London torsdag 9 maj – Tre gånger Mumier

Med tanke på hur många mumier det finns i London är det märkligt att man inte stöter på en oftare. Men de tillhör inte de vanligaste sevärdheterna. Och de framhålls inte på något sätt i turistreklamen. Så den som har läggning åt det här hållet får själv ta initiativet. Här kommer tre förslag:

St James’s Church, Garlick Hill

I den här kyrkan är mumien mest till besvär. Då menar jag inte att den spökar och ställer till. Det gör den visserligen, men tydligen inte särskilt ofta, skrämmer ett och annat barn då och då. Nej, det är själva mumien som man inte riktigt vet vad man ska göra med.

Tidigare stod den upprätta kistan innanför kyrkporten, så att alla besökare måste passera den. Korgossarna skämtade gärna med mumien. Den nuvarande kyrkoherden tyckte detta var opassande och lät flytta den. På 1700-talet lär gossarna till och med ha tagit med liket på promenader i kyrkan, bara på skoj.

Numera är mumien undanställd i ett litet jordrum bakom pannrummet och inte tillgänglig för allmänheten. Damen som väntade på att få visa mig ner i källaren var minst sagt obehagligt berörd över att behöva närma sig den. Under den tid hon arbetat med kyrkans administration hade hon aldrig varit det minsta nyfiken. På sätt och vis var hon den som stod mumien närmast eftersom hon tillbringade dagarna vid ett skrivbord som rimligen stod ungefär på motsvarande plats våningen ovanför. I så fall befann hon sig bara en meter ifrån den upprättstående mumiens skrumpna huvud. Om den utstrålande något var hon definitivt inom dess sfär. De här funderingarna vågade jag förstås inte berätta för henne.

Det är ingen som vet vem han var när han levde. Kroppen hittades 1839 när man röjde upp i gravvalven under kyrkan. Han hade mumifierats på ett naturligt sätt av den jord han låg i, och antagligen var det denna märklighet som gjorde att man inte begravde honom omedelbart igen. Nu är han alltså enbart till besvär och står i väntan på beslut lutad mot väggen bakom pannrummet.

University College, Gower Street

Jeremy Bentham var en av grundarna 1826 av Londons första universitet. När han dog 1832 balsamerades hans kropp i enlighet med hans instruktioner och numera sitter han i sin favoritstol i ett skåp i närheten av entréhallen till University College. Hans tanke var att han på det här sättet skulle fortsätta ha ett inflytande över universitetet.

Under terminstid öppnas skåpdörrarna varje morgon när flaggan hissas för att åter stängas vid flagghalningen på kvällen. Hans huvud är av vax och han ser därför ut som något som rymt från Madamme Tussauds, men resten av Bentham är till skillnad från Tussauds dockor av äkta vara. Kraniet förvaras av någon anledning i skolans kassaskåp (utom när bilden ovan togs).

Det finns inga officiella besökstider för turister, men under terminstid är det bara att försöka se ut som en student och promenera in genom grindarna. Det är klart, ser ni ut som tjugo japaner med kamera på magen är det kanske lika bra att understryka ert seriösa mumieintresse hos vakten direkt. Om ni besöker London när det är skollov rekommenderas ni att kontakta turistbyrån eftersom skåpet är låst. Visserligen satt nyckeln i när jag var där, men det kan vara onödigt att chansa.

Utställningsföremål nr 22542 i Andra Egyptiska Rummet, British Museum

Allt som har att göra med denna mumie är missförstånd. Det sägs att en dam hade tagit med sig en mumie hem från Egypten och att allt som fanns i de rum där hon placerade mumien genom mystiska krafter slogs i spillror. Ungefär vid samma tid fick British Museum ett sarkofaglock som några ville undersöka genom att utföra spiritistiska seanser kring det. Det tragiska levnadsöde som de på så sätt fick fram publicerades i tidningar, och i folks medvetande blandades berättelserna om damens mumie ihop med kistlocket.

Längre fram uppkom rykten om att obehagliga händelser inträffade kring locket i museet. Hos personalen spreds en oro då de märkte att flera av de som hade varit i närheten av locket blev sjuka eller t o m dog.

När det obehagliga objektet ställdes undan i ett magasin började man prata om att det hade sålts till USA och att det hade varit med på Titanic. Det klarade sig förstås och levde rövare ett tag i Kanada innan det sjönk på St Lawrence-floden.

Inget av detta är alltså sant. Den enda gången kistlocket förvarades på en annan plats var under andra världskrigets bombanfall. Detta enligt museet informationsblad.

När jag besökte det andra egyptiska rummet i British Museum passade jag på att fråga vakten där om personalen hade någon speciell relation till det här rummet. Hon kände inte till historien om locket, men när hon tänkte efter  insåg hon att ovanligt många brukade byta i tjänstgöringslistan.

Det är väl förstås bara en tillfällighet. Precis som att det var en tillfällighet, att när jag till slut hittade montern med objekt nr 22542, så fann jag bara en lapp där det stod att utställningsföremålet var magasinerat.

Om sarkofaglocket fortfarande är magasinerat, och ni verkligen vill se det, så lär man i princip kunna begära det hos någon chef. Fråga personalen, men hoppas inte för mycket.