Fyra griphuvuden av sten på gräsmattan framför Wallington House var det som lockade oss att åka dit. Vi tycker mycket om de hemska och fula stenfigurer som ofta gömmer sig i vinklar och vrår i kyrkor, men det här var första gången vi hörde talas om att man använde dessa bestar som prydnad framför ett slott, som om de vore vanliga trädgårdstomtar.
Från början hade dessa mytologiska djur varit stöd för vapensköldar ovanför Bishopsgate i London. Man kan tänka sig att husets ägare en gång i tiden färdats upp till sin huvudstad (man färdas upp till London) och som alla andra turister ville ha någon minnessak från resan. Men antagligen är förklaringen till att de nu finns i en park i norra England mycket mer komplicerad.
Själva huset, som vi egentligen inte hade planerat att se, visade sig vara mycket intressant, med en stor samling dockskåp, en ännu större kuriosaavdelning, ett riktigt edwardianskt kök, av den där typen som finns i tv-serien Herrskap och tjänstefolk.
Frustrerade rusade vi genom rummen, upptäckte att Grace Darling var avbildad i den stora hallen bland panoramamålningarna över traktens viktigaste händelser, innan vi drog iväg mot det som vi egentligen hade planerat att ägna eftermiddagen åt, världens första hus med elektricitet.
Från Edinburgh till Istanbul 