Themsen – Den tolfte dagen: Cricklade – Ashton Keynes

Nästa dag var den stora dagen. Slutet nalkades. Floden var inte evig. I dag skulle den upphöra, försvinna inför våra ögon.

Themsen ovanför Cricklade är en liten bäck som rinner genom privata ängar, allemansrätt existerar inte i England. Vår nya strategi var att åka med bil till varje bro och se hur floden långsamt förtvinade. I Cricklades västra förorter körde vi vilse bland de nybyggda villorna innan vi slutligen kom fram till en stig som ledde genom hagen ned till en gångbro. Vår gamla bekanting såg lika pigg ut som vid High Bridge inne i Cricklade.

Vid Waterhay Bridge (överst) började Themsen bli riktigt stöddig igen, men när vi följde det blå strecket på kartan för att hitta vår nästa kontaktpunkt, upptäckte vi att det var Swill Brook (ovan) som rann fram under oss. Vart hade Themsen tagit vägen (eller heter det ”tagit floden”)?

Strax innan bron såg vi ett annat, smalare blått streck. Kunde den lilla bifloden vara Themsen? Jo, längre upp stod det ”River Thames or Isis”. Vi vandrade tvivlande tillbaka längsmed Swill Brook bara för att hitta ett uttorkat dike. Desperata frågade vi en kvinna som gick omkring och samlade gröda till sin kanin: ”Är det här verkligen Themsen”. Hennes ”Ja” kom som en dolkstöt. Themsen, ett igenvuxet dike som ”biflöde” till en bäck. Var detta verkligen det nesliga slutet?

Vi hade tappat bort Themsen. När förlamningen så småningom släppte försökte vi tänka rationellt. Vi visste att den sista sträckan närmast källan var uttorkad, men det var fortfarande en bra bit dit, och det blå strecket på vår storskaliga karta fortsatte långt bortom Ashton Keynes innan det började blekna bort. Kunde det finnas vatten längre upp fast Themsen var så fullständigt uttorkad vid sammanflödet med Swill Brook? Det låg bortom vår fattningsförmåga, men vi ville inte lämna något åt slumpen.

Halvvägs genom Ashton Keynes såg vi ett levande vattendrag längsefter vägen. Det kunde väl aldrig…? Vi stannade, sprang fram till några skrämda infödingar och kastade oss över dem:

”Vad heter bäcken?”

”Themsen!”

Förvirring. Kartan fram. Varför hade vi inte sett det här vattendraget? Och vad var då det vi hade trott vara Themsen? Jo, där fanns ett blått streck, så nära vägen att det knappt var synligt, och det gick också ihop med Swill Brook. Mysteriet var löst och sökandet efter källan kunde återupptas.

Vårt nyupptäckta Themsen var en grund och bred bäck med simmande änder och en låg stenbro till varje trädgård. Om det inte var för den parallella bilvägen, så kunde det ha varit lika pittoreskt som i Bourton-on-the-Water. Kring de flesta av husen pågick det en intensiv verksamhet, det var den årliga bydagen, då ett tjugotal villaträdgårdar öppnades för allmänheten.

Ashton.jpg

Längre fram i byn, i närheten av kyrkan där folk kom ut från gudstjänsten, hittade vi platsen där bäcken delade sig. Det fanns en aning vatten i den andra fåran och vi tänkte, med seriösa forskares noggrannhet, att vi borde undersöka den också, åtminstone en aning. Diket doldes bakom husen, men på ett ställe lyckades vi kika in i över muren och hittade en uppdämd sektion av vattendraget som gick tvärs igenom trädgården.

En kvinna kom fram till oss och undrade vad vi ville. Vi berättade att vi letade efter Themsens källa och frågade vad det var för damm hon hade på tomten.

”Det är Themsen”, svarade hon.

”Men Themsen rinner ju där borta”, invände vi.

”Den där andra är en konstgjord fåra. När man grävde upp den, så försvann vattnet härifrån. Men det här är den riktiga Themsen.”

Hon lät bitter, och vem skulle inte ha varit det. Tänk känslan av att ha något som rinner igenom ens trädgård ner till Oxford, Wallingford, Streatley, Henley, Marlow, Windsor, Richmond, London, Gravesend, Southend och ut i Nordsjön. Och nu bara en stillastående damm. Vi förstod att Themsen-frågan var en strid som delade Ashton Keynes i två läger.

Men den riktigt stora boven var grusgroparna. Trakten är full av enorma hål, som en gång i tiden vattenfylldes och sedan dess har det inte varit någon ordning på nivån i Themsen. De konstgjorda sjöarna har blivit Cotswold Water Park med alla möjliga vattensporter: vattenskidor, segling, simning, flygplan.

Det är något av ett mirakel att Themsen överhuvudtaget lyckas ta sig igenom det här området. På några ställen rinner floden på smala näs mellan stora sjöar som hotar att dränka den. Vi vandrade en stund på några av de många stigarna, men det var vår sista dag och källan väntade. Nu var det inte långt kvar.

I Somerford Keynes körde vi fel och hamnade i Ewen istället. Vår plan var att besöka varje bro i tur och ordning för att få uppleva Themsens sista skälvande kilometer innan den helt försvann, uppslukad av jorden. För floden var det början, en födelse lika oförklarlig och gradvis som livet själv, för oss innebar det slutet.

2 reaktioner på ”Themsen – Den tolfte dagen: Cricklade – Ashton Keynes

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s