Dag 86-87 – Belgien: Brygge.

https://i2.wp.com/www.trabel.com/brugge/images/brugge-rozenhoedkaai%202.jpg

Det är något hemligt med ett tåg som färdas i natten. Mörkret suddar ut verkligheten utanför fönstren. Ljuskällor blir abstrakta mönster med fartränder.

Tåget var på väg till kusten, men på mig väntade de döda i Brygge, Bruges-la-mort. Järnvägsstationerna i Belgien ligger nästan alltid i utkanten av städerna. Från plattformen var staden en svart massa, men mitt i högen stack ett upplyst torn upp, som en vägledande fyr eller prunkande phallos.

Taxin närmade sig hotellet i en spiral, tills väderstrecken började snurra. Aragon ligger i de gamla italienska kvarteren. Det spanska namnet på hotellet visar att historienaivism även kan förekomma i den mest historiska stad. För sex-sjuhundra år sedan var Brygge en av världens rikaste städer med hundratals skepp dagligen på väg in eller ut i kanalen mot havet.

http://imagene.youropi.com/t-brugs-beertje-uitgaan-brugge-1(p:club,8849)(c:0).jpg

En söndagskväll i en främmande stad kan vara ensamt, men när väl kompassnålen stannat och jag lyckats få en skymt av tornet, var det inte längre några problem att hitta till Brugs beertje på Kemelstraat. “Närhelst jag kommer innanför värdshusets dörrar känner jag hur jag glömmer alla bekymmer och hur jag befrias från ensamhet?” Samuel Johnsons ord om 1700-talets London gäller fortfarande.

https://i2.wp.com/cdn4.vtourist.com/4/3312105-pate_with_beer_Brugge.jpg
Med mer än 300 ölsorter och en enorm bondpaté med tillbehör som ett mindre smörgåsbord behövde kvällen inte bli långtråkig. Efter några varianter av t’Smisje från ett av traktens bryggerier avslutade jag med en Biere de moutard. Hade min franska varit bättre skulle jag inte ha blivit överraskad av den tydliga senapssmaken. Sen minns jag inget mer.

I gryningen drev lätta dimslöjor genom Brygges små vindlande gator. Ett fåtal invånare var på väg till fots, men Markt, det stora torget, var helt tomt, utom några människor längst bort som väntade i kön utanför posten.

http://kenwilsonelt.files.wordpress.com/2009/11/bruges.jpg

När kanalen till havet slammade igen och kommersen flyttade norrut till Antwerpen och Rotterdam blev Brygge en död stad, övergiven och förfallen. Georges Rodenbachs roman Bruges-la-mort från 1892 blev en kultbok. En sörjande änkling flyttar till staden och vandrar omkring på gatorna och längsmed kanalerna; allt genomsyras av hans saknad och tankar på den bortgångna. Betyngda människor flockades till Brygge, och det är lätt att föreställa sig hur de drev omkring med boken i handen, odlande sin sorg.

Det tog lång tid för staden att skaka av sig den morbida associationen. I dag är det fullt av turister, även vintertid; på sommaren kan det bli lika trångt som i Venedig.

Men ännu hade jag torget för mig själv. I fonden kunde jag nu se det stora tornet på nära håll. Det är enormt, 83 meter; det första man ser från tåget eller bilen när man nalkas Brygge över slätten. Så slog klockan nio, dimman lättade, och från två håll galopperade hästar med öppna vagnar in på torget. Snart skulle turisterna vakna.

https://i1.wp.com/www.letsgo-europe.com/Belgium/bruges/belgium_019.jpg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s