Dag 83 – Belgien: Bryssel – Ommegang.

https://i2.wp.com/ds4.ds.static.rtbf.be/article/big_info/0/9/9/624_341_d3cd56d32c5c3c0820c88e31d038ea78-1341215859.jpg

Det började med en stöld på 1300-talet. En ung kvinna kom i religiös extas och tog jungfru Maria i Antwerpen. Hon förde mirakelstatyn till Sablonkyrkan i Bryssel. Sedan dess har man firat händelsen varje år med en parad från kyrkan ned till Grand-Place. Detta är bakgrunden  till Belgiens berömda Ommegang.

1549 bjöd på en särskilt spektakulär parad. Anledningen var politisk. Belgien är ett ungt land. Först 1830 blev det en egen nation. Innan tillhörde området olika länder under historiens gång. På 1500-talet var det Spaniens tur.

Karl V och hans syster Maria av Ungern hade vuxit upp som barn i Nederländerna och ville gärna tillbaka. Dessutom borde sonen, den blivande Filip II, presenteras för det stora imperiets undersåtar. En enorm karavan lämnade Barcelona och for över Medelhavet till Italien, vidare upp genom Europa via Österrike och Tyskland till de nordligaste undersåtarna i det stora imperiet.

Ankomsten till Bryssel sammanföll med den traditionella Ommegang-processionen och stadens magistrat, som var angelägna om att de goda relationerna skulle bevaras, tog tillfället i akt och ställde till med det mest storslagna spektakel som skådats. Sedan 1928 har man varje år rekonstruerat detta historiska evenemang. Det är ytterst populärt och platserna på åskådarläktarna kring Grand-Place blir snabbt slutsålda.

På grund av den stora efterfrågan ger man numera paraden två gånger.

 

Det märktes tidigt på dagen att något stort var på väg att hända. Gator spärrades av och bilar som stod i  vägen transporterades bort. En officiell biltjuv gick omkring med en uniformerad polis, för att göra det lagligt antagligen, och öppnade bildörrar på några sekunder.

galerie-grand-sablon

Uppe vid Place du Grand Sablon började torget tömmas på aktiviteter under eftermiddagen. I ett hörn stod en klunga enorma dockor och väntade på att de övriga paraddeltagarna skulle samlas. Från borden utanför kakaffären Wittamer betraktade tedrickarna hur den siste bilisten kom tillbaka precis i tid för att rädda sin bil från att bogseras iväg.

Kvarteren kring Grand-Place är en trasslig härva av smågator. Det finns åtminstone nio olika sätt att ta sig in på torget och det gäller att välja rätt för att man ska hitta sin plats på läktarna.

Hela stadsdelen kring spelplatsen Grand-Place förvandlades under timmarna före starten kl 21.00 till en medeltida karneval med människor och djur, vagnar och styltor, dockor och fanor som samlades vid bestämda platser.  På en innergård stod gycklare och gillesmän och väntade på tecken för att marschera ut på torget och bidra med sin del i det stora spektaklet.

https://i1.wp.com/b.vimeocdn.com/ts/172/256/172256345_640.jpg

En flaggparad ackompanjerad av de belgiska och europeiska nationssångerna signalerade starten. På torgets ena sida stod en historisk tribun reserverad för de historiska karaktärerna i spelet. De första som anlände var stadens magistrat, borgmästare och åldermän, värdiga representanter för att välkomna de höga gästerna från Spanien.

https://i0.wp.com/news.xinhuanet.com/english/photo/2012-07/04/131694995_61n.jpg

Falkonerare, med levande falkar på armen, och halibardjärer förebådade Maria av Österrike, spelad av baronessan Cl. de Villenfagne de Vogelsanck. Alla kungligheter och fina herrar och damer spelas av riktiga fina herrar och damer, prinsessor, grevar och baroner. Sedan följde titel efter titel med tillhörande hoventerage: Georg av Österrike, Wilhem av Nassau, Kristina av Danmark (prinsessan Cécile de Merode), Eleonora av Österrike.

Så var det dags för det kejserliga hovet med hovdamer, hovherrar, det gyllene skinnets orden, riddare och standar innan slutligen Karl V själv (prins Bernard de Merode vid första föreställningen och markis de Trazegnies vid den andra) och hans son Filip anlände och alla kunde sätta sig ned och njuta av underhållningen som följde: jonglerande med fanor och dans.

Ommegang

Medan allt detta pågick närmade sig den historiska ommegangprocessionen från Sablonkyrkan. Stadens hantverkare och skrån marscherade in till trummor och säckpipor. Och allra sist kom det som var orsaken till alltsammans: mariastatyn, dragen på en vagn omgiven av munkar med facklor.

Det hade hunnit bli mörkt och nu utbröt en breughelsk bachanal med jättar, dockor, barnlekar, styltvandrare, dansare, akrobater, bågskyttar, slagskämpar, trollkarlar, eldslukare, jonglörer och säckpipeblåsare – allt på en gång.Och till sist: den stora finalen med dans kring bengaliska eldar.

Riktigt slut var det förstås inte. Nu skulle först alla kungligheter och hovfolk skrida ut från arenan, men efter mer än två timmar på plaststolar var det inte många i publiken som brydde sig om hovetikett.

Och många ville inte att det skulle ta slut. Långt in på natten drev grupper från spelet omkring i sina medeltidskläder på Bryssels gator, slog på trummor och blåste i horn. Det skulle dröja ett helt år innan det var dags igen.

CT541.tif

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s