Themsen – Den femte dagen: Henley-on-the-Thames

Från Cookham hade vi färdats i stort sett västerut på Themsen, men efter Hambleden Lock (1773), som tillsammans med den till lägenheter ombyggda kvarnen och den ovanligt långsträckta forsen utgör en trevlig miljö, svänger floden skarpt åt söder. Här börjar den 2 km långa, spikraka sträcka där den årliga Henley-regattan äger rum.

Temple Island med sin tempel-folly, byggd 1771 av James Wyatt i ”etruskisk” stil som utsikt för närbelägna Fawley Court, är startplats.

Fawley Court har samlat gräddan av Englands arkitekter: byggnad av Christopher Wren 1684, utsmyckningar av Grinling Gibbons och park av Capability Brown. I det inhysta museet kan man lite oväntat hitta historiska dokument om det polska kungahuset och den polska militären.

Vid Remenham Church på andra sidan floden finns slussvakten Caleb Goulds grav. Han dog 1836, 92 år gammal, och ett epitaph sammanfattar hans liv: ”The world’s a jest/ And all things show it/ I thought so once/ And now I know it”.

Regatta är ett venetianskt ord som betyder ”kapprodd mellan gondoler”, men den roddsport som introducerades i England med en tävling i Henley 1775 använde sig av mindre och smidigare farkoster. Idrotten blev så populär att den spred sig längsefter hela Themsen, men det är fortfarande traditionstyngda (sedan 1839) regattan i Henley (första veckan i juli) som är den stora händelsen, eller som Dickens uttryckte det: ”Mecca of the rowing man”.

Det är förstås en snobbig affär, som alltid när engelsmännen arrangerar något. Den allra finaste inhägnaden, The Stewards’ enclosure, är bara öppen för medlemmar och deras gäster. Högtidskläder är ett krav, men kavajerna kan få tas av vid mycket varmt väder, dock aldrig slipsen eller kravatten.

Damernas kjolar måste täcka knäna, en elvaåring har vägrats inträde. Barn under tio år är överhuvudtaget inte välkomna. Det råder en karnevalsstämning med champagnetält, husbåtar och modeparader. Många som kommer hit ser överhuvudtaget inga tävlingsbåtar.

Roddare som hade utfört manuellt arbete fick tidigare inte deltaga. John Kelly, far till Grace Kelly, var en kort tid murarlärling vilket räckte för att utgöra hinder. Hans son Jack tog revansch 1947 då han vann the Diamond Sculls.

Eftersom det var söndag eftermiddag och strålande väder vimlade det av folk på och omkring vattnet i Henley. All vår uppsikt krävdes för att undvika småbåtarna, svanarna och nunnorna när vi passerade under stenbron från 1786 (den gamla togs av floden 1774). Så vi hann inte se mycket av de två skulpterade huvudena, Fader Themsen på nedströmssidan och Isis på den andra, vänd mot Oxford, som har sitt eget namn på floden. De är skulpterade av Mrs Damer, en släkting till Horace Walpole.

Angel on the Bridge (1300-talet) är kanske den mest fotograferde puben längsmed floden. Henley har gamla öltraditioner. 1779 anslöt sig Robert Brakspear till ett antal värdshusvärdar som bryggde sitt eget öl. 1803 grundade han sitt eget bryggeri och när han gick i pension nio år senare var tillverkningen 6000 fat om året.

När sonen William tog över ägde man nio pubar förutom de man levererade till. När hans två söner tog över hade antalet stigit till åttio, och när de 1896 köpte upp Greys bryggeri var man uppe i 150. Under 1960-talet började familjebryggeriet hotas och man inledde ett samarbete med storbryggeriet Whitbread, men Brakspear är fortfarande ölsorten som gäller i trakten.

Vi tänkte övernatta i Henley och hittade till vår förvåning en ledig tilläggsplats. Med sammanbitna tänder släpade vi oss upp på de solstekta gatorna för att göra lite sight-seeing, för att hitta något att skriva om och fotografera.

Kyrkan är en av Oxfordshires största och de viktorianska fattighusen intill är vackra och Chantry House från 1400-talet är stadens äldsta byggnad. En svag doft av malt eller humle svävade genom gränderna. Henley började som en rad lagerhus. Themsen krånglade tidigare på några ställen, så man lastade om godset och tog det på packhästar över land. Allt detta upphörde när järnvägen kom 1857.