Dag 76 (75) – Holland: Zuiderzeemuséet.

https://i0.wp.com/www.vacationstogo.com/images/ports/275/1401.jpg

Och det blev morgon den andra dagen. Under natten hade en kyrkklocka strax utanför hotellrummet slagit vilt omkring sig. Någon måste ha skruvat upp den för hårt, för den slog heltimmarna en timma för tidigt eller var det Enkhuizbornas knep för att inte komma för sent till jobbet?

Om en dryg timme skulle vi vandra ned till kajen och ta båten över IJsselmeer till det exotiska Friesland i norra Holland (Nederländerna), men först var det dags att en sista gång reflektera över gårdagens upplevelser, att mentalt komprimera dem, lämna plats för dagens nya och samtidigt se till att allt långt senare skulle kunna packas upp i en läsbar form på den här sidan. En fotograf knäpper bara på utlösaren, byter film och framkallar, åtminstone förr i tiden, nu är det ännu enklare. För en skribent är det inte lika mekaniskt, det är mer som att föda barn eller baka bröd.

*

(IJsselmeers vågor och asterisken representerar en tillbakablick till föregående dags eftermiddag:) Innan vi var riktigt framme i Enkhuizen lade båten till ett ögonblick vid Zuiderzeemuseets brygga. Vi steg iland och förflyttades tillbaka till början av 1930-talet. På ett stort område har man samlat byggnader från byar och städer kring det gamla Zuiderzee, för att återskapa och bevara för framtiden den miljö Afsluitdijk och poldrarna förstörde.

Zuidermus.jpg

Tre enorma och hotfulla kalkugnar från Akersloot vaktar entrén från sjön. Strax bortom, djupt i skyddsvallens skugga, ligger en liten fiskeby. Placeringen på en sluttning mot vattnet ska återskapa deras ursprungliga läge i Monnickendam, men man har inte tagit steget fullt ut. I verkligheten låg de utanför vallen så att bottenvåningen översvämmades varje gång det blev flod. Då tog man sitt bohag och flyttade upp på vinden. När vattnet drog sig tillbaka kom man ner igen. På det här sättet fick man golvet regelbundet skurat utan att behöva tänka på att hämta vatten.

zuiderm.JPG

I den närbelägna (på museiområdet alltså) byn från Zoutkamp hade man uppfunnit en enklare metod för att förse rummen med rinnande vatten. Här var problemet att det enda tillgängliga vattnet i IJsselmeer var odrickbart. Med hjälp av en omställbar stupränna kunde man leda regnvattnet in i huset när man blev törstig.

På det här sättet kan man utan datoriserade hjälpmedel vandra i en virtuell verklighet, bland och in i 130 hus som representerar olika kulturer kring Zuiderzee från perioden 1880-1930. Det var inte bara fisket som dog när Afsluitdijk förvandlade havsviken Zuiderizee till insjön IJsselmeer. En hel del andra näringsgrenar försvann: rökerier, ko-operativ, korgmakare, segelmakare, repslagare, varv. Alla är representerade på museet, i fungerande form. Man kan till och med bli rakad efter gammaldags metoder, men bara på söndagar.

Planer på ett museum har funnits sedan 1930-talet, men det var först 1968 som grundstenen till utomhusmuseet lades. I maj 1983 invigdes det. Vi insåg snabbt att våra tre timmar inte alls skulle räcka. Vill man se inomhusmuseet också (med båtmodeller, dräkter, interiörer) behövs det en hel dag. Det är väl värt en dagsutflykt från Amsterdam, men det blir för lite tid över om man kombinerar det med den ångloks- och båtfärd som vi berättade om i förra avsnittet.

https://europaresa.files.wordpress.com/2013/03/img_0298.jpg

I ett av husen från Zoutkamp lever en kvinna som man gjorde i början av seklet. Beroende på vilken veckodag eller tid på dagen man kommer på besök kan man se henne tvättandes, bakandes, matlagandes eller tekokandes. Om man tar av sig skorna kan man få prova hennes lådsäng eller titta i linneskåpet.

Det här att göra husen levande är mest utvecklat i Urk. Byggnaderna som representerar Urk ligger högre än alla andra. Det beror på att förebilden var en ö i Zuiderzee innan den uppslukades av Noordoost-poldern.

Ett gäng med frivilliga spelar Urk-bor hela dagarna. När vi kom på besök var det tvättdag och gatan korsades av hängande tvätt. Bakom ett lakan dök en någorlunda ung kvinna upp och frågade om jag hade någon båt. Hon var dotter till en änka vars man drunknat och de försörjde sig nu på att ha liten affär med synålar och andra småsaker i ett skåp i ett hörn av rummet. De skulle få de bättre om dottern kunde fånga en karl.

https://i0.wp.com/media-cdn.tripadvisor.com/media/photo-s/01/b9/e6/3b/at-the-zuiderzee-museum.jpg

Urkborna pratar förstås sin bydialekt och det var bara med hjälp tolk som vi helt kunde göra oss förstådda. Märkligt nog är en hel del av orden snarlika svenska. Med lite kunskaper i danska och tyska och med god portion lyhördhet kan man ana sig till en hel del. Att till exempel ”vrouw” betyder ”kvinna” är betydligt lättare att förstå om man vet att det uttalas ”frau”. Som de flesta andra holländare kan aktörerna engelska, men att tala det vore att falla ur rollen som Urk-bo.

I ett hus med öppen dörr gick vi in bara för att upptäcka att utgången spärrades av en irriterad kraftig fiskare. När han lugnat sig över vårt intrång berättade han att han förlorat sin båt och nu bara gick hemma. Han visade stolt upp sin bostad och en liten statyett han köpt i England. I förtroende fick vi veta att prostituerade brukade ha den i fönstret som signal. Stod den med rygget utåt var hon upptagen. Vi fick absolut inte berätta det för hustrun. Ibland är det svårt för aktörerna att bortse från sina kunskaper i engelska och vänta på tolken, som till exempel när vi frågade vad han skulle göra om han kom hem en dag och upptäckte statyetten i sitt eget fönster, med ryggen utåt.

https://i0.wp.com/farm3.static.flickr.com/2124/2378376848_9f3f5ce6c6.jpg

*

Vågor, vågor – tillbakablicken var slut. Det fanns ingen tid att sortera intrycken av kyrkan, skolan, apoteket, stadskanalen, rökeriet. Zuiderzeemuseet kräver minst två tillbakablickar.

En ny dag låg framför oss, lika blank som IJsselmeer. Lite mer än timme tar resan över till Stavoren i Friesland. Vi besökte kommandobryggan och kaptenen som helst ville prata om sina upplevelser under Sail i Amsterdam veckan innan, men vi lyckades få lite annan information ur honom. Innan Afsluitdijk trafikerades den här sträckan av en bilfärja, och det är fortfarande det snabbaste sättet för cyklister att ta sig till cykelbanorna norr om sjön, vilket ett 30-tal cyklar i aktern tydligt demonstrerade.

bikes.jpg

För att bättre smälta in med urinvånarna hyrde vi cyklar och trampade iväg. Runt, runt gick färden, det verkade inte finnas någon utväg från staden. Rätt som det var befann vi oss ute på landet och fick vår första praktiska demonstration på vad som menas med spikrakt. Nästa gång ska vi berätta om vårt första möte med de många besynnerliga småmuseer som det dräller av i Friesland.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s