Dag 86 – Belgien: Hemma hos Rubens i Antwerpen.

En helt ny dag i en helt ny stad. Jag står i början av Meir, Antwerpens breda gågata, min första pusselbit av gator, torg och prång, som till kvällen kommer att sammanfalla i en bild av den nya erövringen. Det här ögonblicket, innan det första steget tagits, är nästan det bästa. Förväntningarna är som högst, och alla sinnen är nollkallibrerade. I slutet av dagen slåss intrycken med varandra, och benen bultar från allt promenerande.

Rubenshuis_tcm9-24672

I varje större stad finns det något som alla måste se. I Antwerpen är det Rubenshuisj. Det är det första av de tre hembesök jag planerat under dagen, och det ligger alldeles runt hörnet från Meir.
En paviljong för biljetter, böcker och souvernirer står på Wapper, ett långsmalt torg framför Rubens hus, för att ta hand om turisthorderna. Men det är fortfarande tidigt och ingen trängsel, när jag vandrar över innergården och ut i trädgården, för att njuta av stillheten och på en bänk kontemplera över historia, konst och arkitektur, alltid ett bra sett att börja dagen på.

https://i1.wp.com/static.skynetblogs.be/media/1794/dyn008_original_1000_667_jpeg_47901_b10d6ec3aa5ef5f96ed0097daf5cdd33.2.jpg

Rubens köpte huset 1610 efter att han återvänt från en tid i Italien. Året innan hade han gift sig med Isabella Brant som gav honom tre barn innan hon dog 1622. Fyra år senare blev Hélène Fourment hans andra hustru, och de hann med fyra barn innan Rubens avled 1640. Det kan vara bra att ha alla dessa familjemedlemmar i åtanke när man vandrar genom de trånga rummen och försöker föreställa sig hur det kan ha varit att leva här.

Efter Rubens död höll en ridskola till i trädgården. Senare ägare lät husen förfalla och inredning försvinna. Staden försökte köpa fastigheten redan på 1700-talet, men lyckades inte förrän 1937, och då fanns det inte mycket kvar av byggnaderna.

Rubens hade ofta använt både hus och trädgård som bakgrund i sina målningar, så med hjälp av dessa och gamla tryck kunde man rekonstruera byggnadsdetaljer och blomsterrabatter. Efter en så lång väntan lät man sig inte hindras av tyska soldater. Europa är fullt av historiska byggnader och gamla stadskärnor som byggts upp efter kriget, som om ingenting hänt. Rubenshuis är kanske den enda som återuppförts mitt under kriget. 1946 var det klart för invigning.

Hakebössegillet var Rubens närmaste grannar, och när han ville ha en bit av deras exercisplan till sin trädgård, begärde de som betalning ett porträtt av St Kristoffer, gillets skyddshelgon. Av någon anledning blev det istället den triptyk över nedtagningen från korset som i dag hänger i katedralen. Gillet var missnöjt, och man kan lätt föreställa sig att Rubens under hakebössehot målade dit Kristoffer på ett av sidofälten.

Den högra (norra) flygeln, ett typiskt flamländskt patricierhus i två våningar, fungerade som bostad, medan den vänstra byggdes till som ateljé i en mer spektakulär italienskinspirerad barock. Gårdsplanen mellan flyglarna avskiljs från trädgården genom en portik designad av mästaren själv.

Rundvandringen börjar i gatuhusets bottenvåning med förmaket, köket, följt av serveringsrummet och matsalen i flygeln. Rummen är påtagligt smala. Alla fungerar också som passage till nästa rum, så möbleringen är hänvisad till den ena sidan. I dag utgör filen av rum ett praktiskt sätt att slussa stora grupper igenom huset. Med ett rep som spärrar av den möblerade delen blir det som att passera en serie tablåer.

https://i2.wp.com/static2.hln.be/static/FOTO/pe/8/11/4/media_xl_3726649.jpg

Den riktiga hemkänslan infinner sig aldrig, inte ens i sovrummen på övervåningen. I ett av dem dog Rubens, men hans säng är inte hans. Alla tidstrogna möbler är hopsamlade för att illustrera hur det var att leva i huset. Den museala rekonstruktionen blir tydligast i hörnrummet mot gatan där en en stol som konstnären verkligen suttit i, visserligen inte i det här huset, men ändå, står utställd  i en glasmonter.

En passage leder över till den andra flygeln. Här är utrymmena större för att ge plats åt Rubens alla medarbetare. Från ett galleri kunde klienter titta ned på den stora ateljén och se hur arbetet med deras beställning framskred.

https://i2.wp.com/i617.photobucket.com/albums/tt257/blog-plutomeisje/92120.jpg

Det finns några få målningar av Rubens i huset, men den mest intressanta är en tavla av Willem van Haecht som kallas Cornelis van der Geests tavelgalleri. Syftet var att dokumentera en privatspersons samlingar. Hela 43 verk är avbildade i miniatyr, 24 av dem är identifierade och finns bevarade; den stora tavlan intill fönstret föreställer Amazonernas kamp av Rubens.

På den högra väggen, direkt ovanför statyn i hörnet, hänger ett verk vars original försvunnet. Forskare tror att det var målat av Jan van Eyck och utgjorde en pendang till hans bröllopsporträtt av Arnolfini. Rummet med ett fönster till vänster och en konvex spegel i den bakre väggen, samt andra detaljer, är lika i de båda målningarna.

Så blir van de Geests tavla en bild för hela huset den förvaras i. När inte originalet finns bevarat får man glädjas åt att det åtminstone finns dokumenterat i en kopia.

kulminator

Jag behöver en öl innan jag går vidare. Antwerpens mest berömda ölkrog, Kulminator, ligger i närheten, på Vleminckveld 32. De serverar mer än 500 sorter och deras meny är tjock som en postorderkatalog. Flera märken finns som lagrat årgångsöl till betydligt högre priser. Mjuka soffor med kuddar, högar med tidskrifter och en huskatt skapar en trevlig hemkänsla.
Men ett nytt husbesök väntar bakom nästa knut.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s