Themsen – Den tionde dagen: Lechlade

För utforskandet av Themsens övre lopp hade vi under de tre sista dagarna vårt högkvarter i Greystone Gallery i Lechlade. Med ett stänk av vemod lade vi till med vår båt för sista gången, försökte hitta alla kringspridda prylar, slängde sista brödbitarna på svanarna och släpade bagaget upp till bed & breakfast-stället. (I normala fall kan man inte bara överge sin båt på det här sättet, men båtuthyraren i Abingdon hade lovat att komma och hämta den.)

Ett sista råd från Tre män i en båt: ”…använd er egen båt – så till vida, förstås, ni inte kan ta någon annans båt utan större risk för att bli upptäckta. Båtarna som hyrs ovanför Marlow är, i regel, mycket goda båtar. De är någorlunda vattentäta; och så länge de handhas med varsamhet faller de sällan i bitar, eller sjunker.

Greystone Gallery fick oss genast att glömma saknaden av båten. Morag och Alan Soulsbys bed & breakfast-etablisemang levde upp till alla föreställningar vi har om det typiskt engelska, och några till. Smala vindlade trappor, rum i olika etager, mystiska toalettkonstruktioner, dörrar som inte gick att stänga, lampor utan kontakter, tomte i trädgården, elorgel i frukostrummet och trädgårdsskjulet uthyrt som kontor. Vi kände oss genast hemma. Som förlorade söner som återvänt från Indien, Australien eller någon annan koloni togs vi emot av familjen och bjöds varje morgon på en av de största frukostar vi sett.

Morag och Alan är något av ett centrum i Lechlade. I lokalen mot gatan säljer de hantverk från traktens konstnärer. Turister och båtfolk blir rekommenderade deras frukost och eftermiddagste. Just den här helgen var vi de enda övernattande gästerna, men om ett par dagar väntade man femton schweisiska roddare som för egen kraft skulle ta sig nedför Themsen till London.

Lechlade har fått sitt namn från bifloden Leach, som rinner ut vid St John’s Lock, och ”lade” som betyder ”att lasta”. Det finns inte så många spår från stadens ursprungliga verksamhet som hamn och slutstation för Themsen-transporterna, om inte dit ska räknas den ovanligt ruffiga stämningen i pubarna. Ett av de mer sympatiska inslagen i en engelsk pub är blandningen av generationer, men Lechlades pubar påminner mer om stöket en fredagskväll på en svensk krog.

För nästa etapp på Themsen är det bara kanot som gäller. Vi har sett kanoter på teve, men ingen av oss hade varit i närheten av ens en paddel. Kvällen innan fick vi veta att det är inte särskilt lätt att ta sig fram mellan Lechlade och Cricklade i normala fall och med den värsta torkan på länge är förutsättningarna högst osäkra. Man utfärdar till och med ett intyg för dem som kan bevisa att de klarat av hela sträckan. Vi började undra vad vi hade gett oss in, och nattsömnen blev knappast lugnare av att kroppen efter en vecka på Themsen fortsatte att gunga den första natten iland, trots att sängen stod helt stilla.

En reaktion på ”Themsen – Den tionde dagen: Lechlade

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s