Themsen – Den sjunde dagen: Goring – Wallingford

goring.jpg

Nästa morgon vaknade vi med bara en tanke i huvudet och det berodde inte på pubturen kvällen innan. Nej, pinne tänkte vi. Ringarna vid kajen i Goring hade gett oss trygg förtöjning för natten, men nu var det viktigt att ersätta den bortsprungna pinnen, så att vi kunde lägga till vid mindre välutrustade strandkanter. I en av våra många guide- och instruktionsböcker som låg kringströdda på båten för att vid minsta behov kunna ge vägledning och råd hittade vi en båtuthyrare i Moulsford som var villig att sälja oss båtpinnar.

Cleeve.JPG

Goring Lock (överst – 1787, uppkallad efter Gara och hans stam) följdes snabbt av Cleeve Lock (1787, en förvrängning av ”cliff” – bilden ovan) och sedan var vi ute ur Goring Gap och Themsens stränder blev normala igen med en och annan upphöjning som bara danskar skulle kalla berg.

Det här var en ogästvänlig flodsträcka, inte så att naturen blev vildsint eller ödsligt svårmodig, den fortsatte att le lika vänligt inbjudande som det engelska landskapet har för vana att göra, men byarna vände ryggen åt floden.

Varken South eller North Stoke eller Moulsford och det lite avlägsnare Cholsey erbjöd några tilläggsplatser. Efter bron i Goring kommer ingen förrän i Wallingford med följd att byarna på ömse sidor är isolerade från varandra. Vägstumpar som slutar vid vattnet markerar nedlagda färjeplatser eller övergivna broplaner.

De två intressanta pubarna Ye Olde Leatherne Bottel strax norr om Cleeve Lock och Beetle and Wedge i Moulsford välkomnar båtgäster, men det var för tidigt på förmiddagen för att de skulle ha öppnat. Den förra har anor tillbaka till romartiden då det fanns en källa med medicinalt vatten, den senares märkliga namn kommer från det verktyg (mallet) som man slog till kilen (wedge) med för att splittra träd till plank som kunde flottas nedför floden till London, en företeelse som upphörde 1777. Puben ligger i en gammal herrgård där H G Wells bodde när han skrev Mr Polly och förekommer i boken under namnet Potwell Inn.

Moulsford Railway Bridge är Brunels tredje över Themsen och ett litet konstruktionstekniskt underverk. Den är byggd av tegelsten och går på snedden över floden, men valven är vridna så att de ligger parallellt med fåran. Intill det ena fästet står något som ser ut som en jättekonservburk där etiketten har ramlat av. Sedan Pangbourne hade vi sett sådana här pill-boxes med jämna mellanrum.

Themsen har aldrig haft lika stor försvarsbetydelse som floderna i Europa. De ansatser som gjorts genom historien har, med undantag för Towern, varit halvhjärtade, och löjligast av alla är de små pill-boxes som byggdes på Themsens stränder under andra världskriget. Om tyskarna invaderade var tanken att man kunde uppehålla dem från askarna, men de står alldeles för långt från varandra för att ha någon strategisk betydelse. Storleken och deras utsatta lägen på stranden eller på öar gjorde att de döptes till självmordsburkar. Som bekant kom de aldrig till användning.

”Floden är inte särskilt intressant mellan Streatley och Wallingford. Från Cleeve har man en sträcka på 10 km utan sluss. Jag tror att det är den längsta oavbrutna sträckan någonsin ovanför Teddington, och Oxford Club använder den som träning för sina åttor.”

Vår båt ilade ohindrad fram i 5 km/tim och vi kom till Wallingford långt före lunchtid. Det fanns en sluss i Wallingford byggd 1838, men den revs redan 1883, vilket ledde till en pinsam förväxling för tre män i en båt.

En reaktion på ”Themsen – Den sjunde dagen: Goring – Wallingford

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s