Dag 71 – Danmark: Bornholm 1

Egentligen borde Bornholm tillhöra Sverige – Danmark ligger nästan 100 km längre bort – men säger man det till en dansk så svarar hon att Skåne borde tillhöra Danmark, som i gamla tider.

Bornholm är en exotisk ö för danskarna. På ingen annan plats längs Danmarks mycket långa kust finns det någon klippstrand. Det är antagligen bara lögn och förbannad dikt att vissa danskar blir så upphetsade när de ser klipporna, att de rusar fram till kanten och trillar över, ovana som de är med fenomenet.

Bornholm är Danmarks skogtätaste län och har den tredje största skogen. Rytterknaegten är inte riktigt Danmarks högsta punkt, men det har man löst lätt genom att resa Kongemindet på toppen. När man står överst på minnesmärket befinner man sig högre upp än på något annat ställe i landet, hela 180 m. Danmarks högsta vattenfall, 20 m, finns också på ön – och antagligen världens största glasstrutar.

Bornholm är en rit. Inga danska barn kan komma in i vuxenlivet på rätt sätt om de inte skickats hit på skolresa i maj. Det är den tiden då många bornholmare och besökare bekräftar att sommaren närmar sig genom att åka till Gudhjem, mitt på den norra, klippiga, kusten för att upprätthålla en magknipande tradition.

Här kan de för 95 kr utsätta sig för den största glass jag någonsin sett. Ovanpå de stora strutarna tronar ett berg av glass, strössel och annan utsmyckning, stort som en tonårings huvud. Hur de många kulorna kan stanna kvar på struten tills de förenats i en magkula är ett av öns många mysterier. För först ska miraklet förevigas på bild av alla klasskamrater och storögda turister.

Bornholm är Danmarks femte ö i storlek, inga avstånd är längre än 4 mil. Det är ett eget län (amt) med fem kommuner och den lilla ögruppen Ertholmene som tillhör Försvarsministeriet. Det är det turistrikaste länet, men jordbruk och fiske kommer före turismen, därefter stenindustri – och det röks fisk överallt. Det får aldrig vid något tillfälle finnas fler turister än urinvånare.

Ön saknar egentliga byar, och det hänger ihop med att bönderna varit fria att sprida ut sina gårdar. Det existerar inga herrgårdar som kunnat tvinga ihop sina undersåtar i lagom stora klungor att regera över.

Kaffehuset i Gudhjem, mycket riktigt uppfört av en kaffegrossist, är det närmaste man kommer ett palats eller herrgård. Staden höll på att dö ut under pesten 1653-54, men befolkades av flyende danskar från Skåne och Blekinge under det skånska kriget 1675-79.

1886 startade det första sillrökeriet, inspirerat av skotska legosoldater. Väderkvarnen från 1893, Danmarks största, användes till 1962.

1916 kom järnvägen till Gudhjem. Den lades ner 1952. Man brände upp alla tågvagnar, något man ångrar i dag. En förening försöker rekonstruera dem och man pratar om att bygga en museijärnväg, om man kan få cyklisterna att lämna tillbaka en del av den gamla banvallen.

I Gudhjem är det så brant att det är förbjudet att cykla i Bröddan, huvudgatan – nedåt får man anta. Det här geologiska fenomenet gör att hela staden fungerar som bakplåt och i den goa värmen trivs fikon, vindruvor, persikor, aprikoser och mullbärsträd.

Bornholm kan ge intryck av att vara ett paradis, men bomber har fallit över ön och lönnmördare smugit omkring på Rönnes gator.