse för München.

När servitrisen för andra gången frågade om jag ville ha mera kaffe, förstod jag att det var dags att lämna frukosten och ge mig ut på stan. Och sampla nöjeslivet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s