Huvudstaden Douglas, som ligger ungefär mitt på ostkusten, är inte Isle of Mans enda stad. Tvärsöver på västsidan finns Peel (Purt Ny hInseyy – ovan) som länge var konkurrent om huvudstadstiteln. Ned mot södra änden hittar vi Castletown (Balley Chastal) intill flygplatsen och på varsin sida om basen av sydspetsen Port Erin (Purt Chiarn) och Port St. Mary (Purt Le Moirrey. I norr, precis där höglandet övergår i slättlandet, ligger Ramsey (Rhumsaa).
Port Erin har förbindelse med Douglas genom en ånglokslinje. Genom det kulliga landskapet mellan Douglas och Ramsey går en elektrisk tåglinje. De båda linjernas slutstationer i Douglas är förbundna genom hästspårvagnen. Vi hade aldrig tid att göra hela resan från Port Erin till Ramsey, men det måste vara en unik kombination av allmänna kommunikationsmedel.
Efter att ha tillbringat fyra kvällar i Douglas måste vi konstatera att det är den pub- och restaurangfattigaste staden vi besökt i hela den brittiska övärlden. Inte ett enda pubbesök blev det, vi hittade helt enkelt inga och vad det gällde den mindre flytande födan fick vi ta till strandpromenadens hotellrestauranger. En övergivet folktom indisk var den enda fristående restaurangen vi såg.
Vi tänkte det skulle passa bra med ett glas Manx-whisky till glassen efter maten, men servitören beklagade och hänvisade till hotellbaren, där hade man riktig Manx-whisky. Äntligen en av våra tre Manxspecialitéer inom räckhåll, tänkte vi, men sedan blev det lite strul vid betalningen av notan och vi glömde helt bort whiskyn och när vi åter igen kom ihåg den var det för sent att gå tillbaka. Nåja, vi har fortfarande två dagar på oss.
Från Edinburgh till Istanbul 