Dag 79 – Belgien: Poperinge – Westvleteren.

https://i0.wp.com/upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/0/05/Poperinge_1914.jpg/450px-Poperinge_1914.jpg

Tolv kilometer väster om Ieper i västra Flandern ligger Poperinge. Under första världskriget, medan fronten låg stilla i Ieper, fungerade Poperinge som engelsmännens högkvarter. Tusentals soldater, kanoner, lastbilar, cyklar, ambulanser och hästar trängdes på de smala gatorna. Dubbeldäckarbussar från London fyllde ständigt på med nya soldater.

Staden blev helt engelsk med engelska dagstidningar, egg & chips, filmer, varieteer och bordeller. De som överlevde fyra dagar vid fronten fortsatte ytterligare två-tre dagars tjänst vid de bakre linjerna innan de kunde se fram emot två-fyra dagars vila i Poperinge. Då gällde sömn, tvål och vatten, mat och dryck samt kvinnor – i den ordningen.

https://i0.wp.com/www.webmatters.net/txtpat/images/2355.jpg

En sista påminnelse om kriget får vi i Poperinges stadshus där man restaurerat två dödsceller som användes för desertörer. Krigföringen bedrevs efter gammalmodiga metoder som inte var anpassad till de nya vapnen. Den meningslösa slakten gjorde att allt fler soldater deserterade, och till slut gjord hela förband uppror mot sina officerare. Sammanlagt mer än tusen soldater avrättades som straff av sina egna, och de utgör ändå bara 10% av alla de som dömdes till döden, de övriga domarna verkställdes aldrig. På gården utanför dödscellerna är en av avrättningspålarna rest till minne.

https://europaresa.files.wordpress.com/2013/03/hopmuseumcourtyard.jpg

Vi hade kommit till Poperinge därför att staden är centrum för humleproduktion ända sedan 1400-talet. Det gamla våghuset (stadsschaal) där humlen fram till 1968 vägdes, sorterades, torkades och pressades har i dag förvandlats till ett museum – ett humlemuseum, det lär inte finnas så många i världen.

http://fotoalbum.seniorennet.be/incl/getimage2.php?imageid=1908104&albumid=32088&typeid=4

Ett av de mer rörande utställningsföremålen var en plukstuhl (en plockstol alltså), som tydligt visar att det inte var ett lätt jobb. Det billiga ölet som gavs till humleplockarna kallades för dödssvett.

http://lambikstoemper.files.wordpress.com/2012/03/watous-witbier.jpg

Vid museet samplade vi resans Öl 9: Watou’s Wit, ett koriandersmakande vitt öl och Öl 10: Hommelbier (7,5%) med särskilt mycket humlesmak, båda från familjebryggeriet Van Eecke i Watou väster om Poperinge.

https://europaresa.files.wordpress.com/2013/03/poperingshommelbier3.jpg

Som det tredje elementet i öl, efter vatten och malt kommer humlen, som har en både aromatisk och konserverande funktion. Den tillhör Cannabis-familjen, och har i historien använts som lugnande medel, till och med balsamering (lugnare än så kan det inte bli).

Man kan tycka att med bara de tre ingredienserna vatten, malt och humle, så borde all öl smaka ungefär likadant, men variationerna verkar vara oändliga. På samma sätt som det finns olika typer av malt, så är humlets bidrag till helheten mycket skiftande: olika bitar av plantan kan användas, de kan torkas på olika sätt och de kan tillsättas vid olika stadier i processen, en eller flera gånger. Det som ger många av de engelska ölsorterna sin karaktäristiska “bittra” smak (och upphov till namnet “bitter”) är att humlet tillsatts på ett sent stadium, så att mycket av humlesmaken blir kvar i ölet.

Den belgiska humleodlingen är koncentrerad till västra Flandern, men den utgör bara 1% av världsproduktionen. I Bayern, Böhmen och Kent finns de riktigt stora odlingarna med export till andra ölproducerande länder. Plantorna finns i han- och honform, men det är bara tillåtet att odla honor i Flandern. Hur de förökar sig lyckades vi aldrig lista ut.

https://i0.wp.com/www.dagjeweg.nl/img/afb/1/d/8/r0-4b-300-225-5350-dagjeweg-poperinge-hopmuseum.jpg

Även de som har svårt att känna igen växter och träd bör klara av humle. De mycket höga växterna slingrar sig uppför ett nätverk av stolpar och vajrar som ser ut som en ekologisk variant av ett kommunikationssystem med yttre rymden.

Bortom humlefälten, norr om Poperinge, kom vi ut på den platta, tomma slätten med sol utan skugga så långt de plågade ögonen kunde se. Ödsligheten bröts av några låga klosterbyggnader skyddade från omvärlden av en mur. Mitt emot, på andra sidan vägen, låg kaféet In De Vrede i ett ihopsnickrat ruckel som påminde om något man har större chans att stöta på längs Route 66 i den amerikanska mellanvästern än i belgiska Flandern. Vi hade kommit till Vestvleteren, hemort för det minst kända trappistölet.

https://i1.wp.com/www.gentlemenofleisure.net/blog/wp-content/uploads/2009/09/IMG_1317.jpg

Trappistölen är ölvärldens kejsare. De tillverkas av munkar vid bara fem kloster i Belgien (Chimay, Orval, Rochefort, Westmalle och Westvleteren) och ett i Holland. Till skillnad från de andra trappistölen, så säljs Westvleteren bara från en lucka i klostermuren och i kaféet på andra sidan gatan. Vissa barer och affärer i andra delar av Belgien kan sälja ölet genom att de själva åker dit och handlar som privatpersoner.

Det tycks fungera lite olika vid de olika trappistklostren hur besökare är välkomna. I Westvleteren är det tillåtet att delta i andaktsstunden i kapellet, men resten av byggnaderna är strikt privata. Vi slank in samtidigt med några som var på väg till kapellet i tron att vi skulle kunna “gå vilse” när vi väl var inne, men hejdades av en munk som presenterade sig som den yngste munken i klostret (“om inte i klosterår”). Han var konstant vänligt leende och avvisande, trots våra enträgna böner att få se åtminstone bara en liten bit av interiören.

https://i1.wp.com/www.travelandbeer.com/wp-content/uploads/2010/12/westvleteren-trappist-beersfrombelgium.jpg

Vi fick nöja oss med att betrakta klostret från ett bord på kaféet med ett glas av Öl 11: Westvleteren 12 (10,5-11,5%). Flaskan är slank och svart, helt naken med bara en gul kapsyl på toppen. Klostret är från 1830-talet och munkarna började omedelbart göra öl. Man varken filtrerar eller centrifugerar ölet så jäst och proteiner blir kvar och bidrar till den komplexa smaken. Att styrkan varierar beror på att ny jäst tillsätts vid buteljeringen för att processen ska fortsätta, ett oskick tycker den svenska tullen som kräver exakthet för att kunna fastställa skattesats.

https://i1.wp.com/www.classiccitybrew.com/belgium05_wv_joris.jpg

Den som är van med den spritiga smaken i Elephant-öl (7,2%) blir förvånad över hur milt en Westvleteren 12 smakar. De andra varianterna heter Westvleteren 8 (8% och blå kapsyl) och 6 (6% och röd kapsyl). Vi drack dem för säkerhets skull lite senare i veckan, men för att inte krångla till det så bockar vi av dem redan nu som Öl 12 och Öl 13. Munkarna själva dricker ett ljusare öl på 4,5% med grön kapsyl.

Klostret har en telefonsvarare som berättar om ölproduktionen. De dagar tolvan är nybryggd bildas det långa bilköer utanför luckan i muren. Varje bil får köpa högst tio backar.

https://i1.wp.com/forum.touteslesbieres.fr/userimages/audi-westvleteren.jpeg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s